Sökresultat för: Sk

Boxare

Nyheter

Örjan Segerberg

Publicerat den 09/11 -12 Ett fint bildspel på YouTube över Örjan Segerbergs karriär. Det är sammanställt av en "boxningspappa". Därtill är musiken som ledsagar bilderna av yppersta klass. Örjan var svensk mästare i flugvikt 1988. Klubbtillhörigheten var Råby BK och Stora Stöten i Falun. Innan han blev svensk mästare hann han med att bli ungdomsmästare 1984, Juniormästare 1986 och silvermedaljör på Stora SM 1987. Summa fyra landskamper och två gånger deltagare i Nordiska Mästerskapen. Ta del och njut.
Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt, YouTube

1952: Svensk komb vs Ungersk komb 3-7

Publicerat den 06/11 -12 Den 7 februari 1952 möttes en svensk kombination och ett lag baserat på den ungerska fackföreningsrörelsen. Den ungerska kombinationen innehöll liksom den svenska flera landslagsmän. Laszlo Papp, en av amatörhistoriens främsta, var "helt särklassig". På den svenska sidan vann Stig Sjölin "övertygande". Intresset för de ungerska boxarna var stort, så Kungliga Hallen var i det närmaste fullsatt. Den ungerska truppen kom direkt från en seger i Polen. Arrangörer: Stockholms AIF-Djurgårdens IF-Solna BK-BK Örnen. (F) Jozsef Karpati vs Sven-Erik Karlsson (Nacka BK) uppgivet r 2. Ungersk seger oavsett utgång eftersom Karlsson vägde över. (B) János Erdei vs Hans Ahlbin (BK Örnen) 3-0 (Fj) István Horváth vs Bert Uhre (BK Örnen) 2-1 (L) Bertil Ahlin (Djurgårdens IF) vs István Juhász 2-1 (LW)  Béla Farkas vs Gunnar Gerdsdorff (Alnö IF) 2-1 (W) Pál Budai vs Ingvar Elisson (Djurgårdens IF) 2-1 (LM) Laszló Papp vs Göte Wiklander (Nacka BK) 3-0 (M) Stig Sjölin (Värnamo BK) vs Mátyás Plachy 3-0 (LT) Istvan Fazekas vs Stig Frisk (BK Örnen) KO 1 (T) Samuel Freiman (Solna BK) vs György Kapocsi 2-1 Det ungerska laget från vänster: Kapocsi, Fazekas, Plachy, Papp, Budai, Farkas, Juhász, Horváth, Erdei, Kárpáti.
Läs mer →
Publicerat i: Matcher

Ungernboxningarna 1952 (2)

Publicerat den 06/11 -12 Programbladet från tävlingarna i Kungliga Hallen. Presentation av den ungerska truppen
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton

Ungernboxningarna 1952 (3)

Publicerat den 06/11 -12 János Erdei, ett barnbarn, till den ungerske bantamviktsboxaren med samma namn som tävlade i Stockholm den 7 februari 1952, har kontaktat RINGSIDE med en serie information över den ungerska truppen. János Erdei flerfaldig ungersk mästare och bronsmedaljör på EM 1951 hedrades nyligen i sin hemstad Mako då ett idrottscentrum erhöll hans namn. När Janos d.ä. var i Stockholm passade han på att inhandla en gedigen svensk skinnrock som han var mäkta stolt över. Den är delvis förevigad på detta ateljéfoto. Jag tackar János Erdei för all fakta angående ungersk boxning. Det finns goda skäl att återkomma till ämnet. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info

TV-kommentatorer

Publicerat den 30/10 -12 Boxning och TV. Har ni tänkt på hur snacksaliga våra vanligaste boxningskommentatorer är? De pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar. Hela rutan fylls med ord. Orden väller fram som en lavaström med åtföljande vulkanaska och kväver allt som kommer i dess väg. Boxning är en mycket visuell utövning som lämpar sig oerhört bra i TV-mediet. Tittaren ser själv vad som händer. Han/hon behöver ingen hjälp med detta. Däremot är det inte säkert att betraktaren är så kunnig om sporten. Han/hon kan kanske behöva hjälp med de tekniska finesserna, eller kanske bristen på sådana, som presteras i ringen. Det finns en gammal fin pedagogisk regel som lyder: Underskatta aldrig mottagarens intelligens, men överskatta aldrig vederbörandes kunskapsnivå. Kommentatorn skall vara ett diskret stöd till åskådaren, han skall definitivt inte vara huvudpersonen. I stället för allt pladder räcker det med basal information om boxarna, deras meritlistor, tidigare (gemensamma) motståndare plus sparsamma kommentarer kring det som timar i ringen. Sedan är jag hjärtligt trött på att värdelösa boxares meritlistor mörkas. Om någon slagpåse, som är 3-24 och blivit knockad femton gånger, brukar det heta att han/hon är mycket rutinerad och har mött många meriterade boxare. Speciellt om vederbörande ska möta någon svensk. Säg istället som det är - att motståndaren är handplockad för att förlora. Sammanfattningsvis. Mindre ord och mer analys i fortsättningen. Tack. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Laterna Magica: Inför NJM 1975

Publicerat den 24/10 -12 Ett skönt gäng som laddar inför stora uppgifter i Köpenhamnska Bröndbyhallen. Det stundar till det första Nordiska juniormästerskapet i slutet av mars 1975. Fotot är taget i GAK Enighets lokal i Malmö. De som inom kort ska göra upp om titlar och värdighet är klubbens lovande juniorer Arto Parri och Carl Falkenberg. Från vänster ser vi Sten Ahnelöv (5 SM-guld, 18 landskamper, flerfaldig sydsvensk mästare m.m.), Christer Ekberg (sydsvensk mästare, senare framgångsrik tränare), Claes Göran Svensson (3 SM-guld, 14 lk, Nordisk mästare 1969), Arto Parri (1 SM-guld, 5 lk, Nordisk juniormästare 1975), Carl Falkenberg (3 j-lk) och Kjell Andersson (Nordisk mästare 1961). På NJM hamnade Arto Parri överst på prispallen i weltervikt efter två 5-0 segrar. I lättvikt fick Carl Falkenberg ett tveksamt delat domslut emot sig i inledningsomgången mot en norrman. Sten Ahnelöv sekonderade Parri och Kjell Andersson viftade handduk åt Falkenberg. Jag tackar Carl Falkenberg för det fina fotot och för roliga kommentarer till pugilistiska aktiviteter i Malmö. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Foton, Uncategorized

vs Les Bleus

Publicerat den 19/10 -12 Den 20 oktober stundar det till nationskamp mot Frankrike i Sundsvall. Sverige ståtar med en imponerande förlustrad mot trikolorens söner och döttrar. På tio försök har det blivit noll segrar, nio förluster och en oavgjord kamp. Sammanlagt har 97 matcher utkämpats varav blågult plockat hem 31 av dessa varav en på w.o. 1952 i Stockholm 3-7. Bland segrarna Stig Sjölin och Ingemar Johansson. 1969 i Frankrike 2-8. Vinst för Carl Axel Palm och Kjell Fredriksson. 1974 i Stockholm 4-6. Bland segrarna Ove Lundby och Leo Vainonen. 1997 i Frankrike 4-7. Bland vinnarna Tonton Semakala. 1998 i Hallstahammar 3-6. Bland vinnarna Roger Pettersson. 2000 i Stockholm 2-7. Ena vinsten till Majid Jelili. 2000 i Frankrike 1-9 (Mixad). Enda segern till Camilla Karlsson. 2001 i Göteborg 5-7 (mixad). Bland segrarna Henok Alem och Katrin Enoksson. 2006 i Paris 4-4 (damer). Bland vinnarna Jenny Hardingz och Linnea Wikman. 2011 i Frankrike 3-5. Bland segrarna Bashir Hassan och Babacar Kamara.
Läs mer →
Publicerat i: Matcher

