RINGSIDE

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Jag beundrar initiativtagarna till SAK också av ett annat skäl än det rent idrottsliga. År 1905 var Sverige ett land under religiöst tvång. SAK-ungdomarna bröt mot detta. Det var bibeln, psalmboken och katekesen som härskade. Det fick exempelvis vår lands kanske främste nationalekonom erfara. Knut Wicksell (1851-1926) dömdes 1908 till fästning för att ha "lastat och gäckat  Guds heliga ord". Sådant kan tyckas tillhöra det förgångna, men idag har naiva och aningslösa politiker stiftat lagar som gör att vi kan dömas...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Ny bok ute - Narva Boxningsklubb

Publicerat den 16/12 -14 Numera lyser Narva BK nästan helt med sin frånvaro i de större sammanhangen, men så har det inte alltid varit. Det är inte så länge sedan Narva var bästa klubb efter Sovjetunionen i en GeeBee-turnering, eller då klubben utgjorde halva landslaget. Som vanligt när det gäller mina böcker innehåller de massvis med fakta från den svenska boxningshistorien. Så läsaren behöver knappast räkna sig till de blå-vitas skara för att avnjuta innehållet. Möt den legendariska brödratrion Ågren, Arne Andersson, Narva-Kalle Narvall, Bosse Larsson, KG Kronow, Yngve Spång, bröderna Ahlin, Branko Mikek, Thomas Blidh och massor med andra profiler som en gång härjade i ringarna. Boken är rikt illustrerad. Länk till förlaget Nomen. Från baksidestexten: "Kartläggningen av den svenska boxningshistorien går vidare. Den här gången är turen kommen till Stockholmsklubben Narva BK. Idag räknas Narva BK som en av de klassiska boxningsklubbarna, men Narva har i likhet med alla andra föreningar sett såväl ebb som flod. Här skildras klubbens fem första decennier, från de första ostadiga åren på 1930-talet, dess gyllene period, dess nedgång och fall samt dess återkomst i förorten under 1950-talet. Narva innehöll tidigt några av svensk boxnings största profiler som på olika sätt bidrog till den svenska amatörboxningens utveckling. Under perioden samlade klubbens boxare 65 nationella mästerskapstecken, OS- och EM-medaljer samt deltog i åtskilliga landskamper och internationella prestigeuppdrag." Boken kan dessutom beställas via alla bokhandlar. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Böcker, Info, Klubbar

Luciadrabbning SWE-FIN 6-5

Publicerat den 14/12 -14 På Lucia timade det till landskamp mot Sisuns döttrar och söner i Botkyrkahallen. Där tändes sex svenska ljus och fem släcktes. Eftersom det inte finns någon resultatrapport på Boxningsförbundets hemsida så kommer den nedan. Tio av resultaten var väl högst väntade. Det enda som förvånar var ex-ugandiern Serugos förlust. 51 kg: Kristiina Kivistö, FIN  - Sara Svensson, SWE 2 - 1 54 kg: Marjut Lausti, FIN - Helena Envall, SWE 2 - 1 56 kg: Hikmat Azamov, SWE - Niazz Ahmadi, FIN 2 - 1 56 kg: Matti Koota, FIN - Ronald Serugo, SWE 2 - 1 60 kg: Bashir Hassan, SWE - Timo Liljeroos, FIN 3 - 0 60 kg: Ida Lundblad, SWE - Eerika Tarvainen, FIN 3 - 0 64 kg: Clarence Goyeram, SWE - Amin Nuri, FIN 3 - 0 64 kg: Elina Gustafsson, FIN - Anna Lindqvist, SWE 3 - 0 75 kg: Dmitro Tretjak, FIN - Rocco Wadell, SWE 3 - 0 81 kg: Hampus Henriksson, SWE - Jere Jokinen, FIN 3 - 0 91 kg: Gabriel Richards, SWE - Gennadi Mentsikäinen, FIN 2 - 0 Mer detaljerat om årets landskamper här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Landskamper

Ny bok på väg

Publicerat den 09/12 -14 Till alla er som frågat. Nu är det dags. Äntligen. En ny bok är på väg mot utgivning. Provtrycket var OK och då går det fort till publicering. Det blir 283 täta sidor som behandlar fem decennier av spännande svensk boxningshistoria. Boken innehåller också 78 illustrationer av skilda slag. Mer info kommer inför premiärdagen. Så, gott folk, håll ut... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

På Tradera! Min bok RINGSIDE om...

Publicerat den 08/12 -14 ... den svenska professionella boxningens historia är sedan länge utsåld. Den utkom dessvärre bara i en upplaga och är därmed en svårfunnen raritet på antikvariat. Nu har någon lagt ut ett signerat exemplar på auktionssajten Tradera för det facila utgångspriset 300 kr. RINGSIDE betingade mer då det begav sig. Passa på! Köp den och ni får bekanta er med många av svensk boxnings största profiler. 719 sidor fullspäckad med boxningsfakta. Lycka till i budgivningen. Adressen här. Titel: RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik. Stockholm 2004. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Matcher

Kattguld

Publicerat den 03/12 -14 Svenska Dagbladet har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch. Det finns ett lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988). Här kan också infogas att den tidigare redaktören för svenskans sportsektion Sune Sylvén var en av landets mest rabiata boxningshatare. Han ägnade åtskilliga spaltmeter till att utspy sitt hat mot boxningen. Han satt med i bragdjuryn i bortåt trettio år... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli