RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Det har numera gått inflation i mästerskap när det avser boxning. För beslutsfattarna var det inte tillräckligt med det klassiska Europamästerskapet, de kände sig manade att även instifta en minivariant av detsamma, ett EU-mästerskap, för att ge extra status till en normal internationell turnering. De svenska framgångarna har varit i dalande på dessa tävlingar. Svensk damboxnig var tidigt ute och det gav en komparativ fördel. När sedan andra nationer började satsa på damboxning så halkade Sverige efter. Det första EU-mästerskapet avverkades i Italien 2006. Det började med ett guld och ett brons för svenskt vidkommande. Under 2006 i Frankrike blev det två guld och ett brons. 2008 i England såg ett svensk silver och ett brons. 2009 i Bulgarien blev medaljfritt, 2010 i Ungern och 2011 i Polen var riktiga lågvattenmärken. Det fanns inget blågult deltagande överhuvudtaget. 2013 i Ungern gav ett brons.
I årets upplaga av EU-mästerskapet som går i Italien återfinns fem blågula i ringen. Det är Lise Sandebjer (BK Örnen) i 51 kg, Helena Envall (IF Linnéa) i 54 kg, Sophia Smith (Skene AK) i 57 kg, Agnes Alexiusson (Värnamo BK) i 60 kg och Stephanie Thour (BK Värend i 64 kg). Först ut blev Stephanie Thour som i kvartsfinalen den 5 augusti förlorade mot den danska veteranen Yvonne Baek Rasmussen. Thour började bra, men blev smart inlurad i danskans stil och tappade därmed matchen. Thour har dock kvalitéer som förhoppningsvis kommer att blomma ut inom ett par år. Domarsiffrorna blev 1x 30-27, 3x 29-28, 1x 28-29 i danskans favör.
Under dag två noterades en seger och en förlust. Helena Envall hade inga större besvär med danskan Bettina Dahl (som nu också heter Konya). Det blev ett enhälligt domslut. Envall är överlägset bäst på distans, men varför går hon då in och bökar. Där vinner hon inga...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, Turneringar
Jag har behandlat den korrupta AIBA-ledningen i tidigare krönikor. Minns alla "fixade" matcher vid de stora turneringarna och mästerskapen. AIBA leds av diktatorn Wu Ching-kuo. Han styr organisationen med järnhand. De som opponerar blir på olika sätt bestraffade. Nu senast är det skumma ekonomiska transaktioner som blottläggs. Läs artikel i engelska Guardian.
De gamla kämparna lämnar oss. Nu senast var det den fine göteborgsboxaren Karl Bengt Hansson. Han var aktiv i tre anrika boxningsklubbar - Landala Atletklubb, BK Defence och Redbergslids BK. Det trista dödsbudet nådde mig via "boxningsprästen" Ingo Söderlund. Det var en information jag tackar för. Bingas avled på Annedals ålderdomsdhem i juni. Han var en utmärkt pugilist men föll offer, som så många idrottsmän både före och efter honom, för den falske vännen alkohol. Han blev avstängd av Boxningsförbundet för sitt missbruk, men Söderlund kunde berätta att han under den senare delen av sitt liv funnit ro. Vilket känns bra att höra. Det är pugilisten vi vill minnas, inget annat.
Bingas besegrade mången god opponent. Bland offren noteras Hasse Thomsen, Willy Holmberg, dansken Achton Mikkelsen och norrmannen Hans Gulbrandsen. När den pugilistiska insatsen summeras står det följande på Bingas CV: Nordisk mästare, Svensk mästare, Landslagsman, Sydsvensk mästare, Svensk juniormästare och Distriktsmästare för juniorer. Han fick mycket goda vitsord i tidningarna för sina mästerskap. Därtill var han en bra sparring för diverse västkustproffs, bland dem en viss Ingemar Johansson.
Jag har ett personligt minne av vad som troligen var Bingas sista match. I Kalmar i januari 1966 mötte han hemmaklubbens Sven-Ivar Andersson i en ovanligt snabb och intensiv tungviktskamp. Bingas åkte hem till Götet med en 2-1 viktoria.
Partiell matchlista här.
//CF
Idag den 1 juli startar den 98:e upplagan av det svenska herrmästerskapet. Herrarnas deltagarantal närmar sig med stormsteg damernas. Hela 29 (!) stycken har ansett sig redo att kämpa om medaljer och ära. 29 deltagare är en alla tiders bottennotering och den inkluderar ändå folk som närmast hör hemma i ett Nybörjarmästerskap. Svensk boxning tynar sakteliga bort, ändå kan man på förbundets hemsida läsa att den står sig stark internationellt.
För damerna är deltagarantalet hela 25 vilket faktiskt är en förbättring jämfört med föregående år. Även på damsidan innehåller fältet sådana som hör hemma på Nybörjarmästerskapet. Till skillnad från herrarna finns det dock en dam som håller måttet internationellt. Det är Lise Sandebjer från BK Örnen.