Proboxing light

Publicerat den 16/10 -12 Proffsboxningskommissionens ordförande, advokat Rosengren, har försökt övertyga förvaltningsrätten i Karlstad att en proffsmatch kan gå över 8x3 ronder. Detta inför en kamp i Linköping kommande november. Han fick naturligtvis nobben. Länsstyrelsen i Örebro, som är boxningens överförmyndare i Sverige (inkl. amatörboxningen), hade redan sagt nej. För den svenska proboxing lightversionen räcker det med tolv minuters utövande med tjocka putor. Det hela är tragikomiskt därför att... En gång i tiden, närmare bestämt 1978, när en ung Björn Rosengren valdes till SBF:s ordförande med röstsiffrorna 17-17 (!), uppsatte han tre mål för sin verksamhet. 1) Boxningens skulle in i TV-apparaterna 2) Huvudskydden skulle bort och 3) Proffsboxningen skulle återinföras. Inget av detta uppfylldes under Rosengrens tid som ordförande för SBF. Den proboxing light han nu administrerar är en pinsam variant av den riktiga varan, men de som hanterar verksamheten försöker ge sken av någonting helt annat. Man måste vara utrustad med mycken humor eller besitta en stor dos cynism för att bejaka det elände som kallas svensk proffsboxning. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt, Proffskommissionen

Laterna Magica: JSM 1949

Publicerat den 10/10 -12 Från läsekretsen har jag erhållit detta rara foto från Juniormästerskapen 1949. Här syns en mycket ung Ingemar Johansson tillsammans med övriga guldmedaljörer från JSM:s tunga avdelning. Deltagarantalet var vi den här tiden så stort att JSM måste avhållas i två omgångar. Den "lätta avdelningen" (F-Fj-W-Lt) gick i november och den "tunga avdelningen" (B-L-M-T) under mellandagarna. I 1949 års JSM deltog 79 st på den lätta avdelningen och 81 på den tunga. Idag är JSM en affär för de närmast sörjande, där det mesta avgörs i direktfinaler. Örnens starke ledare genom decennier Gustaf Martinsson håller prisbucklan för bästa klubb. Han flankeras av guldmedaljörerna i bantamvikt Bert Uhre respektive tungvikt Ingemar Johansson. På övre raden syns ettan i lättvikt Torsten Hallingström från Sundsvall och segraren i mellanvikt Hans Snell BK Höjden (Stockholm). Ingemar Johansson erhöll Boxningsjournalisternas hederspris och Bert Uhre tilldelades Boxningsdomarnas stilpris. Bägge stod i en liten klass för sig under turneringen. Jag tackar Jan Rödin för fotot. Han är f.ö. son till Bert Uhre. Till er som innehar foton från den svenska boxningshistorien - dela med er - skicka dem till mig för publicering. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Foton

Ett bälte till alla

Publicerat den 06/10 -12 Det elände den s.k. alfabetssoppan ställt till med på herrsidan är lika välkänd som tragisk. Det har blivit ett enda virrvarr av organisationer, titlar, titlar med undertitlar och mångfald i viktindelningen. På damsidan är det om möjligt ännu värre. Det har utvecklats till rena dagis. Alla som deltar får ett pris. I går (5 oktober) avhölls något som arrangörerna försökte prångla ut som en VM-kamp. Den skulle vara i hela 12 minuter och i ena ringhörnan återfanns en tjej som inte boxats på över ett år. Handpåläggningen avsåg "WBPF women World Junior Middleweight title and UBO women World junior Middleweight title". Alla som vet något om dessa obskyra organisationer räcker upp en hand. Enligt BoxRec finns det bara 20 utövare i Mikaela Laurens viktklass. Av dessa 20 har 8 st. aldrig vunnit en match. Med två undantag har de övriga tolv gått väldigt få matcher. På listan återfinns dessutom två amerikanskor som är över 40 år. Ja, fältet är tunt. Jag tror det finns sju organisationer på damsidan som korar s.k. världsmästare, så möjligheten är stor att få hemföra ett bälte. Alla kan bli mästare eller åtminstone få gå en titelmatch. Mikaelas utmanare är ett typexempel. Inaktiv i över ett år, tidigare förlust mot Lauren, ändå blev hon utsedd som utmanare i en VM-fight. Härom veckan blev Klara Svensson förklarad som världsmästare. Det var hennes sjätte match. Inte dåligt. Hennes motståndare från start räknat har haft följande meriter - 1) debutant 2) debutant 3) 1-0. Sedan kommer två notoriska slagpåsar 4) 4-26 5) 5-24 och så match nummer 6, en titelmatch enligt WIBF mot någon som var 10-9-4. Klara mötte hårdare motstånd som amatör. Boxningsvärlden önskar uppenbarligen att bli bedragen. Min kritik riktar sig inte mot de svenska tjejerna. De ska definitivt  ta de chanser som kommer, men det...
Läs mer →
Publicerat i: Dambox

