Boken om John Andersson. Visste du att...

Publicerat den 05/04 -21

... John Andersson, som sjöman i handelsflottan, blev torpederad två gånger under andra världskriget? 

Om inte.

Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, Turneringar, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur

Giftermål och/eller boxning

Publicerat den 01/04 -21

Det var något som den danske bantam/fjäderviktaren Preben R Jensen borde funderat lite extra på. 
Läs den sorglustiga historien nedan. Så det kan bli...
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli

Boxare och rugby

Publicerat den 27/03 -21

I boken om John Andersson omnämns att hans svåger, den på sin tid så kände boxaren Emil "Mille" Johansson (Vallsäter), var med och bildade den första svenska rugbyklubben i Sverige som en sektion av IK Balder. Året var 1931 och de höll till på Östermalms IP i Stockholm. 

Den alltid lika alerte Carl F i Malmö uppmärksammade mig på att Jan Evander som boxades för Malmö BK var landslagsman i rugby och tävlade för Malmö Rugbyklubb. 
Det fick mig att gräva vidare och jag fann att ett par Enköpingsboxare som tillhörde elitnivån inom rugby. Börje Lund blev svensk mästare för Enköpings Rugbyklubb och Jörgen Tärnblom som var svensk mästare och landslagsman för samma klubb. Enköpings RK dominerade svensk rugby under 1970- och 1980-talen. Här kan kanske också tillföras att Roland Tärnblom var flerfaldig svensk mästare i dragkamp för lag. 

Rugby är en gammal fin sport med anor från 1800-talet och den var med på det olympiska programmet 1900, 1908, 1920 och 1924. Senast det begav sig vann USA, så de kan fortfarande titulera sig Olympiska mästare. 

Hör av er om ni känner till någon mer boxare som varit aktiv rugbyspelare. Förhoppningsvis kan listan förlängas.
Fortsättning 1-2-3-4: Det kom raskt in nya namn på boxande rugbyspelare eller rugbyspelande boxare om man så vill. Bengt N som spelade för RC Falken i Landskrona minns att tungviktaren Ronny Jönsson (Hälsingborgs BK) tävlade för samma klubb. En annan tungviktare, Christer Graff (IF Linnéa och Flottans IF) var aktiv i en av Karlskronaklubbarna. Rolf Svensson (BK Björnen i Helsingborg) tillhörde Malmö RC. Sedan kom två namn som nog bara idkade boxning som träning. Det var Conny Dorsch (Djurgårdens IF) och Älvsjö AIK i rugby. Stellan Bülow (BK Örnen) i Attila Rugby Gäng. Vi för inte glömma allas vår Olle...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Kultur

Sveriges Radio P4 - Floyd - Ali

Publicerat den 21/03 -21

P4 Sveriges Radio ringde. De planerar att göra ett nostalgiskt inslag om Floyd Patterson och Muhammad Ali.
Varför? Jo, bägge var i Sverige på uppvisningsturné under 1965. För Floyd var det den tredje och sista svenska turnén, för Ali den första och enda. Floyd visade upp sin färdigheter 1960, 1964 och 1965. Sammanlagt gästade han bortåt femtio orter. Floyd blev oerhört populär i Sverige. Detta trots, eller kanske därför, att han knockat Ingo. Han drog exempelvis 40 000 åskådare till Gröna Lund i Stockholm jämfört Alis 10 000. 

P4 koncentrerar sig på två av evenemangen. De som avverkades i Kalmar (Floyd) och Nybro (Ali). Det passar bra eftersom jag bevistade bägge. Först ut var Floyd i Kalmar sporthall där cirka 1 300 slöt upp, därefter Ali i Viktoriahallen där bortåt 2 500 bänkade sig, vilket var en av de bättre publiksiffrorna för honom. 

Bägge körde rephoppning, gymnastik och skuggboxning plus den efterlängade sparringen. Vid jämförelse så var Floyds program betydligt bättre än Alis. Floyds sparring var så matchlik den kunde bli. Han körde hårt och t.o.m. golvade en av sina sparringpartners. Ali tycktes inte ta det hela på allvar. Han lattjade mest och programmet var kort. Det fylldes ut med jippon och schlagersång. Ali stördes av ropen "Heja Floyd". 

En titelmatch mellan Floyd och Ali väntade i kulisserna så det var kallt krig emellan dem. Ali kallade Floyd för kanin, whitehouse nigger och liknade. Floyd kontrade med det dräpande; "Clay har öknamn på alla, men det värsta tycker jag han har givit sig själv, nämligen Muhammad Ali". Den ökända och rasistiska muslimska organisationen Nation of Islam hade slagit klorna i honom och skulle fortsatt exploatera honom. Länk till min tidigare artikel om Ali i Nybro här.

Det skall bli spännade att höra minnesprogrammet om vad som en gång var....
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Proffsboxning

Boken om John Andersson. Visste du att...

Publicerat den 13/03 -21

... John Andersson debuterade så tidigt som 1925? Han tävlade då för Flottan i Marstrand. 

Om inte.

Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, Turneringar, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur

Stora Grabbar (del XI)

Publicerat den 09/03 -21

101. Shadrach Odhiambo. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Fyra gånger svensk mästare. Nordisk mästare. VM-brons. Utmärkt landskampsfacit med fjorton segrar på sexton uppdrag. EM- och OS-deltagare. Kom från Uganda, men blev närmast folkkär och drog folk till galorna på egen hand. Led dock av den "svenska sjukan" att misslyckas på stora mästerskap. Ingick i den framgångsrika skaran av 1970- och 1980-talsboxare. 
102. Bo Persson. Malmö BK. Tre gånger svensk mästare. Sex segrar av tio möjliga i landslagsdressen. Nordiskt- och EM-deltagande. 
103. Tauno Lothander. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Svensk mästare. Nordisk mästare. Sjutton landskamper med klar minusstatistik. VM-deltagare. Det finns en seglivad myt att han skulle ha gått drygt 400 matcher. Det gjorde han inte. 
104. Roger Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Sexfaldig svensk mästare. Nordisk mästare. EM-brons. Sex landskamper. VM-deltagande. Roger var en fin representant för sporten. Vore alla som han hade det inte varit några problem att finna penningstarka sponsorer. Hans fem matcher mot Anders Eklund tillhör den svenska boxningshistoriens klassiker. 
105. Stefan Sjöstrand. Olika klubbar men Narva BK som SG. Fyra svenska mästerskap. Tolv landskamper. NM-, EM-, VM-, OS-deltagare. En av många bra boxare som inte höll internationellt. 
106. Vesa Koskela. Olika klubbar men Narva BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Sju landskamper. EM-brons, VM-, OS-deltagare. Som så många bra på hemmaplan, men överraskade med brons på EM 1981.
107. Märket har förkommit. 
108. Märket har förkommit. 
109. Bengt Cederqvist. Majornas BK. Två gånger svensk mästare. Nordiskt guld. Tio landskamper. 
110. Håkan Sindemark. Olika klubbar men Narva BK som SG. Två gånger svensk mästare. Nio landskamper. EM-deltagare. 

//CG


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Dådet i Vetlanda - min vrede är gränslös

Publicerat den 04/03 -21

Ännu ett vansinnigt terrordåd har drabbat oskyldiga människor. Gärningsmannen var en afghan. En person som överhuvudtaget inte skulle vara här. 
Totalt oansvariga politiker har under decennier bedrivit en huvudlös och destruktiv politik vad avser invandringen. Sverige har blivit ett eldorado för lycksökare, kriminella och religiösa extremister. Afghanen kom för några år sedan. Han har sedan dess levt på våra skattepengar och redan hunnit begå brott. Naturligtvis. Han belönar samhället som tagit emot honom med ett bestialiskt knivdåd. Han är varken den förste eller siste "invandraren" som kommer att begå brott. Ändå får de stanna kvar i landet. De kastas inte ens ut vid grova brott som våldtäkter.  Regeringspolitikerna och ledarskribenterna är sååå förstående. Det är sååå synd om dem. Vi kommer att få höra en kör av röster som ursäktar och förminskar dådet. Professionella lögnare av skilda slag kommer att framträda i Dagens Nyheter, Sveriges Radio/TV och andra media. Dådet kommer att skyllas på det svenska samhället och svenskarna, inte på gärningsmannen. 
Statsministern är redan igång med sitt svammel, liksom Annie "Jag älskar afghaner" Lööf och många andra från den politiska parnassen.
Det är hög tid att sätta press på politikerna - nu får det vara nog! Tala om för dem att de har blod på sina händer. 