Nästa steg i SM-verksamheten vore väl att rationalisera bort det. Medaljerna kan skickas per post. På senaste juniormästerskapen erhöll en av de fåtaliga tjejerna en guldtrissa utan att ha gått en enda match. Nya tider, nya seder...
//CF
När jag letade efter en uppgift i mitt arkiv fastnade min blick på en rubrik i Idrottsbladet från den 28 november 1934. Rubriken och artikeln avser öppningskvällen för den lätta avdelningen på årets Juniormästarskap. Läs den gärna flera gånger och tanken svindlar, eller hur!?
1000 personer fingo vända om på Djurgårdsslätten igår!
Och fortsätter; "Juniorboxningarnas popularitet är numera grundligt inarbetad. Trots ovanligt tam reklam var varenda biljett slutsåld långt före 8-slaget och över 1000 personer fingo vända om på Djurgårdsslätten utan möjlighet att komma innanför portarna".
Fullt hus och tusentalet utanför som ville komma in. På juniorboxningar!!! Japp, tiderna förändras...
När vi ändå har hamnat på RINGSIDE till 1934 års juniormästerskap kan vi hylla segrarna. Då var det inte tal om några direktfinaler. Medaljörerna hade fått kämpa upp till sex matcher.
Flugvikt: Folke Pettersson, IF Linnéa. Bantamvikt: Kurt Persson, Solna BK. Fjädervikt: John Alm, Sandvikens AIK. Lättvikt: Alvar Andersson, Lucksta IF. Weltervikt Olge Johnsson, Malmbergets AIF. Mellanvikt: John Johansson, Huvudsta IS. Lätt tungvikt: Arne Svedman, IF Linnéa. Tungvikt: Harry Johansson, Säffle BK.
//CF
Not: På grund av det stora deltagarantalet tvingades SBF dela upp JSM på två omgångar. Den lätta avdelningen (flug-, fjäder-, welter- och lätt tungvikt) gick under november och den tunga (bantam-, lätt-, mellan-, tungvikt) i mellandagarna med finaler på det nya året. Denna ordning varade ända till mitten på 1960-talet då mästerskapet kunde avverkas samtidigt för alla viktklasser.
Den fyrtioandra årgången av Europamästerskapet har startat. Det avgörs denna gång i Charkiv i Ukraina. Tävlingarna pågår perioden 16-24 juni 2017. Sverige bidrar med fyra av de totalt 234 deltagarna. De tävlande kommer från 39 nationer.
Först ut var Yohannes Berhane, IF Linnéa. Han mötte en för mig okänd Moldav i 64 kg. Domarna hade enhälligt Dimitri Galagot som segrare (3x 29-28, 2x 30-27).
Dag två medförde en vinst. Halmstad BS Adolphe Sylva besegrade Marko Zeljko från Kroatien med 4-1 (4x 29-28, 1x 28-29).
Dag tre medförde ännu en förlust, men den var inte mycket att diskutera. Mariusz Gnas, IF Linnéa, mötte den mycket meriterade Oleksandr Khyzhniak från Ukraina och hade inte en teoretisk möjlighet att rubba ukrainaren. Killen är dessutom född i Poltava!!! Domarsiffrorna blev (1x 30-25, 2x 30-26, 2x 30-27). Jag försöker transkibera de krylliska namnen till svenska, men här var det svårt. Kanske kan någon bistå mig. I avsaknad av den ryska stavningen får hans namn till Chjzjnjak.
Dag tre slutade på bästa sätt. Denis Kauffer, IF Linnéa, plockade hem en säker seger över Paulius Zujevas från Litauen. Kvintetten domare voterade samtliga 30-27. Kanske, kanske, kanske har vi i Linnéan en tung framtidsman... Därmed var sextondelarna avverkade.
Dag fyra innebar respass för Halmstads BS Adolphe Sylva. Engelsmannen Pat Mc Cormack var klart bättre i allt vilket också samtliga domare konstaterade. Det blev (1x 30-25, 2x 30-26, 2x 30-27).
Under dag fem blev det tack-och-bock-och-hej för svensktruppen. Denis Kauffer mäktade inte med kroaten Damir Plantic. 0-5. Domarna voterade (2x 30-27, 3x 29-28). Jag överskattade uppenbarligen Linnéans förmåga, men ändå känns han som något för framtiden. Hoppas att jag inte har fel där. Svensk boxning behöver en tung boxare som håller på högsta internationella nivå.
Årets EM blev sämre än det föregående då det helt överraskande blev en bronsblecka,...
Läs mer →
Publicerat i: EM, Matcher, Turneringar
Det uppstod olyckligtvis något slags länkfel till den fina klippboken över Reinhold Jonssons karriär. Se föregående artikel - "Värdet av en fin klippbok...". Där återfinns mycket fint boxningsmaterial, så ta del och njut via denna länk.
//CF
Som boxningshistoriker blir man glad varje gång någon skickar in en anhörigs klippbok. Dessvärre brukar gamla foton och tidningsurklipp kastas. Oftast är det barnbarnen som är de stora syndarna. Boxarens barn behöll materialet i en kartong som med tiden hamnade på vinden för att sedan hamna i spotunnan då barnbarnen tog hand om kvarlåtenskapen. Vad farfar/morfar gjort en gång i tiden tycktes helt ointressant. På så sätt har den ena pusselbiten efter den andra försvunnit i kartläggningen av den svenska boxningshistorien.
Det värsta exemplet på förlorat material jag känner till avser vår första proffsboxare Hjalmar Olsson, som i USA fightades under namnet Jack Cambell på 1880-talet. Han tillhöre bare-knuckle eran vilken gör honom nära nog unik för svenskt vidkommande. När han återkom till Sverige på senhösten 1919 medförde han enligt Idrottsbladet en "tjock bok med urklipp om sina boxningsmatcher". Denna bok skulle inte enbart varit av intresse för svensk idrottshistoria, utan och för amerikanska boxningshistoriker. Vad hände med klippboken? Jo, Hjalmar avled som ensamstående ute i den östgötska skärgården. En avlägsen kvinnlig släkting tog hand om en del lösöre och däri ingick klippboken. Efter några år dristade hon sig att öppna den. Hon var dessvärre religiös och fann materialet stötande och osedligt. Där återfanns inte bara boxningsrelaterat material utan även foton på galanta damer. Så ut åkte hela härligheten...
Jag har försökt att rekonstruera han karriär i en liten skrift om hans liv. Den återfinns här.
Därför är det extra trevligt när någon verkligen har bevarat och vårdat sin fars material. Reinhold "Chico" Jonsson (1947-2017) hette en boxare som var aktiv under 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Hans arbete medförde en nomadiserande tillvaro så han tillhörde ett flertal klubbar i olika väderstreck, som Halmstads AIS, BK Älgen (Östersund), BK Tälje (Södertälje) och Vänersborgs BK. Han blev...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, porträtt, Foton, Nostalgi
Den gemensamma nämnaren för nedantående? Någon? Någon som minns?
Maj Box, Bronco Cup, Mellansvenska, Falken Cup, Mattias minne, ACBC, Rinkeby/Tensta BO, Dalacupen, Fighter Cup, Malmö BO, Sweden BC, Botkyrka Cup, Enighet Cup, Göteborgs öppna, Gyllene Smeden, Medelpadscupen, KP Cup, alla distriktsmästerskap...Stockholm Box Open...
Och mest sörjd av dem alla - Den gamla hederliga lokala galan i Folkets Hus, Godtemplarlokalen eller Idrottshallen. Den som drog massvis med åskådare för att se de lokala hjältarna i aktion. Det var på den tiden då det fanns såväl boxare som publik,
//CF
Nyligen avslutades den 34:e upplagan av den polska Feliks Stammturneringen. Den är uppkallad efter den polska boxningen fader Feliks Stamm (1901-1976). Efter en blygsam egen boxningskärriär på 1920-talet blev han en mycket framgångsrik tränare och coach för det polska landslaget. Han medverkade bl.a. på sju OS-turneringar och fjorton Europamästerskap. Hans adepter plockade hem åtskilliga ädla medaljer genom åren. I Bydgoszcz dit han flyttade efter kriget finns en gata uppkallad efter honom. Han var i Sverige åtskilliga gången som coach. I september 1965 var han iniviterad av BK Köping för en sejour med klubbens boxare och för att drilla ett gäng svenska tränare. Boxningsförbundet hade tackat nej till Stamm. Ett beslut som måste betecknas som häpnadsväckande. SBF var inte intresserat av nya impulser. Stamm hade mycket att lära ut, men tiden var naturligtvis för kort för att han skulle göra ett ordentligt avtryck bland tränare och aktiva. Bl.a. påpekade han ett generalfel hos de svenska boxarna. De arbetade aldrig offensivt i defensiven. De slog sig aldrig ur en clich. De duckade också fel, framåt istället för neråt.
Turneringen som bär hans namn tillkom året efter hans död. Den har periodvis varit av mycket hög klass. Den svenska debuten kom 1979 via Ove "Jätten" Lundby, Tapio Partanen och Anders Eklund. Det dröjde ända till år 2000 innan den första guldmedaljen kunde hämtas. Det var via den utmärkte Andreas Gustafsson som tyvärr slutade alldeles för tidigt. Den blågula närvaron har totalt sett varit ganska blygsam med undantag för några år under 2000-talet. På årets turnering deltog tre damer och fem herrar. Som bäst nådde en dam semifinalen och två herrar samma nivå.
På fotot nedan syns Feliks Stamm tillsammans med det polska landslaget som var i Stockholm den 15 december 1946. Nationsutbytet slutade 4-4. Matcherna återfinns här.
//CF