Feminism på villovägar

Publicerat den 30/09 -12 Bettan Andersson, den f.d. ordföranden för Svenska Boxningsförbundet, har under årens lopp utvecklats till en politiskt korrekt megafon. Hennes arena är feminismen och som hårdför  förkämpe för den rätta saken ser hon manliga konspirationer överallt. Ofta utmanar hennes trosvisshet och enögdhet  rena löjet. Hon har varit på Bokmässan i Göteborg, roat sig, minglat och talat (givetvis) om den ojämlika idrotten. Halleluja. På Facebook skryter hon om ett av sina militanta och rättrådiga ingripanden under mässan. Hon attackerade fyra män som i en monter sålde idrottslitteratur som till nittio procent handlade om män. Ja, ni läste rätt (män och män till 90 %) och hennes upprördhet var bibliskt stor. Man tar sig för pannan. Får män inte sälja böcker? Är dylik hantering bara förbehållet kvinnor? Och har Bettan aldrig frågat sig varför idrottsböcker om kvinnor säljer uselt. De attraherar inte ens en kvinnlig läsekrets. Dessutom - hur många böcker om kvinnliga idrottare har Bettan själv författat. Såvitt jag vet ingen. Det är lätt att slunga stenar i glashus... Bettan tillhör den typ av sifferfeminister som anser att allting som inte är 50-50 (minst) i könshänseendet är ojämlikt och orättvist. Det skall vara 50-50 (minst) kvinnorepresentation i styrelser och utövande. Det skall vara 50-50 (minst) i resurstilldelning. Etc. Etc.Hon har aldrig förstått och kommer aldrig att förstå att exempelvis damfotbollen och damishockeyn lever vidare därför att herrsidan är relativt framgångsrik. Det är herrarna som drar in pengarna. Det gör inte damerna. Damidrotten skulle i de flesta fall dö om den vore självfinansierande. Så man tycker väl att en viss hovsamhet skulle vara påkallad när man ventilerar idrottens könsfrågor. Den feministiskt svart-vita framställningen har ingenting med verkligheten att göra. Därmed inte sagt att allt är frid och lycka inom den hycklande idrottsrörelsen. Under Bettans tid som ordförande kördes Svenska Boxningsförbundet i botten. Själva...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD

Skilda världar, men...

Publicerat den 24/09 -12 Den 22 september skulle Ingemar Johansson fyllt 80 år. Den 25 september fyller den tidigare svenske mästaren Tapio Airaksinen 70 år. Det var ljusår mellan deras karriärer, men ändå delade de något gemensamt. Det är inte alla förunnat att bli världsstjärnor, men på ett högre plan var de var beroende av varandra. De tillhörde boxningskollektivet och upplevde samma glädje vid seger och delade samma besvikelse vid nederlag. Boxningssporten behöver såväl vardagsarbetaren, som tävlar för att ha kul, till den som siktar mot berömmelse och odödlighet. Ingemar betydde naturligtvis mer än Tapio i ett historiskt perspektiv, men båda var lika betydelsefulla för sportens utveckling. I Dalarnas Tidning återfinns ett hemma-hos-reportage med Tapio Airaksinen i samband med han sjuttioårsdag. Han föddes i Finland och blev finsk juniormästare. Kom till BK Köping och blev mellansvensk mästare 1965 och svensk mästare 1966. Efter boxningen blev han en välkänd och aktad radioprofil i Dalarna. Se artikeln i tidningen. Jag kan inte undgå att tänka på Boxningsförbundets livmedicus Sanna Neselius som i en liten studie fastslog att boxning är farligt och att i princip alla boxare är hjärnskadade. Hon har naturligtvis aldrig pratat med Tapio eller någon annan oldtimer. Hon skulle naturligtvis bli förfärad över att få sina teser raserade. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt

Sören Berglund Djurgårdens IF ur tiden

Publicerat den 19/09 -12

En gentleman har lämnat ringen... Svensk boxning har lidit en stor förlust. Det finns få äkta människor inom boxningen. Nu har den skaran blivit mindre. Dessvärre. Nedanstående är hämtat från Djurgårdens IF Boxnings hemsida. SÖREN BERGLUND DÖD Djurgårdsboxningen och hela Djurgårdens IF har sorg. Föreningen har drabbats av en enorm förlust. På onsdagsmorgonen, den 19 september, avled DIF-boxningens ordförande Sören Berglund i sitt hem i Bromma. Han blev 58 år gammal. Sören Berglund kom till Djurgårdens boxning i slutet av 1970-talet, och han var ordförande, eldsjäl och en stark och profilerad ledargestalt inom föreningen i mer än 25 år. Sören ledde Djurgårdens boxning till mycket stora framgångar, bland annat titeln som bästa boxningsklubb i landet under sex av de senaste sju åren. När Sören Berglund kom till föreningen var DIF:s boxningsförening en klubb bland alla andra. Idag är DIF-boxningen landets starkaste och mest framgångsrika boxningsklubb. Utan Sörens förmåga att leda och organisera arbetet i styrelsen, med tävlingar och i den dagliga verksamheten, hade DIF-boxningen inte varit så stark som den är nu. Förutom det stora engagemanget för boxning så hade Sören ett stort intresse också för andra DIF-sporter. Han var oerhört kunnig, känd som en statistikbitare och ett resultatorakel som med stort engagemang följde framförallt Djurgårdens fotboll och ishockey. Men han kunde också dyka upp på andra sporter som innebandy och handboll. Sören var en riktig Djurgårdare, i det ordets rätta och bästa bemärkelse, och som sådan också till helt nyligen ordförande i Djurgårdens IF:s Alliansförening. Även i det uppdraget visade han ett riktigt Djurgårdshjärta och ledde arbetet i styrelsen med stor skicklighet. Djurgårdens IF sörjer en stor idrottsprofil och våra tankar går till hans fru Ritva och familjen. Copyright © DIF Boxning Se även Djurgårdsalliansens hemsida. Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Norden utraderat

Publicerat den 12/09 -12 Studerar man AIBA:s senaste ranking för herrar så blir resultatet förfärande, ja rent av katastrofalt, för Danmarks-Finlands-Islands-Norges-Sveriges del. Sammanlagt är 365 boxare noterade fördelade på tio viktklasser. Där återfinns en (1) säger en nordbo. Det var länge sedan omvärlden drabbades av nordmännens raseri. Nu kommer man med vit flagg, fredsduvor och böjda ryggar. Den noterade är Anthony Yigit på plats 25 i 64 kg. Det finns ytterligare en svensk, men eftersom han valt att vandra vidare på den knaggliga proffsvägen så kan vi bortse från honom. Är det inte hög tid för en kriskommission? Ökenvandringen kan ju inte fortsätta. Eller kan den det? Inom SBF är de kanske nöjda med sakernas tillstånd... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

