RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
På begäran, som det brukar heta, kommer ett försök till damranking. Jag skriver försök, därför det numera finns så få kvinnliga boxare på "elitnivå" att det är oerhört svårt att få till en ranking. På kort tid har mängder med kvinnliga utövare försvunnit. Har SBF analyserat varför? Andra befinner sig i en gråzon där det inte går att avgöra om de är aktiva eller ej. Ett exempel bland flera i denna kategori är Lise Sandebjer från BK Örnen. Det är över ett halvår sedan hon gick en match och därmed rankas hon inte. Ära och medaljer vinner man i ringen, inte på träningsläger. Vad gäller rankingen gäller samma princip som för herrarna. Den baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit.
48 kg: Ingen rankad
51 kg: 1. Natasha Samsalieva, Djurgårdens IF
54 kg: 1. Sara Svensson, Skurups KBK 2. Katrin Norén, IF Linnéa 3. Mia Bromander, BK Örnen 4. Sandra Attermo, Djurgårdens IF 5) Jennifer Salavia, BK Tiger (j)
57 kg: 1. Helena Envall, IF Linnéa 2. Itza Pabon Reyes, IF Linnéa (j) 3. Sophia Smith, Skene AK
60 kg: 1. Agnes Alexiusson, Värnamo BK 2. Linda Larsson, IK Ymer 3. Katrine Steingrimsen, Djurgårdens IF 4. Tilde Fallström, Redbergslids BK 5. Elise Saulescu, BK Swing (j)
64 kg: 1. Jelena Jelic, Malmö BC [oklart ang viktklass - om 60 kg - nr 2]
69 kg: 1. Marianne Ahlborg, Vänersborgs BK 2. Malena Hede, Morgongåva BK
75 kg: 1. Love Holgersson, BK Swing 2. Zabrina Holmström, IF Göteborg Team Box 3. Claudia Özgun, BK Rapid (j)
81 kg: Ingen rankad
+81 kg: Ingen rankad
Christer Franzén
Internationella Olympiska kommittén (IOK) har ökat tonläget och trycket mot AIBA. Undersökningar pågår och IOK hotar med att ta bort boxning från det olympiska programmet år 2020. Att toppen inom AIBA är korrupt råder det ingen tvekan om, men organisationen genomsyras av oärlighet vilket också spiller över på nationella förbund och domarkåren. Minns alla fixade domslut under stora turneringar. Det är stora summor i rörelse och det är synd om de aktiva att ha sådana ledarskap. Här är senaste nytt från tragedin AIBA. Det finns ett faktafel i artikeln. Det påstås att boxning var en förbjuden sport 1912 i Sverige. Därav inga olympiska boxningar detta år. Det är fel. Jag väljer att citera mig själv från Mästerskap/Landskamper/OS 1912 här på RINGSIDE:
"Boxningen ströks från OS-programmet 1912 i Stockholm.
Programpunkten utgick trots att Storbritannien och USA ville ha boxningen kvar. Boxningen hade funnits med såväl 1904 (St. Louis, USA) som 1908 (London).
Enligt den officiella motiveringen saknade arrangörerna kunskap om boxning eftersom sporten inte utövades i Sverige. Det var naturligtvis inte sant. Det hade boxats i flera år, fr.a. i Stockholmsområdet. Vid tidpunkten fanns det också flera boxningsinstitut i huvudstaden.
Sanningen är den att det var fel sorts människor som idkade boxning. De flesta kom från arbetarklassen och tillhörde helt andra kretsar än de militärer, adelsmän och "fint" folk som styrde och ställde inom idrotten. Den olympiska kommittén ville helt enkelt inte ha med boxarna att göra. Sedan är det en liten historisk ironi att svenskarnas intresse för pugilism ökade p.g.a. Stockholmsolympiaden. Med det är en annan historia..."
Christer Franzén
Göran Munk avled den 30 januari. Efter en blygsam karriär som boxare fann han sitt kall och blev en framgångsrik tränare i Majornas BK. Om någon har någon relevant information om Göran så infogar jag den här på RINGSIDE.
//CF
Med kriminella i toppen för den internationella boxningsledningen, vem kan då kritisera dem som finns på basplanet. Det borde bara vara en tidsfråga innan AIBA kastas ut från den Olympiska familjen... Läs och gråt...
Här kommer utlovad decemberranking.
Den baseras på kända resultat och den enskilde boxaren av värderats enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Den som inte tävlar under given period sjunker som en gråsten för att helt avföras om inaktiviteten håller i sig. En del på RINGSIDE har även efterfrågat en ranking för damerna. En sådan kommer efter Golden Girl. I dagens läge finns det för få aktiva och de matchar alltför sällan. Ettorna är inga problem att utse, men de övriga...
49:
1. Fred Wibom, IF Linnéa (u) 2. Arnas Gerikas, Morgongåva (u)
52:
1. Dino Martinovic, BK Tiger (u) 2. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 3. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (u) 4. Mahmoud Moussa, GAK Enighet (u) 5. Yodkwan Idh, Vaggeryds BK (u).
