Budva i Montenegro var skådeplatsen för World Boxings junior-VM 2026.
Fyra blå-gula deltagare, varav hälften kvinnor, gav en (1) seger och fyra (4) förluster.
Enligt SBF var en av damerna en "klar medaljkandidat" (!).
Hennes VM-karriär blev blott en match kort.
Det är märkligt hur föreställningen att vi tillhör toppen lever så stark inom förbundet.
För kort tid sedan blev det delad sista plats för U 17 deltagarna.
Det spelar ingen roll hur många internationella förluster det blir, vi är ändå bäst.
När kommer den mentala tillnyktringen?
För övriga tre gick det som förväntat.
De var i Budva för att "fightas om matchvinster".
Eller blev det kanske t.o.m. lite bättre än förväntat eftersom en av de manliga aktörena vann en match?
//CF