Sökresultat för: Sk
Boxare
- Roger Sundberg 1974–1975
- Roger Tingström 1986
- Röhmer 1929
- Rohwer 1951
- Roland Alf Johansson 1961–1962
- Roland Björneskog 1948
- Roland Blomstrand 1959–1962
- Roland Boström (hsk) 1947
- Roland Burai 2024
- Roland Christiansson 1946
- Roland Ekdahl 1945
- Roland Geir 1976
- Roland Gier 1975–1978
- Roland Holonies 1979
- Roland Holzmann 1981
- Roland Jewert 1944–1949
- Roland Johansson 1949–1958
- Roland Johansson (ebk) 1949–1951
- Roland Johansson (w) 1949
- Roland Kemp 1982–1984
- Roland Kristiansson 1943–1944
- Roland Larsson (l) 1949
- Roland Liljeblad 1938
- Roland Malm 1953
- Roland Mühlenradt 1966–1967
- Roland Näslund 1947
- Roland Ohlsson 1931–1936
- Roland Olsson 1943–1944
- Roland Pavasson 1949
- Roland Randhem 1966
- Roland Skeppstedt 1961
- Roland Skeppström 1926–1932
- Roland Weissbrodt 1945–1957
- Roland Weistedt 1951
- Roland Wikman 1960–1962
- Rolf Alsing 1953–1959
- Rolf Arne Nilsson 1972–1975
- Rolf Aronsson 1947–1959
- Rolf Backman 1966–1970
- Rolf Begier 1955
- Rolf Bergvall 1945
- Rolf Boman 1972
- Rolf Borski 1972
- Rolf Brodd 1958–1960
- Rolf Caroli 1957
- Rolf Damin 1963–1964
- Rolf Gehle 1974
- Rolf Genelaus 1954
- Rolf Gula 1966
- Rolf Hedman 1926–1928
Nyheter
Klubbnål - BK Winter
Publicerat den 16/09 -13 En gång i tiden var det en ära att ha en nål på kavajslaget som visade politisk-, fackförenings- eller klubbtillhörighet. Idag är den mera sällsynt. Ofta var klubbnålarna vackra och välgjorda. Här är ett trevligt exempel. BK Winter från Kiruna där namnet verkligen avspeglas i motivet. BK Winter har rötter från mitten av 1930-talet och har i likhet med de flesta andra boxningsklubbar befunnit sig såväl i zenit som i nadir. Kända företrädare för klubben har varit SM-medaljörerna och landslagsmännen Sven Strålberg under 1950-talets senare hälft, Peter Johansson som tillhörde 1970-talets andra del och Joakim Johansson som var framgångsrik i början av 1980-talet. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, Klubbnålar
Inflation av lovord på SWEBOX
Publicerat den 12/09 -13SWEBOX är Svenska Boxningsförbundets hemsida. Där har det utvecklats en praxis att i alla lägen lovorda samtliga svenska insatser på bortaplan. De svenska boxarnas insatser har varit enastående alldeles oavsett om de dunkats ut i inledningsomgången eller gått vidare i de olika turneringarna. Det hela blir löjligt. Vem försöker de lura? Vad ska de svenska ledarna ta till när någon verkligen ha gjort något bra!? Då finns det ju inga superlativer över. Det senaste exemplet i raden är Lasse Myrbergs rapport över Adam Chartois förlust i Ungdoms-VM. Han följer bara den senaste SBF-trenden - att skylla på domarna då de blå-gula förlorar. I fallet Chartoi var det ingen av domarna som darrade på manschetten vad gäller vinnaren. De voterade 30-27, 30-27, 29-28 till irländaren John Joyces fördel. Enligt dem var Chartoi inte i närheten av seger. Läs Myrbergs patetiska bortförklaring nedan. Han är något slags ungdomsansvarig inom SBF. Obs! Missförstå mig rätt. Jag menar inte att man öppet skall kritisera unga pugs, men att alltid skylla på omgivningen vid förlust är inte speciellt snällt mot utövaren det heller. Han/hon vet innerst inne hur det gått... "Adam visade ett lejons fighterhjärta och fick in flest träffar trots tung artillerield från irländaren John Joyce. Joyce's träffar var färre men hade större "impact" som det står i den nya regelboken. Adam pressade irländaren bakåt halva andra och hela tredje ronden och kontrade dessutom smart och effektivt. Adam kunde absolut fått domslutet, men det blev 0-3. Norska supportergänget, ryska och engelska boxare och tränare höll Adam som vinnare, en klen tröst, men det visar hur tät matchen var. Adam har gjort en helgjuten insats på detta UVM och kan dra stor lärdom av erfarenheten. /Lasse Myrberg"
