RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Nedanståendetext skrevs ursprungligen inför förra valet. Det kan lätt redigerad återanvändas. Rent allmänt kan tillföras att nivån på dagens politiker och politiska debatt är obehagligt bedrövlig och destruktiv. De undviker konsekvent att diskutera de samhällsproblem som de själva varit med om att skapa.
Valfläsk, frasvåfflor och löftessoppa. Det är vad politiker bjuder oss på i varje valrörelse. Det gäller dock inte för Sveriges största folkrörelse – idrotten. Då bjuds det inte ens på vattvälling. Idrotten tycks inte existera för den politiska parnassen. Visste ni att det finns en idrottsminister? Hon är visserligen bara halv för hon ska delas med det sociala. Fru ministern hörs bara varje gång hon vill bojkotta något evenemang i forna Sovjetunionen. Rysshatet sitter djupt bland politiker. För mig framstår årets val som antingen pest eller kolera. En helt impotent Allians (ha-ha) i ena ringhörnan och en totalkatastrof till regering i den andra. Stackars Moder Svea…
Men. Låt oss inte fördystras över detta utan istället ta en historisk titt på hur de olika partierna har ställt sig till boxningen genom åren. Det värsta boxningshatarpartiet av dem alla har varit Folkpartiet. Deras banerförare, som påfallande ofta har varit starkt religiösa, har alltid haft tillgång till riksdagstaburetter och tidningar, inte minst Dagens Nyheter.
Den hätskaste boxningsmotståndaren hette Sten Sjöholm. Hans avsky mot sporten nådde patologiska höjder och han startade sitt korståg under 1949. Högern/Moderaterna har varit kluvna i frågan. Den personliga friheten har haft konkurrens med det moraliska samvetet. En av de värsta hetsarna mot boxning var en högerman vid namn David Ingvar. Tillsammans med Sjöholm var han den bidragande orsaken till att proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969. Så länge Socialdemokratin var ett arbetarparti så stödde de sporten, men i takt med att medelklassen intog platserna i partiet blev det också boxningsfientligt. Paret Sjöholm/Ingvar hade krattat manegen,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Så det kan bli
Den åttonde upplagan av de akademiska världsmästerskapen pågår f.n. i ryska staden Elista i Kalmuckien. Tävlingen avverkas under perioden 1-6 september. Svenska boxare lyser med sin frånvaro under dessa tävlingar. Och inte nog med det. Några svenska boxare har överhuvud aldrig deltagit i dessa mästerskap.
Bara så ni vet...
//CF
Häromveckan visades komedin Svenska Floyd på TV1. Det är en hejdlös historia från 1961 som utspelas i boxningsmiljö och bygger på en pjäs med samma namn. Den svenska utmanaren Flosse, alias Svenska Floyd, står inför sin livs viktigaste match - den mot Jack ”Killer” Jonson. Flosse är träningsovillig och har mest tid och ögon för Lill-Babs, som redan då var en fullfjädrad artist. Till råga på allt smyger amerikanska gangsters runt träningscampen i Italien. De vill till varje pris förhindra matchen.
Huvudrollen innehas av den vid tiden oerhört populäre Carl-Gustaf Lindstedt. Killer Jonson spelas av en tungviktare från Örnen, Ulf Andersson. Ulf har faktiskt en dubbelroll i filmen. Han är också en av Flosses sparringar som blir rejält knockad och gör en elegant baklängesvolt över ringen och in i repen (se artikel nedan). Ulf var även stand in för Lindstedt i filmerna En nolla för mycket (1962) och Hemligheten (1990). Därtill var han stuntman till Lindstedt i Bo Widebergs Mannen på taket (1976) i den berömda scenen där han klättrade på utsidan av väggen före gripandet av gärningsmannen.
Ulf var inte vem om helst. Han kunde vid tidpunkten för inspelningen titulera sig dubbel svensk mästare, landslagsman, mellansvensk mästare, distriktsmästare, juniormästare och nybörjarmästare. Därtill var han känd som sparringpartner till Lennart Risberg och Lars-Olof Norling. Ulf skapade redan från början rubriker. Hans snabba knockouter under Nybörjarnas och senare juniormästerskapen gav eko i pressen. En blond reslig tungviktare var, och är, guld värd. Sin främste rival hade han i GAK Enighets Kjell Andersson. De möttes i ett antal publikvänliga fighter.
