RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Hans Olof Edvin Haglund gick ur tiden under fredagen. Som så många boxare uppnådde han en mycket hög ålder vilket är något att fundera över för boxningens belackare. Olle tävlade för Djurgårdens IF under 1940-talet och han hade klipp i nävarna. Till skillnad från idag var det en period då konkurrensen var granithård inom boxningen. På den tiden var det inte tal om några direktfinaler på mästerskapen. Olle var en välkänd pugilist inom Stockholmsboxningen och han fick också representera stadslaget i en kamp mot Prag under 1947. Samma år uttogs han även till Sverige B-lag i en match mot Danmark på bortaplan. Se fotot nedan. I det svenska laget ingick kommande storheter som Ingemar Burjström, Gösta Bergelin, Stig Sjölin, Jan Pahmp, Sven Karlsson, Olle "Skoftebyn" Bengtsson, Bengt Modigh. Namnen ger en fingervisning på klassen för dåtidens boxning och boxare.
Jag kan inte avhålla mig från följande festliga passus från Idrottsbladet och juniormästerskapen 1944 angående Olle. "Begeistringen hos publiken utlöste det förbittrade krigandet mellan Djurgårdens mellanviktare Olle Haglund och Linköpings south paw Arne Samuelsson. Här gavs och togs hårda smällar. Linköpings specialkaramell var en knallhård vänsterkrok mot kroppen. Haglund fick i 3:e två varningar av Jerka Ågren för öppen handske. Strax efteråt slog djurgårdaren ner motståndaren för räkning till 9, men denne hade så stort försprång att han vann rättvist". Partiell matchlista för Olle här.
Stort tack till Jonas Nilsson som förmedlade budet om sin morbrors bortgång.
Fotot nedan visar 3/5 av den svenska truppen i Odense inför kampen mot Danmark. Notera all snö...i Danmark!!!
Från vänster Nils Andersson (ej deltagare), Olle Haglund (Djurgården), Olle "Skoftebyn" Bengtsson (Skoftebyns AIS) och Bengt Modig (Djurgården). En kvartett prydliga herrar. Sådana finns inte längre i boxningssammanhang.
//CF
Boxningsverige efterlyser en ranking över sina boxare. Detta är en uppgift för Svenska Boxningsförbundet att uppställa en sådan, men därifrån är det tyst i detta viktiga ärende. Därför har undertecknade åtagit sig att upprätta en sådan över förbundets aktiva boxare klass-för-klass.
En ranking är inte bara en slags kvalitétstämpel, den är också ett incitament för de aktiva att försöka hamna högre på stegen.
Egentligen vill jag inte skriva om det här eftersom det är så anti-boxning, men det är så många som hört av sig och frågat. Det stämmer att den döde Bilal Hammoud en gång i tiden gjorde några juniormatcher för Upsala IF. Kanske gick det snett redan då, det vet jag inte, men med tiden blev hans belastnings-CV omfattande. Sina femton minuter av berömmelse kom väl via det fiaskoartade postterminalrånet i Göteborg 2008. Se artikel från Aftonbladet då domarna föll. Googla gärna namnen på de övriga kumpanerna, speciellt efternamnen och ni finner mycket från det undre skymningslandet...
Bilals matchlista så långt jag funnit.
//CF
AIBA har sanktionerat att tidigare proffsboxare kan återfå sin status. De har även godkänt att proffsboxare kan deltaga på OS. Korkade beslut kan tyckas. Dock finns det vissa betydelsefulla villkor inblandade. Den tidigare proffsboxaren ska ha erhållit tillstånd av AIBA att fortsätta som amatör. I det av mig aktualliserade fallet där det tidigare proffset Vladeimer Terashvili plötsligt dök upp i Hammarby IF som nybörjande nollmatchare. Hans matchstatus ändrades senare till 100, men det skedde så att säga under galgen.
Här kommer min fråga till Svenska Boxningsförbundet. Hade ni hos AIBA ansökt, och fått ansökan godkänd, att Terashvili återfått sin amatörstatus? Var god att producera detta dokument så är saken ur världen. Om inte detta godkännande från AIBA finns - varför fick Terashvili tävlingsboxas på Hammarby IF:s gala? Jag tror att AIBA, EUBC och i sin förlängning Kampsportdelegationen skulle vara mycket intresserad av SBF:s hantering av sakfrågan.
Tillstånd krävs även för sådana som utövat MMA, Thaiboxning och dylikt. Det finns ett antal sådana som är registerade av SBF. Har även deras tillstånd erhållits av AIBA?
Ang regelverkets relevanta delar se nedan. Regelverket återfinns i sin helhet även på SBF:s hemsida.
I förteckningen över godkända licenser för säsongen 2017/18 återfinns en Vladeimer Terashvili född 1984. Hans licens (nr 19491) är beviljad av SBF per den 19 september 2017. Hans vikt anges till 69 kg. Han noteras också som nollboxare, dvs. en nybörjare utan matcher.
Denne Terasvihli har dock varit i ringen tidigare. Han kommer från Gori i Georgien och blev år 2009 svensk mästare under namnet Vame Kartveli. Sedan har han använt flera alias, så han är något svårfångad, men det är inte ovanligt med många identiteter bland dem som kommer hit. Den 20 juni s.å. blev han proffs och gick tio matcher. Samtliga matcher utom en gick i de forna össtaterna. Som proffs gick han under namnet Vladimer Terashvili (född 1984-09-04).
Han skall nu delta på en gala arrangerad av Hammarby IF Boxning mot en finländsk motståndare i något som kallas Bajen Rough House den 13 oktober. Relevanta länkar: från BoxRec, från Ringside, från Hammarby IF.
