Publicerat den 05/05 -16
Japp, ni läste rätt. Det var det antal startböcker som
Djurgårdens IF överlämnade till mig igår f.v.b. till databasen. Det tackar jag innerligt för. Gamla anrika Tiergarten har på många olika sätt visat att de vårdar, värderar och är stolt över sin historia. Heder åt dem för detta. Det finns alldeles för många boxningsklubbar som saknar känsla för sitt ursprung och sin historia. Följ inte deras exempel, gör istället som Djurgårdens IF. Låt era boxares matcher dokumenteras här på RINGSIDE.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Matcher,
Dambox,
Klubbar,
Turneringar
Publicerat den 30/04 -16
Idag, på valborgsmässoafton, fyller Carl Gustaf Folke Hubertus 70 år. Det måste vara ett konstgjort liv att vara en kunglighet. I synnerhet hans barndom var hemsk i frånvaro av jämnåriga lekkamrater och manliga förebilder. Varje sommar var dock ett glädjeämne för den unge prinsen för då vistades den kungliga familjen på Solliden utanför Borgholm på Öland. Redan då ansågs det viktigt att ge honom ett slags personligt skydd. Mannen ifråga som blev en ljuspunkt i prinsens liv var en polisman från Kalmar. Namnet var Lars Meurling och han var en känd tyngdlyftare och boxare. Meurling blev en slags ställföreträdande pappa som lärde Carl Gustaf att fiska, bygga hyddor, leka indianer och annat som hör barndomen till. Inför kungens 50-årsdag var Meurling en av dem som i TV berättade om äventyren på Öland.
När vi är inne på Meurling så tål historien om hans match mot Ingemar Johansson att återberättas. Den 12 december 1949 gick en match i Kalmar som blivit omskriven på många sätt. De flesta felaktiga. Se exempelvis Ingos egen Sekonderna lämnar ringen (spökskriven av journalisten Åke Hall). En ung Ingemar Johansson vann på poäng efter två ronder över Kalmar BK:s Lars Meurling. Utgången av matchen var lika egendomlig som händelserna i övrigt. Ett våldsamt oväder drog fram över Öland och Kalmarbygden med vindstyrkor uppåt 30 sekundmeter. Ljuset i hallen slocknade i samband att Meurling gick ner för räkning samtidigt som gonggongen gick för att markera andra rondens slut. Efter 20 minuter återkom ljuset, men då hade boxarna stått och blivit kalla. Både Lasse och Ingemar väntade på att få fortsätta, men domaren John Karlsson gjorde det enda riktiga. Han gick till poängprotokollen. Därav det säregna resultatet – poäng efter två ronder.
Drygt trettio år senare erinrar sig Meurling i lokalbladet Östra Småland. Jag visste ingenting om Ingemar den gången. Bara att...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt
Publicerat den 26/04 -16
Ta tillfället i akt. Bänka er för att ta del av en av de absolut bästa boxningsfilmer som gjorts.
Fat City (Chansernas stad) från 1972 är så långt man kan komma från tramsiga alster som Rockyfilmerna.
Fat City utspelas i Kalifornien och skildrar proffsboxningens division tre, där en föredetting drömmer om den sista stora chansen och en nykomling drömmer om en kommande karriär. Det är hårt, det är äkta, det är alldeles naket och osentimentalt skildrat. Därför så bra. Skådespelarprestationerna är suveräna med Stacey Keach (som föredettingen) och Jeff Bridges (som junioren på uppgång). De kompletteras av två kvinnliga bärande roller med den enastående Susan Tyrrell i spetsen (enbart hon är värd biljettpriset) och Candy Clark. Regissör var den legendariske John Houston känd från otaliga storfilmer.
Fat City är som en perfekt krok mot levern. Du kommer att känna av filmen långt efter det att du har lämnat salongen. Filmtillfället gäller kanske främst alla dem som bor i Stockholmstrakten och enkelt kan ta sig till Filmhuset på Gärdet. Men filmen är värd en lång resa. Man behöver inte vara medlem i filmklubben för att lösa entré.
Filmen visas torsdagen den 28 april kl. 18.00. När vi ändå är inne på ämnet boxningsfilmer kan det vara värt att nämna en svensk dylik som är bland det bästa i genren.
Den hårda leken från 1956 är en brutal skildring av boxnings avigsidor. Den bygger på en roman av Olle Länsberg (läs den!) som har baserat historien på proffsboxaren John Nilssons tragiska öde. En karriär som bar uppåt, men som fick ett avslut som skadad marknadsboxare på Kiviks marknad och liknade ställen. Regi av Lars-Eric Kjellgren och med ett gäng skådespelare som kanske gör sina livs roller, Sven-Eric Gamble, Anne-Marie Gyllenspetz, Åke Grönberg och John Elfström.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Boxning på film,
Kultur
Publicerat den 22/04 -16
RINGSIDE öppnar dörrarna till sin vårsalong med att presentera en talangfull kvinnlig konstnär. Hon har varit nere hos Hammarby på Kocksgatan för att hämta inspiration. Målningen benämns "Focus" vilket är ett adekvat uttryck för vad verket uttrycker. Den unga boxtjejen är helt fokuserad på sin uppgift och konstnären har fångat det väl. Kvinnan bakom "Focus" heter Cecilia Broryd Lönnegren. Hon började måla 2008 och har ställt ut sina målningar på flera gallerier i Stockholm. I april detta år erhöll Cecilia utmärkelsen "Publikens val" på Stockholms konstsalong. Hon inspireras av mänskliga uttryck, händer och rörelse. Även Stockholm är ett återkommande motiv för henne. Här är det dock boxningen som fångat mig och jag hoppas det blir fler boxningsmotiv i framtiden. Länk till hennes hemsida
här.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Konst
Publicerat den 17/04 -16
Det går inte att ha tur med domarna varje gång. I kvartsfinalen mötte Anna fransyskan Erika Guerrier. Två av domarna dömde 38-38 i den matchen. Det var den ryske poängdomaren som såg till att Anna kom till semifinal. I finalen protokollförde också två domare 38-38, men denna gång var det ryskan Jaroslava Jakusjina som fick tummen upp. Resultatmässigt var matchen egentligen betydelselös eftersom bägge hade uppnått målet att få en OS-biljett att stoppa i fickan. Däremot kan matchen ur prestigesynpunkt ha betydelse framöver om de ställs mot varandra igen. Det förtjänar att påpekas att Love Holgersson besegrade Jaroslava under Golden Girl 2015.
När det gäller de satta poängsiffrorna under OS-kvalet så finns det mycket att analysera. Domarna tycks inte riktigt vara eniga om VAD som ska premieras. Poängen spretar nämligen åt alla (o)möjliga håll. Se där, en uppgift för den hågade.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Matcher,
Dambox,
OS,
Turneringar,
AIBA
Publicerat den 16/04 -16
Efter mina minnesord om Släggan Rosén har det flutit in en mängd kommentarer om honom från boxningssverige. Det är många som minns honom med värme. Man skulle nästan kunna utnämna honom till folkkär. Släggan var en utmärkt boxare, jag önskar bara att han haft en ordentlig tränare som fått honom att blomma ut till fullo. Det hade han inte i Kalmar. Han hade alla förutsättningar att bli något riktigt stort och det hade väl inte skadat med lite mer självdisciplin. Han var en glad gamäng. Efter en hård kamp blev det gärna en glad kväll på stan med motståndaren.
Två minnesbilder från besökare på RINGSIDE får komplettera bilden av honom. Magnus A skriver. "Jag kommer ihåg en enda match från galan: En viss Nils Erik Rosén stack ut; en alldeles märkvärdigt elegant boxare! Det fattade t o m jag som ej sett så mycket boxning. Rosén boxade fullständigt ut, kollrade bort, Sten Moritz, med undanglidningar, sidsteppning, kontrastötar och allt vad det heter i branschen. Ja, han visade upp en fullständig provkarta på boxarelegans". Carl F minns honom från åtskilliga galor och träningar. "Släggan jobbade som resemontör och han hälsade många gånger på hos oss på GAK Enighet. Han tränade också ofta på klubben. En trevlig kille, som inte backa för tuff sparring, även om han haft en lång och tuff arbetsdag".