Ulf hade redan sett världen innan han hamnade i Örnens lokaler. Han hade bl.a. hunnit med att bli akterseglad i sydostasien. Ulf hade en yngre bror, Leif, som också slog igenom på Nybörjarnas (se artikel nedan). Det var en...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, porträtt, Foton
Det ryktas i gångarna att den tidigare förbundkaptenen/sportchefen Lennart Bernström är på väg tillbaka till Förbundet. Det kan kanske tyckas som lite märkligt att någon som lämnade positionen för drygt ett decennium sedan gör comeback. Svensk boxning är illa ute med få aktiva och frånvaro av framgångar. Förbundet behöver konsolidera de få krafter som finns kvar genom att ta ett steg tillbaka för att kunna ta två, tre framåt. Jag tror att Bernström är rätt person att leda och utveckla dagens verksamhet. Vi har sett alldeles för många halv- och kvartsfigurer passera under de senare åren och resultaten har blivit därefter. Bernström har erfarenheter och meriter så att det räcker till och bli över. Dessutom sätter han liksom undertecknad den ryska stilen främst. Hoppas han kan drilla och förkovra inte bara de aktiva utan även tränarna. Det är nämligen på tränarfronten det brister som mest. Alldeles för många klubbtränare sitter fast i det förgångna, så här har Bernström en hel del att jobba med. Många klubbar tycks dessutom ha givit upp och ägnar sig mer åt friskis-och-svettis-verksamhet än boxning.
Kort om Bernströms meriter. Började i IF Linnéa för att fortsätta i Narva BK där han drog fram namn som Stefan Sjöstrand, Håkan Sindemark. Vesa Koskela och Martin Kitel. Exempelvis så blev Narva bästa klubb efter Sovjetunionen på Gee-Bee 1983. Därefter blev det lite exotiskt, förbundskapten i Norge (!) under 1985-1988. Axlade sedan posten som förbundskapten efter Leffe Carlsson 1992 och hade många framgångsrika år med boxare som Majid Jelili, Andreas Gustafsson, John Larbi och Kwamena Turkson. OS-kvalet i Vejle 1996 får inte glömmas och med sex deltagare i Atlanta.
Förhoppningsvis kan Bernström fortsätta att odla kontakter österut, han var framgångsrik på det tidigare. Så jag ser fram emot den dag då landslaget kan dra en rak vänster...
//CF
Floyd Patterson var och är fortfarande mycket populär i Sverige. Det ges det många bevis på. Hans ödmjuka sätt gick hem i stugorna. Här kommer två foton från Kiruna 1965. Floyd var ute på sin tredje och som det skulle visa sig sista Sverigeturné. Nu var han inte längre världsmästare. Turnérutten denna gång såg ut som följer. På några av orterna förgylldes tillställningen av amatörmatcher.
1965-05-16 Gävle (Furuvik) – ”1 500”/”drygt 1 000 personer”
1965-05-17 Sundsvall (Sporthallen) – ”2 000”
1965-05-19 Luleå (Läroverkets aula) – ”600”
1965-05-20 Boden (Hildursborg) – ” 993”
1965-05-21 Kalix (Sporthallen) – ”793”
1965-05-22 Malmberget (Sporthallen) – ”977”
1965-05-22 Kiruna (Malmia) – ”drygt 700”
1965-05-29 Eskilstuna (Sporthallen) – ”1 500”
1965-05-30 Vänersborg (Dalaborgsparken) – ”drygt 1 000”
1965-06-02 Halmstad (Sporthallen)” – ”996”
1965-06-04 Malmö (Folkets Park) – ”2 000”
1965-06-06 Kalmar (Sporthallen) – ”1 300”
Floyd Patterson visade delar av sitt träningsprogram
Floyd Patterson, USA-Richard van Norden, USA EXH (2)(1)x3
Floyd Patterson, USA-Raymond Patterson, USA EXH 2x3
Floyd Patterson, USA-Joe Shelton, USA EXH (2)(1)x3
Shelton var skadad under större delen av turnén och ersattes av broder Ray. Floyd var fortsatt brutal mot sina sparringar. Norden golvades flera gånger och i Luleå fick han en tand utslagen. Även broder Raymond var i golvet under turnén. Floyd var omtyckt, men attraktionskraften var på upphällningen. Det var sämre publiksiffror än väntat på de flera platser. Som vanligt var det också en del välgörenhet och jippon utefter vägen. I Kiruna erhöll han en lappmösa som gåva. Den vågade han prova först i omklädningsrummet. Floyd hade kontrakt på 60 % på bruttot. Han avlönade sju personer så det blev inte många kronor över. På en del orter föregicks uppvisningarna av amatörmatcher. Mellan uppvisningarna i Kiruna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Nostalgi
Reklammakarna fann snabbt att boxning hade ett kommersiellt värde som kunde kapitaliseras. Annonser med boxningsanknytning infördes tidigt i dagspressen. Nedan återfinns två exempel från år 1920. Innehållet är lite apart. Man undrar - hur tänkte de här?
Därefter har vi sett namn som Harry Persson, John Andersson, Olle Tandberg, Ingemar Johansson m.fl. göra reklam för allt mellan himmel och jord. De har rekommederat livsmedel, liniment, klockor, mopeder, bilar, skor, skinnjackor och annan konfektion. Ni har väl inte glömt läskedrycken Ingo som senare blev Zingo när Ingemars stjärna dalat.
//CF
... återfinns nu på RINGSIDE. Matcherna är fördelade på 22 100 pugs. Bara så ni vet. Er sommar är räddad. Det lär ta en god stund för er att ta en tur genom den svenska boxningshistorien. Låt inte resultat och foton ligga i byrålådan. Skicka dem till mig.
Femtiotusen matcher var min drömgäns då jag startade projektet med RINGSIDE. Nu satsar jag på nästa gräns 75 000.
Glöm inte att det går att söka på klubbar och att det oftast räcker med delar av namn och datum.
//CF
Det här är så stort att det även passar på RINGSIDE. Jack Johnson (1878-1946) var en av de främsta boxarna någonsin, kanske den bäste av dem alla. Boxningsoraklet Nat Fleischer, The Ring Magazines grundare, hade sett alla de stora i aktion, inklusive Joe Louis och Muhammad Ali, och hävdade med emfas att Jack Johnson var nummer ett. Johnson var den första svarta världsmästaren i tungvikt och han hade en av de längsta ringkarriärerna. Han var aktiv från 1897 t.o.m. 1931. Han fick bokstavligen jaga sin första riktiga titelmatch. Borta i Australien kunde den regerande mästaren Tommy Burns inte längre undvika ett möte. Johnson var så överlägsen att polisen bröt matchen. Det hade varit kattens lek med råttan i fjorton ronder. Året skrevs till 1908. Han fick nu hela det vita samhället emot sig. Olika vita hopp sattes upp mot honom. Den mest kände var den tidigare mästaren Jim Jeffries. När det inte lyckades att besegra Johnson i ringen, så fick man ta till rättsliga medel. Johnson var en glad gamäng som omgav sig med ett hov av kvinnor, företrädesvis vita. Där såg de goda människorna sin chans. Det var olagligt för en svart man att transportera en vit kvinna över delstatsgränserna. Så det var lätt att plocka in Johnson och döma honom till fängelse.
Under många år har politiker, historiker och boxningssamhället försökt att få Johnson postumt benådad. Men tidigare presidenter som Bush och Obama vägrade befatta sig med frågan. Den 24 maj löste det sig. Efter ett telefonsamtal från skådespelaren Sylvester Stallone beslöt nuvarande presidenten Trump att skriva under benådningsdokumentet.
Två läsvärda artiklar i ärendet som ger bakgrunden NYP 1 och NYP 2.
För dem som är intresserad rekommenderas boken Papa Jack av Randy Roberts (1983). Det finns även en självbiografi av Jack Johnson översatt till svenska....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning
Han heter Paul Akofely och kommer från Kongo. Han härstammar från en kriminell familj och han har ett belastningsregister som är lika långt som det svåra året. Goggla på hans namn eller besök sajten Lexbase för att hämta alla domar. Han anses alltså som en värdig frontman för den anrika klubben Djurgården. Hur det är kompatibelt med de värdegrunder som predikas av politiker och pumpas ut av idrottsledare på alla nivåer övergår mitt förstånd.
Svensk boxning sjunker allt djupare...
//CF
En av svensk boxnings stora har lämnat oss. Karl Bergström var trefaldig svensk mästare, medverkade sjutton gånger i svenska landslaget och deltog på OS i Rom 1960. Han erhöll naturligtvis hedersbetygelsen Stor Grabb. Därtill var han Mellansvensk mästare och distriktsmästare för Stockholm. Legendariska är hans matcher mot de inhemska elitboxarna Stig Waltersson (BK Akilles) och Bosse Högberg (Hisingens BK/BK Defence). Han besegrade dem bägge och han hade plusstatistik på Högberg. Bosse slog han t.o.m. knock-out. På 1960-talet var konkurrensen granithård inom de olika viktklasserna.
Bergström sysslade från början med fotboll, fri idrott, skidlöpning och brottning. Började med boxning inom Sundsvalls BK, men slog igenom som boxare då han kom till Stockholm och Restaurangskolan. Första framgångarna kom i Nacka BK:s dress, därefter bar det av till IF Linnéa och Djurgårdens IF. Senare tränare för några Stockholmsklubbar.
Matchlista här.
Fotot nedan. En kraftfull höger som känns i en finnkamp.
Tack till Cecilia Karpnäs för fotot.
Christer Franzén