Hur gick det till när SBF beviljade licens för någon som boxats som professionell och hur kan han passera med nollmatcher?
Jag har kontaktat förbundet, den licensansvarige Åke Johansson och Hammarby IF Boxning i ärendet utan att få några svar.
//CF
Det internationella amatörboxningsförbundet, AIBA, har haft en märklig förmåga att välja usla ledare. Dagens styresman Wu Ching-kuo är inget undantag. Han har styrt organisationen med järnhand sedan sitt tillträde år 2006. Nu sitter han dock löst. Alla oegentligheter, sportsliga såväl som ekonomiska, har hunnit ifatt honom. Han har blivit suspenderad av AIBA:s disciplinära kommittee. "Wu was found to be in breach of several disciplinary codes and statutes". AIBA:s exekutiv har tidigare voterat sitt misstroende mot honom. Ytterligare information finns här.
//CF
Inför höstsäsongen kan det vara tid för lite statistik. Noteringarna gäller per 23 september 2017.
Fram till detta datum har det varit nästan en och en halv miljon sidvisningar, eller 1.455.988 för att vara exakt. Besökarna kommer från 167 nationer där samliga världsdelar är representerade. I toppen för de tio främsta, förutom Sverige, återfinns Finland, Norge, Danmark, USA, Tyskland, Storbritannien, Polen, Frankrike, Ungern och Spanien. Sedan följer en lång rad länder ner till en enda besökare från Timor-Leste (Östtimor i vardagligt tal i östra asien).
Vad gäller Sverige så kommer besökarna från 370 orter där Storstockholmsområdet dominerar. Därefter följer Göteborg, Malmö, Lund, Örebro, Helsingborg, Uppsala, Sundsvall, Karlstad och Västerås. Så har det varit från start och det är inte så förvånande med tanke på hur boxningsverige fr.a. har sett ut. Längst ner kommer Vansbro som gör en Östtimor.
Antal registrerade boxare: 19.433 st. Antal matcher: 43.848 st. Utöver detta finns det 377 artiklar om stort och smått från den svenska boxningshistorien. Läs dem!
Söktips.
Ni behöver inte känna till hela namnet på boxarna. Det räcker med Johans - om ni är osäkra på om Johansson innehåller ett eller två ss. Eller Blom, om ni tvekar inför k eller q i Blomkvist/Blomqvist. Är förnamnet ovanligt så brukar det räcka med det för att hamna rätt. Ni måste dock stava korrekt till det ni söker. Det går nu att söka på klubbnamn även om samtliga ännu inte är indexerade. Även här räcker det med del av namn, ex.vis AIF. Ni behöver inte känna till exakt datum. Det räcker med 1978-10- för att finna alla matcher under oktober detta år. Det räcker faktiskt med 1978-, men då blir det åtskilliga träffar. Nationer söker ni efter nationsbeteckningen på svenska. Stava dock rätt i synnerhet för de fd sovjetiska republikerna eller försök med del av nationsnamnet,...
Läs mer →
Publicerat i: Info
För tio år sedan, den 25-26 augusti 2007 var det dubbelt firande i Valdemarsviks kommun. Första dagen ägnades åt ett ångbåtsjubileum (100 år) och dag två till att hylla bygdens kanske mest berömda person – Sveriges förste proffsboxare - Hjalmar Olsson/Jack Campbell. På initiativ av undertecknad beslöt Svenska Boxningsförbundet att uppmärksamma Hjalmar. Det var då 80 år sedan han avled. Kontakt togs med kommunen och Gryts hembygdsförening för ett gemensamt arrangemang. Minneshögtiden ägde rum i Gryt inte långt ifrån Hjalmars hem. Jag höll ett tal om hans spännande liv, min biografi om Hjalmar spreds och jag överlämnade som representant för SBF en minnesplatta till hembygdsförenings ordförande. Därtill visades information och fotografier omspännande Hjalmars liv och karriär på stora utställningsskärmar. Mycket folk och det var festligt så det förslog när Waxholm III anlände till Gryts brygga.
Texten på minnestavlan som var i skinande guld löd:
Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)
Sveriges förste proffsboxare
Debut 1882 i USA
Född och jordfäst i Gryt
Svenska Boxningsförbundet
Några foton från evenemanget nedan
Foto: G.Schött
//CF
I år är det nittio år sedan Sveriges förste proffsboxare avled. Han hette August Hjalmar Olsson och föddes i Gryt i den östgötska skärgården den 9 november 1864. Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Amerikanska boxningshistoriker har förväxlat honom med att vara en av många irländare som boxades i USA. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO efter 65 ronder. Sextiofem ronder. Hur många idag orkar sparra över den distansen? Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning
Världmästerskapen avslutades igår i Hamburg. Det var den nittonde upplagan av mästerskapen som arrangerades. 243 boxare från 75 nationer deltog. Sverige var endast synligt i sin frånvaro. Kuba tycks vara tillbaka på scenen igen. Med fem guld och två silver blev de överlägset bästa nation. Ett guld vardera gick till Kazakstan, Frankrike, Uzbekistan, Ukraina och Azerbajdzjan.
För blå-gults vidkommande har det blivit några få bronsplaketter genom åren. 1982 Shadrach Odhiambo (Redbergslids BK), 1986 Lotfi Ayed (IF Linnéa), 1997 Tonton Semakala (Tensta BK), 2001 Majid Jelili (Tensta BK). Som synes är det länge sedan svensk boxning kunde hävda sig i den internationella konkurrensen.
//CF