Publicerat den 25/09 -14
Där har ni status så långt för databasen på RINGSIDE. På förekommen anledning, som det brukar heta. I detta skede följer jag inte enskilda boxare, det arbetet kommer senare. Det hindrar dock inte att många, även bland dagens aktiva, har kompletta eller nära nog kompletta matchlistor. F.n. försöker jag få med så många namn som möjligt från den svenska boxningshistorien. Men - den som scannar av sin startbok hamnar i "gräddfilen". Ett stort tack till alla er som tar kontakt, skickar material eller bidrar med information av olika slag. Gamla foton är uppskattade.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Matcher
Publicerat den 17/09 -14
Rinze, min gamle vän från Arnhem i Nederländerna, meddelar att den fine boxaren från Utrecht,
Josephus "Joop" Verbon har avlidit i en ålder av 72 år. Joop tillhörde den holländska eliten under 1960-talet och blev nationell mästare tre gånger, 1963-64-66. Han var uttagen till OS i Tokyo 1964, men av någon anledning blev det inget deltagande. Han besegrade vår svenske stilboxare Stig Waltersson i en landskamp i Göteborg 1963 på delat domslut. Verbon mindes matchen, "The Swede was a very good boxer, fine technique and tactics with a good long left /.../ Waltersson was a good sport, a gentleman also after the verdict". Joop gjorde en proffssatsning med början 1966 och han gick sin sista match 1975. De sista åren av sitt liv ägnade han åt vård av sin sjukliga hustru. Han beskrivs som en lågmäld och sympatisk person.
Citatet kommer från boken om
Stig Waltersson s. 51.
Fina minnesord av Rinze van der Meer:
"Joop came from a family of 15 children. There were 5 brothers who boxed.
His biggest inspiration was his older brother Theo. Theo Verbon died quite a few years ago, as a victim to cancer, but up untill the end, when he was already a very sick and weak man, he still visited an evening of amateur boxing. After school Joop worked as a maintainance mechanic, then he changed and worked for 40 years for a compagny laboratorium glaswork. Innitialy in the production and later as a salesman.
When his children (his oldest son Danny had died) all had left to live on their own, Joop had himself and his wife Carla (they met when he was 19 and she was 15) build a sommer holiday home in France on the coast of Bretagne.
Det är vad politiker bjuder oss på i varje valrörelse. Det gäller dock inte för Sveriges största folkrörelse – idrotten. Då bjuds det inte ens på vattvälling. Idrotten tycks inte existera för den politiska parnassen. Visste ni att det finns en idrottsminister? Hon är visserligen bara halv för hon ska delas med kulturen. Fru ministern hörs bara varje gång hon vill bojkotta något evenemang i forna Sovjetunionen. Rysshatet sitter djup inom högern oavsett om den är gammal eller ny. För mig framstår årets val som antingen pest eller kolera. En impotent Allians i ena ringhörnan och en lika kraftlös som kluven Opposition i den andra. Stackars Moder Svea… Men. Låt oss inte fördystras över detta utan istället ta en historisk titt på hur de olika partierna har ställt sig till boxningen genom åren. Det värsta boxningshatarpartiet av dem alla har varit Folkpartiet. Deras banerförare, som påfallande ofta har varit starkt religiösa, har alltid haft tillgång till riksdagstaburetter och tidningar, inte minst Dagens Nyheter. Den hätskaste boxningsmotståndaren hette Sten Sjöholm. Hans avsky mot sporten nådde patologiska höjder och han startade sitt korståg under 1949. Högern/Moderaterna har varit kluvna i frågan. Den personliga friheten har haft konkurrens med det moraliska samvetet. En av de värsta hetsarna mot boxning var en högerman vid namn David Ingvar. Tillsammans med Sjöholm var han den bidragande orsaken till att proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969. Så länge Socialdemokratin var ett arbetarparti så stödde de sporten, men i takt med att medelklassen intog platserna i partiet blev det också boxningsfientligt. Paret Sjöholm/Ingvar hade krattat manegen, men det var Socialdemokratin som slog den sista spiken i den professionella kistan. Det var också Socialdemokratin som såg till att amatörboxningen blev satt under förmyndarskap 2006. Glöm inte det! Speciellt hetsande var Bosse Ringholm. Det var han som hade hand om frågan...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Så det kan bli
Publicerat den 11/09 -14
Skene AK (SAK) firar i år aktningsvärda 80 år och lördagen den 13 september stundar det till en enklare jubileumstävling. Ursprunget till klubben kan sökas i Skene BK (SBK) som härjade i ringarna vid mitten av 1920-talet. Klubben havererade då man skänkte bort klubbkassan till familjer som hade det ekonomiskt svårt under en lokal strejk. Solidariteten inom arbetarleden var stor på den tiden. När de pugilistiska aktiviteterna skulle återupptas fick man inte längre heta SBK och då skrevs firmabeteckningen till SAK istället. Klubben hade sin första egna tävling i februari 1935 vilket var ganska exakt ett år efter grundandet. Klubbens boxare blev snabbt kända i Västsverige. Exempelvis så blev SAK bästa klubb i västgöta-JM 1940.