56:
1. Sarvar Selar, IF Göteborg Team Box 2. Shabir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 3. Muhammed Qahir Qasimi, Redbergslids BK 4. Mohamed Darvishi, Djurgårdens IF (j) 5. Artur Asatryan, Guldstadens BK 6. Daniyal Sayed, Malmö BK (u) 7. Muzamill Akbari, Vänersborgs BK (u) 8. Kevin Scott, Morgongåva BK (u) 9. Hussein Mohammadi, Morgongåva BK (j). 10. Mohammad Ali Yazdani, Karlskrona BK (u).
60:
1. Yousufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohamed Abdulrahim, Malmö BC 3. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 4. Hampus Broman, BS Tor 5. Paolo Magui, BK Ringen 6. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 7. Javed Yunose, Skoftebyns AIS (u) 8. Mohammed El-Zein, GAK Enighet (u) 9. Munir Afshar, Skene AK (j) 10. Seleban Hussein, Angered BC.
64:
1. Yohannes Berhane, IF Linnéa 2. Emil Harrysson, BK Falken 3. Billy Liljekvist, IF Göteborg Team Box (j) 4. Roberto Bengtsson, Vaggeryd BK (j) 5.Emil Stor Hallstahammar KF 6. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (u) 7. Rasmus Broman, BS Tor 8. Naseer Haidari, Hammarby IF 9. Abdou Gherbi,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Ranking
Annandag jul brukade tidigare vara en bra dag att arrangera boxningar på. Så icke mera. Nu måste vi bokstavligen gå över ån för att finna svenska pugs i aktion. Odenseklubben A.Olympia upprätthåller sedan många år traditionen med annandagsgalor. Så även detta år. Förutom det lokala inslaget återfanns Yvonne Baek Rasmussen vs Zabrina Holmström på programmet. Hemmadamen vann klart. Tvenne tidningsartiklar rapporterar om evenemanget. Notera att det tycks vara lika svårt att få ihop intressanta galor i Danmark som i Sverige. Uppförsbacken är lång...
Lite dansk tidningsläsning här och här. Var så goda. Det är Flemming från Odense som bjuder på konfekten. Yvonne, som numera tävlar för Herlev Boxing, har en diger meritlista. Den kan skådas här. Mot svenskt motstånd är hon obesegrad sedan comebacken 2014. Offren kan skådas här.
//CF
På julafton framför vi vår sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Nostalgi
Det är väldigt många som under åren har efterfrågat min bok om den professionella boxningens historia i Sverige. Den publicerades under 2004 med titeln RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik. 719 sidor. Den såldes snabbt slut, men ibland återfinns den i antikvariat eller på nätet. Nu finns ett exemplar av verket på auktionssajten Tradera. Någon från Södertälje har lagt ut den som objekt. Auktionen går ut den 12 december kl. 23:37 så än finns det tid för den hågade. Grattis till vinnaren. Vederbörande har mycket att gotta sig åt... Länk här.
//CF
Idag är dags att putsa lackskorna och damma av chapeau-claquen. Djurgårdens pugilistiska garde firar 100 år av verksamhet. Vilket är något vi alla kan imponeras av. Klubben hade dock farit i farten några år tidigare, men låt oss inte vara petiga en dag som denna. Två Stockholmsklubbar är Sveriges äldsta och fortfarande existerande. Den andra är ärkerivalen IF Linnéa. Deras derbyn tilldrog sig stort intresse och gav upphov till åtskillig trycksvärta. Djurgårdens IF är unikt på så sätt att de medverkade till bildande av Svenska Boxningsförbundet i två omgångar. De var med om det första kortlivade försöket 1913 och de bidrog till grundandet av SBF 1919. Redan 1920 på det första svenska mästerskapet hemförde klubben en guldmedalj och det skulle bli fler. Den senaste kom 2015. Om jag räknat rätt har det blivit sammanlagt 94 SM-guld för herrarna och 5 för damerna på seniornivå.
Nedan ett foto på klubben främsta boxare genom tiderna - Olle Tandberg. Här tillsammans med sin tränare Gurra Bergman. Olle får stå som som symbol för klubben (han var urdjurgårdare till börden) och som en länk mellan den äldre och nyare eran inom sporten.
Vi lyfter samfällt ett glas skumpa av märket Krug Grande Cuvéé och hurrar fyrstämmigt för jubilaren.
//CF
Den 6 december fyller Stig Waltersson 80 år. Han är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna och tävlade som amatör för Norrköpingsklubben BK Akilles. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna och som nummer ett bland de svenska welterviktarna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet.
Det bör noteras att han mötte Bosse Högberg fem gånger. Stig vann samtliga matcher! Enligt Stig var Bosse enkel och förutsägbar att möta. Han var också 5-0 mot Branko Mikek, 4-0 mot Rolf Pettersson/Träff, 4-0 mot Ingemar Johansson, 3-0 mot Lars Risberg, 4-1 mot Torsten Sjödahl, 4-2 mot Bosse Pettersson plus en hel mängd X-0 mot diverse svenska mästare och landslagsmän. Det väger tungt, mycket tungt.
Det bästa sättet att hylla Stig är att beställa boken om hans liv. Beställ via förlaget Nomen.
Matchlista här.
Stig hälsar till alla sina vänner via RINGSIDE.
//CF