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Dödsfall,
porträtt
Publicerat den 15/04 -16
Äntligen lite glädje från Turkiet. Anna Rosalie Eleonora Laurell Nash kan packa trunken till Rio. Grattis! Det är bra för svensk boxning för det ökar intresset för sporten. Hon hemförde en kassaskåpssäker seger mot en usel ungersk huggkubb. Det är en gåta hur denna Petra Szatmári kan ha besegrat kvinnan som vann över Nouchka Fontijn. Det har varit många märkliga domslut under turneringen där domarsiffrorna har pekat åt alla kompassriktningar i alltför många matcher. Gladast av dem alla lär väl den store förbundstränaren vara som nu får sprätta omkring i Rio och ta åt sig äran för Annas framgångar. Dagens stora sensation var att Katie Taylor blev eliminerad och där var det inget fel på domslutet. Jana Alekseevna fann medlet för att neutralisera irländskan.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Matcher,
Dambox,
OS,
Turneringar,
AIBA
Publicerat den 13/04 -16
Den svenska OS-kvaltruppens öde påminner om berättelsen om de tio små negerpojkarna. De försvinner en efter en. Hur ska den store förbundstränaren (bort)förklara det här? Innan kvalet i Turkiet var valet av Agnes Alexiusson som hugget i sten. Hon behövde aldrig konfronteras med sin främsta rival på hemmaplan. "Den enda tänkbara" förlorade i dag mot Jana Alekseevna från Azerbajdzjan med klara 3-0. Det blev bara kvartsfinal, mycket via tacksam lottning, så Rio är fortsatt en hägring över Atlanten. Det är kanske hög tid att sätta Agnes på tillväxt och satsa på en annan kandidat framöver. Det har ju blivit en hel del förluster på sistone och den utlovade OS-biljetten uteblev. Om Agnes är väck så är Anna Laurell Nash kvar i turneringen. Det verkar dock ha varit på håret. Två av domarna dömde oavgjort 38-38 i kvartsfinalen mot fransyskan Erika Guerrier.
Domarsiffrorna för Agnes var 2x37-39 och 36-40.
För Anna 2x38-38 och 39-37.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Matcher,
Dambox,
OS,
Turneringar,
AIBA
Publicerat den 12/04 -16
Tja, att Gabriel Richards inte skulle gå vidare var uppenbart. Men att OS-kvalet inte ens skulle vara en rond borde väl ändå vara ett memento till förbundsansvariga. Irländaren Darren O'Neill dyngade ut honom i första. Vad har sådana som Richards och Chartoi på den här nivån att göra? Endast den gode förbundstränaren vet. Vi andra gör det inte. Låt oss bara hoppas att de blå-gula förlorarna har haft det riktigt trevligt i Turkiet. Då har resan ändå haft ett syfte...
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Matcher,
OS,
Turneringar,
AIBA
Publicerat den 12/04 -16
Ibland tar det lång tid för dåliga nyheter att färdas. I mitten av januari detta år avled den festlige Nils-Erik "Släggan" Rosén som tävlade för Kalmar BK. Trots en långtidssjukdom överlevde han sina 70 år med tre dagar. Släggan förgyllde de svenska ringarna under åren 1965-1975 och alla som sett honom i aktion minns honom. Det blev tre SM-guld 1972,1974 och 1975, 22 landskamper, ett juniorguld 1967, två juniorlandskamper, Nordiskt silver 1972 (på den tid då medaljen betydde något), sydsvensk mästare och Stor Grabb. Sammanlagt äntrade han ringen i 150 matcher. Den knappa förlusten i Nordiska kom mot finländaren Reima Virtanen som samma år erövrade ett OS-silver. Släggan hade god räckvidd, en fin vänster och god gardering. Trots smeknamnet var han ingen knock-outboxare utan vann sina matcher på smart defensivboxning. Efter den aktiva karriären gjorde Släggan stora insatser för Kalmar BK som tränare, matchmaker och bingolottoförsäljare. Ingen kunde passera honom utan att köpa en lott och det var för klubben nödvändiga pengar han drog in. Partiell matchlista här.
Jag har ett ett högst personligt minne av den unge Släggan. Som barn tillbringade jag så mycket tid jag bara kunde hos min mormor och morfar. Det var kul för det hände så mycket spännande hos dem. Sträckan till dem var en cykeltur dryga milen lång. På vägen dit måste jag passera ett skrotupplag. Där satt ibland Släggan på ett staket och injagade skräck i de ynglingar, och kanske även små damer, som passerade. Så det gällde att vara ytterst vaksam när man närmade sig skroten. Fyra års skillnad i den åldern, man hade inte en chans! Det hade varit lättare att möta Mike Tyson i vuxen ålder. Jag kommer alltid att minnas Släggan med värme. För er som vill veta mer om Släggan och Kalmar Boxningsklubb så har ni möjlighet här. //CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Klubbar,
SM,
Dödsfall,
Landskamper,
NM
