RINGSIDE

Christer Franzén är fil.dr och boxningshistoriker. Han är författare till böcker och artiklar om både ekonomi, historia och boxning. Hans mest kända bok är troligen Ringside som är en titt på den svenska proffsboxningens historia. Franzén har även skrivit biografier om boxare såsom Hjalmar Olsson/Jack Campbell och Stig Waltersson. Nu är författaren aktuell med ytterligare en boxarbiografi. John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel. Han var även både svensk mästare...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Scientia

U 22-EM i Kroatien - en fråga om domarkompetens?

Så här långt har det blivit en seger och ett nederlag för Hammarbys Majd Alsafadi. Vi får i dessa dagar vara tacksamma för de segrar som bjuds.
Det var dock frågan om två mycket underliga poängsättningar hos domherrarna.
I första matchen hade tre av dem 29-28 till den armenske motståndaren och två hade 30-27 (!) till Majd.
I den andra kampen hade två poängsättare 29-28 till den turkiske opponenten och en hade 30-27. Två voterade för Majd, 30-27 respektive 29-28. 
Tio domare och ingen tycks ha sett samma match!!! 

Nästa pug att notera ett nederlag var den enda damen i den blågula truppen. 
BK Masens Zehra Milli förlorade mot en fransyska på delade domarsiffror. Tre av dem lade rösten på Frankrike - 1 x 30-27, 2 x 29-28. Två höll på Zhera med 29-27. Hur är det möjligt? Det måste vara lättare att klyva en atom i källaren än att begripa sig på hur domarna tänker.
Nu är det uppe i femton domare som inte tycks ha sett samma match. 

Så kom då äntligen två 5-0 avgöranden. Domarna såg tydligen samma matcher denna afton. Det tackar vi för. För svenskt vidkommande blev det en seger, Hampus Broman, och en förlust, Nebil Ibrahim. 

Hampus Broman föll i kvarten på ett delat domslut och det var ytterligare ett egendomligt sådant. Två av domarna höll på Broman - 29-28. Tre av dem såg matchen gå i armenierns favör - 2 x 29-28 och därtill 30-27.
Vad håller de på med? Twittrar? Facebookar? Mobilsnackar? Porrsurfar? Så här olika bedömning får det inte vara. 

Oavsett domarnas kvalitéer, eller avsaknad av dylika, så var det ett normalt svenskt internationellt mästerskap. Någon enstaka seger och därefter snabb hemgång. U-22:orna är våra kommande seniorer.
Var finns den/de tränare som kan utveckla...
Läs mer →
Publicerat i: EM, Turneringar

Nils Dag Strömme (1945-2022)

Den 5 mars 2022 avled en av Norges främsta amatörboxare genom tiderna. Nils Dag Strömme blev 76 år gammal. Han tävlade för AIK Lund (Kristiansand) där han också verkade som tränare efter karriären. Bland meriterna återfinns nio nationella mästerskap, nordiskt guld och silver. Därtill två gånger olympiskt deltagande 1968 i Mexico City och 1972 i München. I Mexiko besegrade han den gode västtysken Werner Ruzicka. 

Strömme mötte många bra svenska boxare och namn som Kenneth Israelsson, Hans Pincoffs, Håkan Danielsson, Carl-Axel Palm, Leif Magnusson fick se Strömmes näve lyftas efter deras matcher. 

Norska lokaltidningen Faedrelandsvennens minnesord här. 

Stort tack till Carl F som förmedlade nyheten. Carl är RINGSIDES expert på dansk boxning och han fann en makaber historia som involverade en bara en utan två från familjen Strömme. 

En tävling i Hjörring den 19 januari 1964 fick ett abrupt slut. Nils Dag Strömme skulle ha medverkat på galan, men blev sjuk på vägen från Norge. Hans far gick domare och han segnade plötsligt ned och avled i hjärtstillestånd. Sonen satt i publiken och var vittne till faderns död. 

//CF

Äldsta aktiva boxningsklubben?

