Fotot är taget från den tid då klubbarna kunde ställa upp med fullt manskap.
Därför gick det att arrangera boxningsserier division ett och två, klubbmatcher, stadsmatcher och liknande.
Här är det kämpar från Kungliga Flottans IF (FIF) i Karlskrona som poserar.
Det fanns också ett FIF i Stockholm och ett i Göteborg.
Den tuffaste pugilist som svensk boxning frambringat John Andersson startade sin karriär inom det marina.
Ni vet väl att det också fanns såväl militära mästaerskap som marinamästerskap?
Lagledaren/coachen var ingen mindre än Gustaf "Rövarn" Haglund som sjäv var aktiv under svensk boxnings glanstid på 1920- och 30-talen.
Han tävlade för olika Stockholmsklubbar, men började sin bana i gamla fina Stockholms Atletklubb.
Rövarns var främsta rival till Djurgårdens Oskar Andrén. De möttes flera gånger bl.a. i ett EM-kval där Oskar vann och sedan gick vidare till ett EM-guld.
Jack Svensson, en färgstark och glad gamäng inom och utom ringen, som sålde biljetter bara på sitt namn. Han kallades omväxlände för "Skrattis-Svensson" eller "den leende flottisten i spalterna". En hårdför herre som var synnerligen populär. Svensk mästare och landslagsman.
Knut Pettersson, kallades allmänt för King-Kong. Vilka underbara smeknamn Rövarn-Skarttis-King Kong! Det skulle inte gå i dagens PK-kultur med alla sina värdegrunder. Han började i IK Atle (Karlskrona). Juniormästare. Välkänt namn fr.a. i de sydsvenska ringarna.
Oscar Persson var i likhet med många andra flottister en publikfavorit. Han gav valuta för entrépengarna. Bland meriterna svensk mästare, sydsvensk mästare och marin mästare.
Helmer Gelander började i Karlskronaflottan för att senare tävla för Redbergslids BK i Göteborg.
Per Hasselberg hamnade också i Göteborg efter sejouren i FIF och tävlade då för Landala AK. Sydsvensk mästare och Flottistmästare.
Gösta Olsson blev ett par gånger sydsvensk mästare och erövrade ett juniorsilver.
Allan Persson tävlade för FIF och Karlskrona BK.
Var så god, en glimt från svensk boxnings annaler...
/CF