Konstigt att inte Myrbergs mormor också anfördes som...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher
Idrottsbladet om Risberg
Publicerat den 09/09 -13 I samband med Lennart Risbergs frånfälle erhöll jag ett fint foto på honom från läsekretsen. Det är en kontemplativ Lennart. Kanske tänker han framåt på nästa match. Kanske går tankarna till hur det en gång började. Efter sitt JSM-Guld 1953, där han i finalen betvingat Redbergslids Rolf Johansson (Ingos bror), ägnade Idrottsbladet en del spaltutrymme åt Örnungen. Signaturen B-o skrev såväl insiktsfullt som framåtblickande om den unge juniormästaren. "Lennart Risberg. Ett sällsynt praktexemplar till fighter som i fjolårets JM begick sin debut och blev utslagen (poäng) i första matchen. sen dess har han inte behövt gå någon match (10) tiden ut. Högern är hemsk. Men hur länge håller han? Hur länge dröjer det innan han får smaka på sin egen beska medicin? Med tur kan han klara sig undan knock out nederlag, men med tur kan han i längden inte klara sig från boxningen utan men med den garderingsteknik han håller sig med. Det är att i betydlig förtid förstöra sig själv genom att ideligen låta den ena fullträffen efter den andra landa i ansiktet, endast för njutningen att sedan själv få ge dubbelt igen, och helst: slå ner motståndaren definitivt. Än så länge har han lyckats nära nog fantastiskt med detta, men, men, men. Ett sådant tungt löfte som Lennart Risberg har svensk boxning inte haft se´n Ingemar Johansson dök upp på JM för några år sedan. Risberg har ännu större förutsättningar, ty han kan som få dra fördel av närkamperna. Men för att komma till den absoluta toppen, och för att stanna där, fordras att han lär sig skydda sig själv med andra medel än de hittills begagnade. Man kan ta för givet att han och hans tränare än mer går in för den detaljen i fortsättningen. Hans slagstyrka är det inget fel på. Och stryk tål han...Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, JSM
Billig underhållning
Publicerat den 08/09 -13 Stall Sauerlands Frederikshavnsnövningar börjar alltmer lika någon slags freakshow. Hur kan exempelvis Cecilia Braekhus motståndare ges klartecken att gå en titelmatch? Matchen, eller vad man ska kalla den, avsåg inte bara ett utan tre (!) bälten. Det är helt sanslöst. Tjejen från Dominikanska Republiken hade inte besegrat någon av klass innan danskaftonen. Nio av hennes tidigare fjorton motståndare hade noll (0) segrar då de mötte henne. Här kan man tala om boxningspolitiskt båg. Sak samma med norskans förra motståndare. Den matchen bar alla rekvisit av en fix. Amerikanskan kom, gav upp och åkte skrattande hem med gaget. Tyvärr matchas också de svenska boxarna illa. Hur kan de lära sig något genom att möta lik efter lik från östeuropa. Otto Wallins opponent (?) hade inte sett ett gym på flera år. Det var bara en fråga om hur många minuter tjockisen skulle stå. Det blev inte många. Oscar Ahlins spinkinge slaktoffer, som mera såg ut som en lättviktare, var