Elof Larsson var den första stjärnan. Han nådde semifinal på JSM 1937 och var finalist på Västsvenska mästerskapen 1939. Samma år nådde han finalen på Stora SM, men var tvungen att lämna walk over pga. skada.
1940-talet såg namn som Folke Andersson och Arne Sjöholm. På 1950-talet var SAK Västergötlands ledande boxningsklubb. Bröderna Henry och
Max Scott, Wiswalds Folmanis är några att minnas från denna tid. Klubbens glansperiod inföll under 1960-talet. Det stora namnet var
Bo Claesson, nybörjare- och juniormästare, svensk mästare i flugvikt 1969 och uttagen till 15 A-landskamper plus ett antal andra landslagsnomineringar. Därtill ett silver på Nordiska. För sina insatser förärades han svensk boxnings förnämsta utmärkelse – hederstiteln Stor Grabb. Bra var också hans bror
Garry, som kan sätta landslagsboxare, junior- och SM-finalist på visitkortet. Därefter hamnade SAK på ett sluttande plan, men 1982 var man medarrangör till årets SM. Värdskapet delades mellan fyra orter i Västergötland. Förhoppningsvis kan den återuppväckta klubben ännu en gång sätta avtryck i resultatlistor och mästerskapssammanhang.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Klubbnålar,
Klubbar
Publicerat den 27/08 -14
Frank Sinatra är en av underhållningsbranschens stora ikoner. När han slog igenom som sångare på 1940-talet pekade hans musik och stil fram mot stjärnor som Elvis Presley och Mick Jagger. Sinatra medverkade också i en del minnesvärda filmer, bland dem Härifrån till evigheten (1953) och Mannen med den gyllene armen (1955). Hans kontakter med maffian gav upphov till digra dossierer hos FBI.
Sinatra var en stor boxningsvän och sågs ofta på ringside till stora fighter. Som en slags boxningsexpert befann han sig i Sverige 1964. Han skulle bevaka VM-kvalet mellan Floyd Patterson och Eddie Machen på Råsunda. Över 30 000 på läktarna såg en överlägsen seger för Floyd efter tolv ronder. Det var kändistätt i publiken och t.o.m boxningsoraklet Nat Fleischer från The Ring hedrade med sin närvaro. Hur var det nu med Frankie Boy?
Utdraget nedan kommer från boken om Stig Waltersson. Stig gjorde nämligen sin professionella debut denna afton. Gillar du avsnittet nedan så har du också behållning med boken i sin helhet. "Stigs proffsdebut skulle gå på hemmaplan, närmare bestämt i anslutning till den stora Norrköpingsmässan, men det visade sig inte ekonomiskt genomförbart. Promotorn skiftade plats till Solna Fotbollstadion och intåget som yrkesman skedde som förmatchboxare till den inofficiella VM-kvalmatchen mellan Floyd Patterson och Eddie Machen. Haussen kring den matchen var omfattande och det var mellan 30-35 000 på läktarna. Det hade varit kaos redan under invägningen. Intresset att se Floyd var så stort att flera hundra fick avvisas från hotell Ambassadeur med påföljande tumult utanför. Självaste boxningsoraklet Nat Fleischer, redaktören för den mest inflytelserika av alla boxningstidskrifter The Ring, ansåg att huvudmatchens dignitet krävde hans närvaro. På ringside var det fullt av dåtidens celebriteter, inte minst artister. Film- och teaterfolk har alltid varit en trogen boxningspublik världen över. Här kan man nog ana en själslig gemenskap mellan...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Proffsboxning
Publicerat den 24/08 -14
Det finns tävlingar för allt. Det pågår en Olympiad (!) för ungdomar i Peking under dagarna 16-28 augusti. Här råder en irriterande språklig förändring. Det som idag benämns ungdom är vad vi normalt har förknippat med juniorer. Varde hur som helst med detta. Svensk deltagare i boxning var Värnamos stolthet Agnes Alexiusson som lyckades med bedriften att (åter)kvala in till turneringen. Med sex deltagare i lättvikt lottades hon till semifinal. Där ställdes Agnes mot sin tidigare nemesis från kvalet till OS, som gick i Bulgarien, amerikanskan Jajaira Gonzalez. Då blev det förlust med 0-2, vilket också blev resultatet i Peking. Nu väntar bronsmatch mot Turkiets Esra Yildiz. De har tidigare mötts med vinst för Agnes och även denna slutade med seger. Grattis!
Officiell hemsida för Ungdoms-OS
här.
Domarsiffrorna var 2x39-37, 38-38 till amerikanskans fördel.
Domarsiffrorna mot Yildez var 39-37, 40-36, 40-34. Jämför ettan och trean. De tycks inte ha sett samma match.
Agnes matchlista så här långt.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Dambox,
OS
Publicerat den 12/08 -14
Nyligen avverkades Junior-EM för damer i Italien. Sverige hade två deltagare på plats och de återvände med två medaljer. Inte illa! Agnes Alexiusson (Värnamo BK) hämtade en guldtrissa och Klara-Fina Holm Westerlund (BK Örnen) tilldelades ett brons. Grattis till dem! Dagens regelverk preciserar junioråldern till 17-18 år. I boxningens barndom fanns det inga egentliga åldersregler. Då rådde en slags ospecificerad kvalitetsstämpel, så deltagarna kunde vara ganska ålderstigna på ett JSM. Sedan har åldern för juniorboxning studsat upp och ner till dagens nivå. Det härliga gäng som syns på fotot nedan är ålderstiget jämfört med dagens juniorboxning. Den äldste var 22 år. Bilden är hämtad från presentationen inför Sverige vs Finland i Tammerfors den 23 januari 1972. Det blev svensk förlust med 4-6 sedan det lätta gardet fått stryka flagg. Sisuns söner ledde alltså med sex segrar mot noll innan Tomas Öberg, Leo Vainonen, Ove Thorbjörnsson och Göthe Davidsson gjorde vad de skulle.
Deltagare med partiella matchlistor under namnet.
Flugvikt:
Christer Carlsson, Haninge BK
Bantam:
Karl Otto Ottosson, Eksjö ABK
Fjäder:
Kaj Rosén, IFK Linköping
Lättvikt:
Svante Littmarck, BK Örnen
Lätt welter:
Per Gunnar Johansson, BK Värend
Welter:
Sture Larsson, Säffle BK
Lätt mellan:
Tomas Ögren, BK Falken
Mellan:
Leo Vainonen, BK Falken
Lätt tungvikt:
Ove Thorbjörnsson, Redbergslids BK
Tungvikt:
Göthe Davidsson, Halmstads AIS
Sekonder: Tommy Antman, Gävle.
Sten F Berglund. Rikstränare 1971-1980. Tävlade på sin tid för Djurgårdens IF.
Som alltid när det avser juniorer så försvann många på vägen, även bland de lovordade, medan andra som ex.vis Leo Vainonen snickrade ihop en fin karriär.
Det är inte bara frisyrer och ansiktsprydnader som minner om flydda dagar. Idag skulle hudfärgen vara allt annat än vit och namnen klinga icke-nordiska. Dessutom skulle landskamperna vara mixade genom damboxningens...