AIBA World Ranking - 1 sept

Publicerat den 06/09 -12 Svensk boxning har inte mycket att komma med internationellt. Det är den dystra sanningen efter det att AIBA har publicerat sin nya rankinglista. För vårt vidkommande är det en beklämmande läsning. På herrsidan har vi en (1) aktiv förtecknad på tio viktklasser. På damsidan finns det fyra noterade. Det borde vara en tung läsning för de ansvariga inom SBF. Är det inte hög tid att göra något radikalt annorlunda? Exempelvis genom att utse en ny förbundstränare från Ryssland, Kuba, England eller varifrån-som-helst. Allt torde vara gångbart förutom den inavel som funnits de senaste decennierna. Det är naturligtvis inte lätt för AIBA att veta att Helena Falk och Anna Laurell har lagt av. Däremot borde de veta att Klara Svensson varit proffs ett par år. Sedan sätter jag ett frågetecken för om Love Holgersson och någon supertungviktare vid namn Sona Hakhverdyan fortfarande är aktiva. Män 64 kg: nr 25 Anthony Yigit (tidigare nr 21) Damer 51 kg: nr 16 Frida Stenholm (tidigare nr 16) 64 kg: nr 8 Patricia Berghult Svensson (tidigare nr 8) 69 kg: nr 9 Love Holgersson (tidigare nr 9) +81 kg: Sona Hakhverdyan (tidigare nr 12) //CF PS Sedan detta skrevs har Love gjort come-back vilket är glädjande.
Läs mer →
Publicerat i: Info

Det var bättre förr...

Publicerat den 04/09 -12

När jag myntade uttrycket ”proffsboxning light” inför återkomsten 2007 möttes jag genast av mothugg från de som administrerade hanteringen. Därifrån trumpetades det att den riktiga varan nu var återinförd i Sverige. Vad fick vi? Idag, fem år senare, sitter vi med facit i hand. Svensk proffsboxning är light i ordets enkla betydelse med sitt kufiska regelverk, tjocka handskar och korta matcher/rondantal. Och, naturligtvis, som en direkt följd av lightversionen, dessa i dubbel bemärkelse billiga östimporter. Säkra förlorare för en handfull euros. Bäste besökare! Återvänd istället till en epok då proffsboxning var proffsboxning och ingenting annat och amatörboxningen var något helt annat än det överbeskyddande armfäktande som numera etiketteras olympisk boxning. Läs om Stig Waltersson. Han var aktiv som amatör då det fanns stjärnor som Stig Sjölin och Lennart Risberg. Som proffs var han samtida med Bosse Högberg och Bosse Pettersson. Stig hade 5-0 på Högberg, 4-2 på Pettersson och plusstatistik mot alla andra i den svenska eliten. Behövs det sägas mer för att ni ska lockas av boken om Stigga eller Walter som han också kallades. Beställ via förlaget.


Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning

Kalkonvarning

Publicerat den 29/08 -12 Det går rykten att Bosse Högbergs liv skall gestaltas på film med Ola Rapace i huvudrollen. Redan här är det upplagt för ett gediget fiasko. Rapace, som inte ens kan spela snut i en banal Wallanderdeckare, hur ska han kunna leva upp till den dynamiske Högberg. Rapace är ungefär lika karismatisk som ett par långkalsonger. Underlaget? Har manusförfattren Peter Birro gjort egna undersökningar över Högbergs vidlyftiga leverne. Kommer vi att få veta något mer om de ljusskygga affärerna? Eller baseras manuset på Högbergs egna skrönor i boken Kontringen (1979). Journalisten som skrev boken svalde okritiskt allt vad Högberg sa, så Bosse måste ha haft en rolig stund varje gång de sågs. Bara för att ta ett exempel. Inte med ett ord nämner Högberg att han fick spö fem gånger av fem möjliga av Stig Waltersson. Det passar naturligtvis inte in i machomyten. Hur ska boxningsscenerna exekveras? Vilken plåga det måste bli att få se Rapace stolpa omkring som Högberg i ringen. Rapace vs Mazzinghi. WOW!!! Det måste bli värre än Carl-Gustav Lindstedts Svenske Floyd. Förhoppningsvis är allt bara ett simpelt PR-trick för att hålla grytan kokande för de inblandade. I nöjesindustrin är det lätt att bli bortglömd, så det gäller att till varje pris bli omtalad. Bosse Högberg, med alla sina fel och brister, förtjänar ett bättre eftermäle än att bli ihågkommen via en kalkonrulle. Det luktar Åsa-Nisse lång väg om projektet. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD

OS - Ringa avkastning per krona

Publicerat den 17/08 -12 79 nationer erövrade någon variant av medalj i årets OS. Sverige kom på plats 37 i medaljligan. Vi är i paritet med storheter som Colombia, Georgien, Mexiko och Irland. Framför oss återfinns länder som Litauen, Turkiet, Azerbajdzjan, Danmark, Vitryssland, Kroatien, Nord-Korea och ett trettiotal ytterligare. Det satsas ofantliga belopp på idrott i vår samhälle, men någonstans måste de vara felallokerade eftersom utbytet blir så magert. Många av våra idrottare verkar dessutom vara oerhört bortskämda och bekväma av sig, som exempelvis damlandslaget i fotboll. En friidrottstjejs uttalande efter sin usla insats är på något sätt signifikativ för inställningen hos många aktiva. Hon var inte i London för att tävla, utan för att ha kul (sic!). Det är naturligtvis trevligt för henne att leva loppan i OS-byn, men hon har glömt vem som göder henne. Det är hög tid för SOK och RF att tänka i nya banor. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS 2012 - Balansräkning

Publicerat den 14/08 -12 OS är över för den här gången. Totalt sett underpresterade den lilla svenska truppen, men det fanns en ljusglimt i bedrövelsen. Salomo N'tuve - klart underkänd. Anna Laurell - underkänd. Anthony Yigit - klart godkänd. Om N'tuve är inte mycket att säga. Han hör inte hemma på den här nivån. Hans motståndare försvann följaktligen redan i påföljande omgång. Anna Laurell hade turen att inledningsvis få möta klassens sämsta deltagare. Det blev seger, men den gav ingen mersmak. Det gick tungt och trögt. Matchen mot amerikanskan Shields måste betecknas som ett taktiskt haveri av stora mått. Det borde inte varit så svårt att läsa av och hantera den synnerligen entaktade amerikanskan, men Anna saknade verktygen. Man kan också fråga sig vad ringhörnan gjorde under matchen. Hade de också problem med att analysera Shields? Vi tackar Anna för en lång och utomordentligt fin karriär, men nu är det dags för henne att skänka handskarna till Idrottsmuseet. Hoppas bara det inte blir något dumt proffsäventyr för henne. Det finns säkert sirener som lockar. Anthony Yigit. Vilken kämpe - årets insats! Förhoppningsvis såg vi en ny stjärna födas, någon som platsar i den hårda internationella konkurrensen. Yigit torde vara en stark medaljkandidat i Rio om fyra år. Matchen mot blivande silvermedaljören Denis Berintjik var berömvärd. De är f.ö. tveksamt om han tappade den matchen, men hur som helst pekar insatsen mot framtiden. Även här får vi hoppas att han inte låter sig lockas av en proffssatsning. Med tanke på hans hemvist är väl faran dessvärre överhängande. I övrigt en ganska trist OS-turnering. Den brittiska satsningen har gått hem. De blev bästa nation, visserligen på hemmaplan, men deras återuppbyggnadssatsning har lönat sig. Här har kanske SBF något att lära. För jänkarna var turneringen en katastrof. De blev nästintill utraderade och vart tog kubanerna vägen? Christer...
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Sämsta insatsen?

Publicerat den 30/07 -12 Det finns gott om kandidater till utmärkelsen. Det är bara att bläddra igenom resultatlistorna. 1960-talet var ett uselt decennium liksom hittills 2000-talet. Betraktat i förhållande till potential skulle jag utse 1956 i Melbourne som det största fiaskot. På pappret hade Sverige sin kanske starkaste besättning någonsin. De optimistiskt benämnda tre musketörerna - Stig Sjölin, Lennart Risberg och Thörner Åhsman. SS var snudd på världsklass, LR och TÅ höll god europeisk nivå. TÅ vann en match. Övriga två omedelbar exit. CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Turneringar