kemiskt fri från kurage. En skrämd harpalt som inte ens vågade slå tillbaka. Hur ska Oscar kunna utvecklas via matcher där han inte behöver bli svettig. Även för Anthony Yigit var det en enkel kväll. Ytterligare en av kvällens mismatcher. Det fanns flera. Men vitryssen försökte åtminstone. Han måste ha varit galans gladaste fyr eftersom han stod tiden ut. För Yigits del var det dock bra genomkörare att få gå sex ronder. Han boxades periodvis fint, men utan knockoutslag når han inga höjder. Vem har sagt att proffsboxning är sport? //CFLäs mer →
Publicerat i: Info
Lennart Risberg (1935-2013)
Publicerat den 04/09 -13 Idag, den 4 september 2013, avled en av Sverige färgstarkaste och populäraste fighters - Lennart Risberg - även kallad "Söders Dempsey". Som amatör tillhörde han söderklubben BK Örnen och han hade ett matchfacit på 83 matcher med 72 segrar, varav 59 i förtid, samt 11 förluster. Han blev svensk mästare 1956 och 1958. I landslagsdressen var han obesegrad med en svit på elva segrar. Tre av dem tillkom visserligen på walk over, men det var inte Lennarts fel, eftersom de nordiska bröderna i Finland och Danmark vägrade möta honom. År 1956 erövrade han också ett Nordiskt Guld. I likhet med så många andra boxare lyckades han aldrig i stora turneringar. Vid EM i Västberlin 1955 blev det en seger innan respass. Vid OS i Melbourne 1956 gjorde svensktruppen en dålig insats och Lennarts sköra ögonbryn innebar att det olympiska äventyret stannade vid en match. Lennart tillhörde den unika kategori boxare vars namn drog fulla hus. Han var ingen stilboxare, men hans fightertalanger uppskattades vida. Som proffsboxare rankas han av BoxRec som den sjätte bäste svensk genom tiderna kilo-för-kilo. I hans viktklass, lätt tungvikt, placeras han som nummer två efter Sveriges hårdaste proffsboxare genom tiderna John Andersson. Risbergs matchfacit som proffs blev 32 (25-3-4, 9 KO). Som bäst rankades han som nummer 10 i världen av The Ring. En av hans mest omtalade matcher har tidigare beskrivits här på RINGSIDE. Han mötte göteborgaren Thörner Åhsman i en synnerligen dramatisk och intensiv kamp i SM-finalen 1957. Lennart erövrade aldrig några proffstitlar, men mötte en hel del goda namn. Hans bästa proffsår var 1961 då han först besegrade klassboxaren Johnny Halafihi och därefter fick ett oavgjort mot världsstjärnan Wilfred "Willie" Pastrano som senare blev världsmästare och som lärde en ung Cassius Clay ett och annat av pugilistiska elementa. Hans sköra ögonbryn skulle...Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Ingo i Washington 1951
Publicerat den 29/08 -13 Europalagets nästa anhalt i dubbelmötet mot USA var Washington, DC. Denna gång mötte man beskedligare motstånd än i Chicago. Opponenterna bestod av Washington Golden Gloves Champions och de besegrades med 5-3. Stig Sjölin gjorde en storstilad insats då han otippad besegrade Eldridge Thompson och för detta fick han fina lovord i den amerikanska pressen. Även den finska flugan Pentti Hämäläinen harangerades och ansågs vara världens bäste vid tidpunkten. Han skulle sedan vandra vidare till ett OS-guld i bantam 1952. En som inte fick något beröm var Ingemar Johansson. Han skulle toppa utbytet genom att möta den amerikanske tungviktsettan Norvel Lee. Så blev det inte. Ingemar anförde handskada. I USA hittade man inget fel på hans näve, hemma i Göteborg fann läkaren en stukning. I Staterna hade man m.a.o. andra kriterier för vad som ansågs stridsdugligt. Ingemars vägran att ställa upp ledde till en rad kontroverser med de europeiska ledarna som skulle kulminera vid OS 1952. Ingemar deltog inte under EM 1951, han eller snarare Boxningsförbundet hade förstått vinken från det europeiska förbundet. Ingemar var inte välkommen efter Washingtonincidenten. Ingemar och Norvel Lee möttes några månader senare i Göteborg. Där sattes ett svårslaget publikrekord för amatörboxning. Drygt 11.000 åskådare packades runt ringen i något som var en slags inofficiell landskamp mellan Sverige och USA. Ingemar blev i det närmaste utboxad av Lee, ändå erhöll han en domarröst. I Helsingfors-OS gick Lee ner till den lätta tungvikten och där plockade han hem en av jänkarnas fem guldmedaljer. I tungvikten ställdes Ingemar mot den väldige Edward Sanders med känt resultat. Sanders skulle gå ett dystert öde tillmötes. Han tillhör den kategori boxare som avlidit i ringen. I december 1954 knockades han brutalt och återfick aldrig medvetandet. Som proffs blev han 9 (6-2-1, 3 KO). Enligt anhöriga till Sanders som jag varit i kontakt...Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dödsfall, OS
Boxning i konsten 4 - Arvid Fougstedt
Publicerat den 23/08 -13 RINGSIDES konstgalleri utökas med ytterligare ett verk. Det heter kort och gott Boxning och tillkom under 1920. Konstnären bakom verket hette Arvid Fougstedt (1888-1949) och var en period professor för Konsthögskolan i Stockholm. Hans motto var ett realistiskt måleri. Vad han fått inspiration till motivet är oklart. Kanske i Frankrike där han studerat, även om det framgår att den fantasifulla sparringsessionen utspelas i Kungliga Hufvudstaden. Epoken Harry Persson låg ännu i framtiden, men bokstaven P på den ene aktörens byxor kan kanske ha sin upprinnelse i den kortlivade men betydelsefulla klubben BK Pugilist från Norrmalm. Verket har bl.a. visats på olika konstutställningar där idrotten varit motiv. Christer FranzénLäs mer →
Publicerat i: Info, Konst
Exit Armine?
Publicerat den 21/08 -13 Den talangfulla Armine Sinabian, Stenhagens KK, har tappat lusten. En lång karriär med svenska och nordiska mästerskapsguld plus andra framgångar tycks ha nått vägs ände. Trots att hon var Sverigebäst så motarbetades hon av förbundsledningen. Orsakerna till detta var synnerligen grumliga. Hon tvingades exempelvis tävla i VM 2012 för Armenien. Jag kommer att sakna henne i ringen eftersom hon är en fin personlighet. Hoppas hon inte lämnar boxningen för gott. Armine har mycket kunskaper att överföra till en ny generations pugs. Artikel i UNT. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, porträtt
Nurbo Bozan exit...
Publicerat den 20/08 -13 IFK Linköpings Nurbo Bozan tycker det är dags för en "time out", men hoppas ändå på Rio-OS 2016. Bakgrunden är den sedvanliga. Han tycker inte att SBF har satsat tillräckligt på honom. Det är "knappast lönsamt" att fortsätta hävdar han. Därmed har han naturligtvis utrangerat sig själv. Har man en gång släppt taget mentalt som boxare kommer man knappast tillbaka. Dessutom bär han på någon slags proffsdröm - som om det skulle vara mer ekonomiskt lukrativt för en svensk novis. Bozan vann SM-Guld 2011, erhöll en silverblecka 2012 och nådde semifinalen 2013. Det sluttar alltså utför... Artikel i lokalbladet Corren. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info
Junior-EM forts...
Publicerat den 15/08 -13 Eftersom resultatet inte återfinns på Boxningsförbundets hemsida så meddelas gårdagens match här: Oliver Flodin förlorade i åttondelsfinalen på poäng mot kroaten Prtenjaca. Svenskt facit på Junior-EM blev därmed en seger på tre deltagare. Länk till Flodins klass återfinns här.Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Turneringar
Junior-EM
Publicerat den 14/08 -13 Junior-EM pågår f.n. i Rotterdam. Säga vad man vill om europeiska boxningsförbundet, men resultatredovisning är definitivt inte deras starka sida. Rörigt, svåråtkomligt och sent är väl det mest adekvata uttrycken för hur saken hanteras. Det kan jämföras med det internationella ishockeyförbundets rapportering. Där kan man följa varje pågående match intill minsta icing. Jag förstår inte varför det skall vara så svårt för boxningssamhället att ge en match-för-match notering direkt efter avslut. Det var ju lika illa under SM i Karlstad. Nåväl här är en länk som visar att även Loran Batti (Upsala IF) är ute ur turneringen. En TKO-förlust mot en tjeck. Tidigare har även Sando Omerovic (BK Revansch) fått lämna mästerskapet. Hoppet återstår nu till Oliver Flodin (Vaggeryds BK) som vann i den inledande omgången. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, EM
Frida Wallberg pånytt
Publicerat den 08/08 -13 Mystiken tätnar. Frida Wallberg har idag hållit presskonferens. Om vi lägger det emotionella åt sidan, d.v.s. det tragiska i hennes livsöde, så förblir mycket oklart i den här historien. Plötsligt är det en dansk skalle som är boven i dramat. Denna skallning skall ha utdelats i femte ronden. Varför passerade den obemärkt i ringhörnan? De borde ju sett effekterna av den? Frida vidhåller att hon var i yppersta form. Utan att behöva argumentera vidare i saken ber jag er besökare ta del av detta foto från ringside under den fatala matchen. Är det någon som fortfarande vill bejaka att Frida Wallberg var genomtränad inför uppgiften? Betrakta särskilt hennes midja och ben. Vad lyser med sin frånvaro? Tack till CB för matchfotot. //CF PS. Hur kan en ringhörna uppträda så illa klädd i en VM-match - ful T-shirt plus jeans som exponerar ett par urtvättade kalsingar? Urrrk...Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Hoppa över sommardeckaren
Publicerat den 10/07 -13 Berika dig istället med svensk boxningshistoria. Läs om den pugilist som hade fem (5) segrar och noll (0) förluster mot Bosse Högberg. Han var också 5-0 mot Branko Mikek, 4-0 mot Rolf Pettersson/Träff, 4-0 mot Ingemar Johansson, 3-0 mot Lars Risberg, 4-1 mot Torsten Sjödahl, 4-2 mot Bosse Pettersson plus en hel mängd X-0 mot diverse svenska mästare och landslagsmän. Sex SM-guld borde väcka nyfikenhet... Ta del av Stig Walterssons historia - kämpen från BK Akilles. Beställ direkt via förlaget Nomen eller för de av er som föredrar att använda Medmerakortet i Bokus. Mycket nöje med sommarläsningen.Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker
Ingo i Chicago 1951
Publicerat den 07/07 -13 Dagens engelska läsövning är insänd av Bill Simpson från Staterna. Den avser Ingemar Johansson fina insats i det Europalag som mötte en Golden Gloveskombination i Chicago. Ingemar skulle även ha deltagit i ytterligare en match, men han anförde handskada och vägrade ställa upp. Detta skapade så stor irritation hos de europeiska ledarna att Ingemar skulle få lida för detta under Helsingfors-OS året efter. Mer om detta i nästa krönika. I USA skulle han ha mött den amerikanske stjärnan Norvel Lee. De två möttes ett halvår senare i Göteborg, med svensk förlust. Ingemar Johansson vs Ernest Fann W rsc 3 “The opening round was almost exclusively a left-handed affair as the heavies jabbed and hooked and held their right crosses back for openings. They moved in close and exchanged solid punches to the head and, when they stepped back, Johansson connected with a good left to the chin. The battler from Sweden danced around Fann in the second round and scored frequently with lefts to the head. They came in close and a good exchange followed. Fann missed with a left and took several punches to the head. Just before the round ended Fann landed a good right to the chin. Fann tried hard in the last round but was short with several punches as Johansson danced out of danger, flicking lefts to the head. Ingemar caught Fann with a terrific right to the chin. Fann went down for an eight-count and when he arose, was groggy. After Johnsson delivered a torrid left and right, Fann sagged into the ropes. Referee Schwartz stopped the fight after 2:26” (Chicago Tribune March 30, 1951). “When the hand of Johansson was raised for his third-round technical knockout of Fann, you’d have sworn the team victory had gone to the visitors from the Old World.......Läs mer →
Publicerat i: Matcher
Panik i prokommissionen
Publicerat den 03/07 -13 Den 17 juni 2013 levererade Prokommisionen (PK) en tvärsäker rapport till Kampsportsdelegationen i Örebro. Rapportens enda syfte var att skönmåla de egna insatserna i samband med Frida Wallbergs VM-match. PK:s slutsats var att det inte fanns några problem vare sig före, under eller efter matchen. Jo, PK hittade faktiskt en syndabock. Det var "obehöriga", dvs publiken. De var upphov till sakernas tillstånd. Skrivelsen är ett amatörmässigt hopkok där egentligen allting av relevans saknas. Den är en parodi på hur en undersökning skall bedrivas. Vilka har PK pratat med? Vilka frågor ställde PK? Vilka svarade? Hur svarade de? Hur ingående har PK analyserat Fridas träningsupplägg? Dylika och liknande frågor skulle ha ingått i rapporten. Detta för att ge en klar bild över vad som hänt. Igår blåste PK till reträtt. Då meddelade plötsligt PK via Björn Rosengren att man skall utreda (?!) omständigheterna i samband med Fridas skada. Då undrar vän av ordning - vad i h-e gjorde PK i samband med första skrivelsen. På vilka grunder fabricerades den famösa rapporten per den 17 juni. Och hur många rapporter kommer det att bli? Det är hög tid att PK ställer sina platser till förfogande.Förtroendet är förbrukat. Det är också hög tid att låta en oberoende kommission ta över ärendet. Christer Franzén PS Samtidigt kan den oberoende kommission utreda varför PK ansåg ringvraket Riddick Bowe kurant för match i Karlstad för några år sedan.Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Ny proffskommission, tack!
Publicerat den 01/07 -13 I en tidigare krönika efterlyste jag att en oberoende kommission måste utses med syfte att undersöka omständigheterna i samband Frida Wallbergs otäcka knockout. Jag befarade nämligen att om Prokommissionen med herrar Rosengren och Johansson själva skulle stå för undersökningen så skulle det bli en vitmålande historia. Så blev det också. Prokommissionen har levererat en rapport som bara går ut på att skydda sig själva och som dessutom i de mest relevanta delarna är direkt lögnaktig. Se exempelvis avsnittet "Händelseförloppet efter matchen". Jag hoppas innerligt att Kampsportdelegationen slänger aktstycket i papperskorgen och startar en egen utredning. Det finns en mycket avslöjande intervju på kampsportsajten kimura.se. Det är en akutskötare som berättar om händelserna i ringen efter knocken. Det framkommer fullkomligt häpnadsväckande uppgifter om matchläkaren. Inte bara om hans närmast kriminella passivitet utan också att galan fick flyttas fram tidsmässigt därför att han låg hemma och sov när han borde varit på plats inför tävlingarna. Rapporten har f.ö. så många brister att den är en ren parodi. Rosengren som annars är en slipad herre, och van att formulera sig elliptiskt, måste ha haft panik. Prokommissionen har utvecklats till en stat i staten. Den har i praktiken endast bestått av herrar Björn Rosengren och Olof Johansson. De har nogsamt bevakat sina revir och inte släppt in någon för exempelvis för inskolning. De tillsattes under proförbudets tid då de endast behövde agera brevlåda. Det finns naturligtvis ingen i boxningssverige som vågat ifrågasätta dem eftersom ingen velat riskera att utsättas för den Rosengrenska tordönsvreden eller risken att hamna i den numera nedlagda skriften Boxning. Olof Johansson, eller Tjuren från Horred, som han gärna kallar sig, hade den otäcka vanan att ta heder och ära av folk i spalterna om någon misshagade honom. Minns att det var de här två herrarna som gav arrangörerna...Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Europa versus USA 1940
Publicerat den 23/06 -13 Detta år återfanns tre svenskar i truppen. Det var KG Norén (Redbergslids BK), Olle Tandberg (Djurgårdens IF) och Erik Ågren (Narva BK) plus boxbasen Oscar Söderlund som reseledare. I Europalaget ingick också fyra deltagare från Italien och en från Ungern. Tyskland var den starka boxningsnationen, men de tyska boxarna var naturligtvis inte välkomna eftersom utbytet skedde under brinnande krig, även om USA vid tidpunkten inte var stridande part. Flygtransport var inte att tänka på så överresan till Staterna blev lång och besvärlig. Rom var en av stationerna på vägen och där var laget tingat för matcher, Erik och Olle vann, medan KG nådde oavgjort. USA-matcherna avverkades den 10 april i Chicago och den 17 april i Nashville. I Chicago representerades Team USA av de lokala Golden Glovesmästarna. I Nashville hämtades det amerikanska manskapet från segrarna av Southern Golden Gloves. Den första tävlingsomgången slutade 4-4. Ågren lyckades inte dyrka upp en expert på låsning. Förlorade gjorde även KG Norén om än mera tveksamt. Däremot hade Olle Tandberg inga problem i sin match. Drygt 22 000 fanns på läktarna i fläskpackarstaden. I Nashville triumferade Europa med hela 7-1. Enda förlusten kom då ungraren Lajos Szigeti tvingades lämna w.o. Tandberg slog knockout medan Ågren och Norén poängvann. En vit tungviktare med nyp var ett eftertraktat byte i USA och Tandberg fick anbud att stanna kvar i Staterna och gå över till proffsbanan. Han hade dock sedan ett par år tillbaka en tyst överenskommelse med Nalenpappan Topsy Lindblom som manager. Övergången skulle ske efter sommarolympiaden i Helsingfors 1940. Det var ett OS som inhiberades med anledning av kriget och därmed rök Sveriges säkraste guldmedalj. Inför avresan stående från vänster: Erik Ågren, KG Norén, Lajos Szigeti och Olle Tandberg. //CF Tack till János för det ungerska materialet. USA-kamperna fick stor uppmärksamhet i...Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher
Fallet Frida II
Publicerat den 19/06 -13 Frida Wallberg lär bli en följetong. Det finns många underliga saker i samband hennes preparering inför VM-fighten som måste undersökas. Hon lär ha fått mycket påskrivet av tunga manliga sparringpartners. Där finns också märkliga uppgifter om flera kilos bantning innan kampen. Detta trots att hon var tämligen rund runt midjan under matchen. Det pratas om skadeproblem m.m. Kanske borde hon rentav fått startförbud. Den som önskar kan botanisera bland hennes egna uppgifter på Facebook, Instagram och Twitter. Det är en ganska beklämmande läsning. Hur ska svenska proffsboxningskommissionen bete sig här? De lever ju i symbios med arrangörerna. Ta bara det vedervärdiga exemplet med ringvraket Riddick Bowe. Han kontrakterades till en Karlstadgala för några år sedan. Arrangörerna, med Anders Holmberg i spetsen utlovade dessutom Evander Holyfield på samma tillställning. Prokommissionen gav alltså grönt ljus för den ringmärke Bowe att få match i en svensk ring. Björn Rosengren och Olof Johansson sade inte ett pip. De lade inte in sitt veto. Och hur skulle det gå till? De är ju bästa kompisar med Holmberg. En Holmberg som nu sitter i Svenska Boxningsförbundet styrelse. Det är inte bara i staten Danmark något är ruttet, för att göra en parafras på Shakespeare. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Fallet Frida