Läs mer →Publicerat i:
EM,
Dambox,
Foton,
Landskamper
Publicerat den 14/07 -14
Idag, den 14 juli 2014, gick den gamle fine flug- och bantamviktsboxaren Gösta "Bergis" Bergelin sin sista rond. Han avled stilla och värdigt i sin sommarstuga på Tjörn. Bergelin tillhörde Göteborgsklubben Landala AK. Han började träna 1940 och blev snabbt ett namn att räkna med på västkusten. Abonnerade på en plats i Göteborgs stadslag, distriktsmästare och två gånger SM-silvermedaljör (1948 respektive 1950). Han mötte sin samtids elit i form av namn som Tage Persson (senare Pagård), Stig Gustafsson, Stig Krüger, Yngve "Ynkan" Johansson, Roland Weissbrodt, Torsten Persson, Bertil Ahlin, Roy Swedberg med flera. Så idag höjer vi handsken i tribut till en av dem som var med då konkurrensen i svensk boxning var som störst.
Bergelin uppmärksammades tidigt. Under juniormästerskapen 1942 mötte han Spartas Gösta Nordlund och enligt
Idrottsbladet var det den "grannaste flugviktsmatchen i JM-boxningarnas historia".
Partiell matchlista
här.
Stort tack till Leif och Thomas Bergelin för budet om "Bergis" frånfälle.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Dödsfall
Publicerat den 24/06 -14
Mors, ja kanske en gång i tiden. Liten, inte så det störde. Den beskedliga uppsynen på mannen till höger på bilden nedan bedrar. Olle Tandberg kan utan överdrift utropas till Sveriges främste amatörboxare genom tiderna. Han hade varit vår säkraste guldmedalj i det Helsingfors-OS som inhiberades 1940 p.g.a. andra världskriget. Då pågick som bekant andra slagväxlingar. Fotot är taget strax innan han ska äntra ringen mot Södertäljes Robert Ståhl. Matchen gick i Göteborg och Mässhallen. Arrangör var Hisingens BK. Ståhl var ingen dålig tungviktare men han hade inte mycket att komma med mot Tandberg. Paret Tandberg, Olle och Anna, framlevde sina dagar i Nacka och vi var nästintill grannar. Två stenkast bort ungefär. Anna var en härlig dam som visste var skåpet skulle stå. Det var nog lyckosamt för den timide Olle att hon höll ordning på affärerna.
Övriga matcher från galan den 27 september 1940 återfinns
här. Det var ett gott program där tre Stockholmsklubbar förgyllde med sin närvaro. Publiken fick se namn som Ture Ågren, Rulle Mångelin, Harry Ljushammar, Nils Frisk och Allan Hansson. V.g. notera: en kul detalj som minner om flydda tider - Ståhls och Tandbergs ekipering. När det var matchdags klädde boxarna upp sig. Allt annat än kostym och slips var otänkbart. Utomhus var det hatt som gällde.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Matcher,
Foton
Publicerat den 15/06 -14
En ung, i kubanska revolutionen, stupad amatörboxare har fått ge sitt namn till den högklassiga turneringen Giraldo Cordova Cardin. Turneringen etablerades 1968 och årets upplaga var version fyrtiofyra. Den kubanska överlägsenheten har av naturliga skäl varit förkrossande. De svenska insatserna har varit blygsamma, men vid två tillfällen har det resulterat i silver - 2011 genom Leon Chartoi och 2012 via Anthony Yigit. Tre svenska deltog i årets turnering. Facit: en vinst och tre nederlag. Förlusterna är inte mycket att säga om. Vill man komma någon vart, måste man möta de bästa och sedan försöka lära sig något av matcherna. Det räcker inte med att vara bäst på hemmaplan. Matcherna:
Havanna, KUBA
64 kg: Joelvis Hernandez, Venezuela-Clarence Goyeram, IF Göteborg Team Box 3-0
81 kg: Carlos Mina, Ecuador-Hampus Henriksson, IF Göteborg Team Box 3-0
91 kg: Gabriel Richards, Djurgårdens IF-Abdeljalil Abouhamada, Marocko 3-0
91 kg: Leinier Perot, Kuba-Gabriel Richards, Djurgårdens IF 3-0
Spansk läsning
här och
här i kubanska JIT.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Matcher,
"live",
Turneringar
