RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Den 25 april 1956 var det fint besök i Stockholm. Så blev det också fullsatt i Eriksdalshallen, 4.600 betalande. Öststatsboxningen kom starkt efter andra världskriget med Sovjetunionen, Polen och Tjeckoslovakien i spetsen. Till Europatoppen hörde också Ungern och det var stäppens söner som stod för motståndet i april. I det ungerska landslaget ingick bl.a Laszlo Papp. Han är en av världens främsta amatörboxare genom tiderna. Papp erövrade tre OS-Guld i rad (1948-1952-1956). Det säger väl allt! Han hade en otrolig amatörlista med 301 vinster, 12 förluster och 6 oavgjorda. En av de få boxare som kunde bjuda honom motstånd var vår egen Stig Sjölin. Tyvärr blev det inget tredje möte dem emellan i Eriksdalshallen. Det var dock inte bara Papp som kunde boxas i det ungerska laget. Vilket skulle bevisas. Med eftertryck. Trots att Sverige ställde upp med ett järngäng blev det förlust med 2-8. Vad sägs om Alf Norbeck (Eslövs IK), Sven Strålberg (BK Winter), Olle Eek (Kalmar BK), Bosse Högberg (Hisingens BK), Karl Bergström (IF Linnéa), Kurt Johansson (Värnamo BK), Sören Danielsson (IK Balder), Bertil Larsson (Nacka BK), Lennart Risberg (BK Örnen) och Thörner Åhsman (Landala AK). De hade alla knockat sina motsvarigheter inom dagens boxning. Vem hade stått ens en minut mot ex.vis Bosse Högberg och Lennart Risberg. Mot de hårdföra ungrarna kom de flesta till korta. Olle Eek gjorde en bra match liksom Kalle Bergström, Bosse Högberg var "tapper". Danielsson hade inte en chans mot Papp. De två segrarna hemfördes av Risberg och Åhsman. Den förre efter en ordentligt holmgång. Han hade motståndaren i golvet med kunde inte avgöra. Åhsmans opponet blev diskad i tredje för "ojust boxning". Resulat i detalj från Sverige vs Ungern återfinner ni här. Fotot och referatet nedan kommer från en ungersk idrottstidning och är inskickade av János Erdei. Ett stort tack till...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Foton, Landskamper
Vissa saker som händer är så osannolika att det är svårt att sätta ord på dem. Häromdagen gick den fine tungviktaren Thörner Åhsman ur tiden. Samtidigt, borta på Irland, avled hans motståndare från OS 1956 i Melbourne. De var dessutom födda samma år. Hans namn var Patrick "Pa" Sharkey. De möttes i åttondelsfinalen och Thörner vann på knock-out i tredje ronden. Se artikel om Sharkey här. Jan Rosén fann detta märkliga sammanträffande.
Efter sin karriär blev Thörner Åhsman en engagerad tränare för Hisingens BK i Göteborg. Drillen gick i källaren på Vårväderstorget och under honom kom det fram ett helt gäng talanger med namn som Tommy Snare, bröderna Pramås, Roland Ericsson, Steve Stömblad, Peter Nyman, Peter Hagby och Jack Johnsén. Thörner satte inte sitt namn under startboksansökan för vem som helst. Boxaren in spe fick först bevisa att han var vältränad och hade mod inför de uppgifter som väntade. Fotot nedan visar en engagerad Thörner som sekond för Jan Rosén. Stort tack till Jan för den inskickade bidraget som också bifogade följande kommentar: Han var en fantastisk tränare och ledare, och en människa med sunda grundläggande värderingar som skapade en atmosfär som fostrade oss alla i en god anda av kamratskap och respekt. Thörner hade alltid hade en historia att berätta, dom tog aldrig slut.