Publicerat den 15/06 -13 Personligen blev jag inte särskilt förvånad över Frida Wallbergs förlust. Det har varit för mycket turbulens runt henne, med märkliga tränare- och managerbyten och fokus på struntsaker som rondtjejers vara eller icke vara, för att jag skulle bedöma matchen som given. Hon såg dessutom inte helt genomtränad ut. Det som hände då matchen var över är ingenting mindre än en skandal och skuggan faller tungt över Proffsboxningsförbundet. Ordförande Rosengren säger till SvD att regelverket följdes till punkt och pricka. Jaså, varför dröjde det då så länge innan Frida forslades till sjukhus för vård? Vad gjorde matchläkaren? Vad gjorde sekonderna? Det här måste bli föremål för en offentlig utredning. Matchläkarens roll i dramat är beklämmande och uppseendeväckande. Han är i det närmaste helt passiv. Han står och håller upp Frida när hon omedelbart borde ha lagts på golvet. Läkaren som skall vara expert förstod inte ett uns av allvaret. Det gjorde däremot Prazaks ringhörna. De var de första som insåg att Frida var allvarlig skadad. Gänget kring Frida var lika märkligt passiva som läkaren. Som sagt det här kräver utredning av oberoende part inte av Proffsförbundet själva. Att Fridas tid som aktiv boxare är slut betyder inget. Det viktigaste är att hon återfår sin hälsa och med stolthet kan blicka tillbaka på sin ärofyllda boxningskarriär. //CFLäs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, Proffskommissionen, Uncategorized, Frida Wallberg
Frida och sexismen
Publicerat den 13/06 -13 Frida Wallberg som snart skall försvara sitt WBC-bälte har förorsakat lite massmedialt buller. Detta eftersom hon anser att det är sexistiskt att anlita rondflickor. I stället kräver hon manliga dylika. Det låter ju nobelt, ädelt, feministiskt och jämställt. Varför användandet av rondpojkar skulle vara mindre sexistiskt lämnas dock obesvarat. Frida trodde säkert att hon var militant i sin hållning, men någon borde talat om för henne att manliga skylthållare inte är något nytt. Det var nämligen så det började. Manliga figuranter har genom åren uppträtt i allt från smoking till boxningsutstyrsel. Frida själv är inte helt främmande för att exponera sig. Hennes officiella hemsida innehåller inte så mycket boxning, men desto mer foton på Frida där vi ska begapa hennes utseende. Hon använder inte linne när hon boxas utan kör med tvådelat. Är det någon som undrar varför. Betrakta också fotot som återfinns på BoxRec (bifogas nedan). Det är inte taget av någon paparazzi i ett obevakat ögonblick utan en form av officiell promotionbild. Notera den vulgära tatueringen som sträcker sig mot underlivet. Sexism, någon? Gör man en dylik tatuering och låter exponera sig och den så har man objektifierat sin person. I ordets alla betydelser. Att då snacka om sexism i förhållande till rondtjejer blir enbart bisarrt och en förolämpning mot de kvinnor som medverkar som sådana. Fridas definition av sexism är lite svår att följa. Men det viktigaste var kanske inte att tänka klart utan att göra reklam inför galan. Det är bara att hoppas att rondkillen (i singularis eller pluralis) får någon form av ersättning. Om inte, så blir det exploatering av arbetskraft. Pseudofrågor är intressanta som samhällsfenomen eftersom de säger en hel del om de som driver dem. Fotot från BoxRec.com //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dambox, Frida Wallberg