Det är faktiskt svårt att belägga vilken av boxningsklubbarna som är äldst i Sverige.
Det är inte helt enkelt att fästa en startpunkt för stockholmsklubbarna Djurgårdens IF (DIF) och IF Linnéa (IFL) eftersom boxningssektionerna är yngre än moderklubben. 
DIF och IFL började med att idka träning och att arrangera boxningsgalor. Det var en blandning av uppvisningar, proffsgalor och blandgalor i en skön röra. Själva utövandet för klubbarna i fråga bestod av diverse träningstävlingar med klubbkamrater. År 1919 kan sägas vara startpunkten för den organiserade tävlingsverksamheten. Detta år deltog DIF och IFL:s kämpar i flera galor, men vem av dem som först äntrade ringen är osäkert. 
Sedan skall man också ha i minnet att det hade tävlats i åtskilliga år innan den organiserade boxningen kom igång. Så varken DIF eller IFL var först historiskt sett. Den äran tillkommer Svea från Malmö år 1893. 

Går det en rakt linje exempelvis från 1919 och fram till idag? DIF:s överlevnad hängde på en skör tråd vid några tillfällen, men så vitt jag vet klipptes den aldrig helt av. Skall man vara petig så var IFL utslaget under en kortare period i mitten på 1960-talet. 

Eskilstuna BK (EBK) bildades 1919 och tillhör de främstas skara i åldersfrågan. Dock har det brustit något i kontinuiteten genom åren. EBK tillsammans med DIF och IFL deltog också på det första svenska mästerskapet. Hursomhelt är EBK:s prestation imponerande. 
Hälsingborgs Boxningssällskap bildades också 1919 men försvann längs vägen via fusioner och blev slutligen Helsingborgs BK. De kan alltså inte räknas. Ej heller Hammarby IF. De var igång 1919 men tvärdog 1931 för att sedan återfödas via en rad fusioner på 1960-70-talet. 

På 1920-talet exploderade boxningen i popularitet och det bildades klubbar i varenda ort. Tidiga klubbar från år 1920 var BK Örnen och Oskarshamns BK. De finns fortfarande även...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Kultur

Strandjaturneringen en dyster bekräftelse på svensk boxnings standard

Finns det någon som fortfarande hävdar att Sverige tillhör eliten bland boxningsnationer?
Strandjaturneringen visade smärtsamt klart och tydligt att svenska boxare ligger långt, långt efter i utveckligen. 

På plats fanns våra två främsta utövare - Agnes Alexiusson och Love Holgersson. De hade inte ens skuggan av en chans mot sina respektive motståndare. Deras stil är så stereotyp att det närmast blir parodiskt och hur lätt som helst att avläsa för motståndaren. Agnes har varit med länge och det är dessvärre längesedan hon visade prov på utveckling. Samma sak kan sägas om Love. Hon matchar dessutom för sällan för att kunna gå framåt. 

Var ligger felet? Det går knappast att beskylla utövarna. De gör så gott de kan.
MEN... Det finns inga elittränare i landet. Det finns bara goda klubbtränare, men det är en helt annan sak. Det finns inga tränare som befinner sig i frontlinjen. Det bli bara more of the same i källaren, man gör som man alltid gjort. 
Agnes har haft samma tränare sedan hon började för ett dryg decennium sedan. Hur ska han kunna tillföra henne något nytt? Det är närmast orimligt att begära, men resultatet bli därefter. 

I Bulgarien tycktes det finnas mer folk i ringhörnan än antalet utövare. Fanns det ingen som exempelvis kunde gett Love rådet att söka infighting. Hennes avståndsboxning fungerade ju inte. Hon gick på smäll efter smäll. Ändå fick hon fortsätta i samma stil. 

På herrsidan är det knappast bättre. Hampus Broman tycks lida av något slags Muhammad Ali-komplex. Skuttar runt i ringen med handskarna släpandes i golvet. Det där med gard tycks han inte fått lära sig. Ack ja...

Nebil Ibrahim var dock en liten ljuspunkt. Han har mycket boxning i sig. Bra skolad, men är fortfarande alltför vek i de stora sammanhangen. Dock. En talang att satsa på.