//CF
Thörner Åhsman var en utmärkt tungviktare som hade sin huvudsakliga karriär förlagd till 1950-talet. Han började i den på sin tid fina göteborgsklubben Haga Atletklubb för att fortsätta i Landala Atletklubb. Med tiden blev Thörner tre gånger svensk mästare - 1954-1955 och 1957. Han hade ett strålande landskampsfacit med 13 vinster på 15 matcher. Sammanlagt blev det 88 amatörkamper med 17 nederlag. Inget dåligt facit. Blev Stor Grabb nr 61 i ordningen. Hans mest spektakulära vinst var när kan knockade Lennart Risberg i första ronden under SM 1957 i Stockholm. Thörner ingick i den svenska OS-truppen 1956 i Melbourne tillsammans med Stig Sjölin och Lennart Risberg. Förväntningarna var mycket höga på trion, men det blev som det brukar när blå-gula kämpar tävlar på internationell toppnivå. Som proffs var Thörner inte lika framgångsrik. Han hamnade i skuggan av Ingemar Johansson och Lennart Risberg. Dessutom matchades han mycket märkligt av Edwin Ahlqvist. Som bäst rankades Thörner som nummer fem i Europa. När jag författade min bok om den professionella boxningens historia i Sverige hade jag en hel del kontakt med honom. Som orsak till sina ibland mindre goda proffsinsatser angav Thörner att när det gällde spände han sig på ett oförklarligt sätt. På träning och sparring satt högern perfekt, men under matcherna ville den inte lossna. Som amatör hade han haft en hög procent avslut på knock-out. BoxRec rankar honom som den femte bäste svenske professionelle tungviktaren genom tiderna efter Ingemar Johansson, Olle Tandberg, Harry Persson och Anders Eklund.
Partiell amatörlista här.
//CF
Det kan inte ha hänt särskilt ofta, om ens någon gång, att en svensk amatörboxare har varit affischnamn i Danmark. Den statusen tilldelades den utmärkte Kurt Johansson inför en match i Aalborg. Johansson började sin karriär i den lilla klubben Lindås BK i östra småland. Klubben var nästan som en produkt hämtad från Rekordmagasinet. Lindås blev mot alla odds ett aktat namn i boxningssverige under 1940- och 1950-talet. Klubben fostrade flera goda boxare, där Kurt Johansson (1933-2010) var den främste. Med tiden skulle det bli 249 matcher, inklusive 14 landskamper, i tre klubbar - Lindås BK, Värnamo BK och Hälsingborgs BK. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1956 och 1957. När handskarna lagts på hyllan blev han, som så många andra tidigare aktiva, tränare. Det ovanliga med Kurt var att det var på bortaplan, i Danmark, han blommade ut . Klubbar som Lindholm, Randers och Sparta Aalborg fick ta del av hans kunskap och tjänster. Han blev också ordförande i danska boxningsförbundets elitkommitté. Kurt var en betydelsefull faktor för utvecklingen av stjärnor som Jörgen Hansen, Christian Larsen och Tom Jensen. Jörgen Hansen minns honom med värme (och här får ni en dansk läsövning på köpet). Klubben, dvs Lindholm BK, hade en helt unik ledare som skapde en kreativ atmosfär kring sig. "Han hed Johansson med to s'er, og det med s'erne gik han meget op i Johans-son med det riktige tryk på de to s'er. Han var lidt saer og hård, men han var også en fantastisk traener og et godt menneske, og vi er mange, der kan takke Kurt Johansson og hele ånden i Lindholm for, at vi blev så gode, som vi blev". Citatet är från den mycket läsvärda boken Gamle Hansen av Birgitte Lorentzen (2012).
Nedan Kurt som dragplåster och Kurt tillsammans med de fruktade svenskdödarna Wagn Nörgaard (tv)...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Foton
När RINGSIDE gräver i arkiven hittas de märkligaste ting. Till besökarnas glädje kan det avslöjas att allas vår Ingo inte är folkbokförd som Ingemar. I såväl kyrkböcker som i Sveriges dödbok heter han Jens Ingmar Johansson. Född 22 september 1932 och avliden 30 januari 2009. Föräldrarna, Jens och Ebbas, avsikt var att det skulle vara en liten Ingemar, men av någon anledning står det ändå Ingmar på dopsedeln. Fallet med namnförväxlingen uppmärksammades i Göteborgs-Posten 1959. Ingmar/Ingemar hade själv ingen aning om namnskiftet. Han hade stavat Ingemar genom skolåren och som vuxen. Och Ingemar blev det inför en hel värld... The winner and...
Det är inte ofta boxning presenteras i museimiljö, men gör ett besök i Köping och dess museum och ta del av den pugilistiska härligheten. Lördagen den 15 oktober 2016 klockan 13.00 öppnas utställningen om BK Köpings och dess föregångares historia. Den kallas Slagkraft - vänskap, matcher och minnen. Invigningstalaren blir den den tidigare boxaren i BK Köping Sune Hedenström. På Svt.se Västmanland återfinns ett reportage om utställningen och en inspelad intervju med Hedenström. BK Köping hade sin blomstringsperiod vid mitten av 1960-talet, då ett flertal landslagsmän och svenska mästare tävlade för klubben, bland dem Kjell Fredriksson, Hans Pincoffs, Teofil Pollex, Rolf Paulsson, Sören Eriksson, Janis Osis och Rolf Risberg. De var inga egna produkter utan lockades till klubben av olika skäl. Ni får fler namn om ni söker på BK Köping i sökfältet på denna sida. Ingen panik om ni inte hinner till invigningstalet. Utställningsperioden är generös, den är öppen t.o.m. 8 januari 2017. Därtill är det fri entré. Vi kanske träffas på Östra Långgatan 37 framöver...
Efter 35.823 matcher - 15.755 boxare och 340 st artiklar kändes det dags för lite förnyelse av RINGSIDE. Stora förbättringar bakom kulisserna och en hel del som jag hoppas att ni skall finna behag i.
Förbättrad läsbarhet i matchlistorna. De har blivit tydligare. Matchordningen sådan att senaste matchen ligger överst.
En räknare har lagts till i matchlistorna. På så sätt får ni genast en överblick över hur många matcher som är inlagda för respektive boxare.
Utökad sökfunktion. Nu kan ni även söka på klubbar. Använd bara huvudordet som Djurgården, Hisingen, Enighet, Sundsvall etc. Ännu är inte samtliga 15.000 pugs indexerade men det kommer efter hand. Utländska boxare söks efter respektive land. Ni kan som tidigare söka på datum och namn. När det gäller namn så behöver ni inte känna till hela namnet, men ni måste stava rätt. Är ni exempelvis osäkra på hur Roger Blomkvists efternamn stavas så räcker det med att skriva "Roger Blom" så finner ni honom och eventuellt andra med liknade namn. Det går även bra att söka på förnamn, men då bör det vara ett mera ovanligt dylikt.
Snabbheten har också förbättras. Uppgraderingen innehåller också en förbättrad mobilversion.
Med detta önskar jag besökarna stort nöje i framtiden.
Christer Franzén
Som meddelats via olika media har Giovanni Alvarez avlidit i Italien. Han blev blott 36 år gammal. Giovanni visade redan från början en kraftfull boxning och han betraktades också som en större talang än sin äldre bror Fredrik. Under amatörtiden var Giovanni trefaldig svensk mästare, 1997, 1999 och 2000. Han boxades fem gånger i landslaget med fyra vinster och en förlust. Under sin korta amatörkarriär tävlade han för ett flertal klubbar. Svenska boxare kan vara överlägsna på hemmaplan, men de räcker inte riktigt till internationellt. Det gäller även för Giovanni. Han deltog på såväl junior-VM som senior-VM utan att nå långt. Tappade ett OS-kval år 2000. Blev proffs för Mogens Palle i Danmark samma år. Som bäst innehade han under ett par månader 2004 EBU-EU (European Union)-bältet i lätt tungvikt. Obs! Ej att förväxla med den riktiga Europatiteln. Den egentliga karriären var över efter en knockoutförlust 2004, men han avslutade med en misslyckad comeback i Göteborg år 2007. //CF
PS Teddy Stenmark påpekar att Giovanni knep bronset under J-VM 1998 och det var ingen dålig prestation. Det är bara att hålla med.