Som grädde på moset så hade Tamim Sultani gått ett par boxningsmatcher för Nässjö BK vilket gör min bedrövelse ännu större. 

//CF

PS. Jag fick rätt. Vi medborgare skall inte ställa politikerna till svars för en huvudlös invandringspolitik. Istället ska vi tycka synd om den brutale afghanen. De sju offren är inget som tidningar och TV bryr sig om. Nu gäller det till varje pris frikoppla gärningen från invandringen. 
Statsministern får gärna höra av sig och förklara hur ett dåd utfört av en afghan, som inte skulle vara här, inte...
Läs mer →
Publicerat i: DDD, Kriminalitet

Stora Grabbar (del X)

Publicerat den 27/02 -21

91. Märket har förkommit
92. Lars Larsson. Olika klubbar men BK Örnen som SG. Trefaldig svensk mästare. Sjutton landskamper. Nordiskt deltagande. 
93. Per Gunnarsson. Värnamo BK. En av de bättre i de lättare viktklasserna. Två gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Tolv landskamper. 
94. Ulf Carlsson. Olika klubbar men Katrineholms BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nitton landskamper med klar plusstatistik. NM- och EM-deltagande. Ulf fick närmast hjältestatus efter sin utmärkta insats under OS 1976 där han gick jämnt mot superstjärnan Ray Leonard. 
95. Bo Ljung. Kristianstads BK. Två gånger svensk mästare. Pålitlig som landslagsman med sex segrar på åtta uppdrag. NM- och EM-deltagande. 
96. Leo Vainonen. BK Falken. Sex gånger svensk mästare. Två gånger Nordisk mästare. Utmärkt landkampsfacit med aderton segrar av tjugo möjliga. Två gånger EM- respektive OS-deltagare. En underskattad boxare i det svenska pugilistiska galleriet. 
97. Terry Laitala. Olika klubbar men Kristianstads BK som SG. Erhöll sin första skolning i Finland. Därefter tre gånger svensk mästare. Nio gånger i landslaget med klar minusstatistik. Nordiskt deltagande. 
98. Anders Eklund. BK Falken. Ett SM-guld. Sju segrar av åtta möjliga i landslagsdress. Två gånger nordisk mästare. EM-, VM- och OS-deltagande. Stora förhoppningar knöts till honom, men i likhet med många andra lovande svenska boxare höll han inte internationellt. 
99. Christer Corpi. Olika klubbar men BK Örnen som SG. Fem gånger svensk mästare. Tio segrar på tretton landslagsuppgifter. Två gånger Nordisk mästare. EM-, VM- och OS-deltagare. I likhet med Lennart Risberg var han stor publikfavorit i Eriksdalshallen. Besegrade bl.a. Ray Mercer, men led av den sedvanliga svenska internationella sjukan. 
100. Här föreligger en besynnerlighet. Det står Bertil Larsson, BK Akilles (Norrköping) i förteckningen, men det är alldeles fel. Han var en 1950-talsboxare och någon namne föreligger ej. Kanske kan RINGSIDES kunniga läsekrets lösa...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Gör som Mr D - läs boken om John Andersson

Publicerat den 21/02 -21

Det är inte bara boxningsvänner eller idrotts- och kulturhistoriskt intresserade som gillar boken om John Andersson. 
Det festliga fotot nedan visar på en ny kategori av läsare. 

Amanda Schött Franzén fångade den vetgirige. 
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Foton, Kultur

Besök vår förste proffsboxares barndomshem!

Publicerat den 19/02 -21

Gör en utflykt till Gryts skärgård och känn historiens vingslag...
Det vinterfagra fotot nedan visar torpet Nyhägn på Lilla Getterö (Valdemarsvik) där Hjalmar Olsson/Jack Campbell föddes. 
Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet.  Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO då motståndaren gav upp efter 65 ronder. Sextiofem ronder! Hur många idag orkar sparra över den distansen? Eller bara skuggboxas.
Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på otaliga turnéer, bl.a. med den kände Young Mitchell [John L...
Läs mer →
Publicerat i: Foton, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning