När Internationella Olympiska Kommitteen (IOK) övertog kontrollen över amatörboxningen gick det hela överstyr. IOK kalkylerade med att medlemsländerna i AIBA skulle jubla och bryta med sin organisation. Allt gick fel. Endast en handfull nationer följde piratorganisationen World Boxing, bland dem dessvärre Sverige.
Det var IOK som arrangerade boxningen i Paris sommaren 2024. Mot bättre vetande tillät de minst två män att delta i damboxningen. Dessa män i kvinnokläder hade tidigare diskats av AIBA för att de var män och inte kvinnor.
Eftersom AIBA ansågs vara en korrupt underorganisation till Ryssland måste de helt i tidens anda per definition ha fel.
IOK:s ordförande Thomas Bach gjorde ett uttalande om boxarnas könstillhörighet som måste bli bevingat: Det står i deras pass att de är kvinnor.
Trots att AIBA tidigare diskat dem gjordes inte någon medicinsk undersökning. Två män kunde åka hem med guldmedaljer avsedda för damer. Bach har f.ö. en solkig bakgrund med många fingrar i märkliga ekonomiska och politiska sammanhang.
Det var inte den enda galenskapen som kom från IOK i Paris. De tillät exempelvis Palestina som styrs av den vidriga terrorgruppen Hamas att delta. Sveriges ende manlige pugilist mötte en palestinier trots att denne inte var kvalificerad. Varför skall man då ha kval om somliga får en fribiljett?
FN sågar IOK
Den 27 augusti i år presenterades i Förenta Nationernas Generalförsamling en rapport om kvinnors utsatthet inom idrotten.
Rapporten heter Violence against women and girls, its causes and consequences. Det är en skrämmande läsning vad unga flickor och kvinnor utsätts för med idrottsvärldens goda minne.
Trots att det råder täta länkar och kontakter mellan FN och IOK kritiserar rapporten i ovanligt franka och uppriktiga ordalag IOK:s behandling, eller snarare brist på undersökning av de två männen.
FN rekommenderar "sex screening" vilket är något helt annat än en titt i passet.
Alla vet,...
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, AIBA, OS, SBF, Imane Khelif
Påfallande många av våra boxare har avlidit under de senaste fem-sex åren. Tyvärr finns det inte plats att presentera dem alla.
Gert Mielke var född i Tyskland men inledde sin boxningskarriär i svenska Eskilstuna.
Man kan säga att han slog igenom på juniormästerskapen 1964 där han nådde finalen.
JSM-silvret gav honom en plats i juniorlandslaget i en kamp mot Finland.
1966 blev Mielke mellansvensk mästare som följdes av ett SM-brons samma år.
Landslagsdebut med seger över en norrman tillhörde också glädjeämnena denna årgång.
Ett SM-silver 1967 följdes av ett guld påföljande år. Då uttogs Mielke också till Presslaget.
Boxarna i Presslaget utvaldes av sportjournalister inför mötet med svenska landslaget.
Mielke mötte hela den svenska eliten. Där återfanns namn som "Släggan" Rosén (Kalmar BK), Christer Cornbäck (Redbergslids BK), Kjell Lindblad, (BK Primo), Thomas Svensson (Oxelösunds BK), Lars Risberg (BK Örnen), Willy Holmberg (BK Akilles), Åke Andrsson (BK Sparta) och Branko Mikek (Narva BK).
Länk till matchlistan här.
//CF
Nedan dödsannonsen:
Mästerskapen hålls i Montenegro under 22 oktober - 3 november.
Antalet anmälningar till JVM är imponerande, minst sagt.
660 boxare från 88 nationer kommer till Budva för att kämpa om medaljerna.
Deltagarantalet är en ökning från föregående år.
Svensk medverkan?
Någon?
Absolut inte!
Tävlingarna organiseras av världsförbundet IBA och där vill inte SBF vara med.
Är det inte hög tid att kasta ut nuvarande styrelse, som satt grumlig politik före idrottsligt deltagande?!
//CF
Våldtäkt, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd mot polis, narkotikabrott och trafikbrott.
Där har ni ett fint CV för en boxare som gjorde comback på Gripen Cup den 27 september efter flera års uppehåll.
Klubben är hemmahörig på en liten ort så det är brott som klubben inte kan var okunnig om, ändå tillåts han tävla för dem.
Vad säger klubbens ledare/tränare de kvinnor som eventuellt tränar hos dem?
Att våldtäkt är OK?
Klubben släpper fram en kvinnoskändare trots allt fagert tal om värdegrunder.
De betyder inget, de är bara en pappersprodukt.
Hur ställer sig SBF?
Hög tid för ett uttalande från dess kvinnliga ordförande.
//CF
Robert Dünkelmann var vad som på 1950-och 1960-talen kallades för en "tuffing" i ringen. Han premierade kraft och forcering framför skolboxning. Detta gjorde honom populär runt om i Sverige.
Han föddes i Köln i dåvarande Tyskland och cyklade runt i efterkrigstidens Europa innan han hamnade i Sverige. Här blev han till yrket plattsättare.
Bland storstadens alla klubbar valde Robert Djurgårdens IF.
Bland hans offer märks elitboxare som Bo Högberg Hisingens BK, strax före SM 1959, flerfaldige östtyske mästaren Werner Busse, likaså den flerfaldige danske mästaren Niels Priis, Rolf Pettersson (Träff) från IF Linnéa, Eje Sjöberg Eskilstuna BK, Gunnar Johansson AIF och Bjarne Ahlqvist Redbergslids BK. Roberts kraftfulla boxning gav utdelning.
Lite besvärligare blev det mot Stig Waltersson BK Akilles, Tivador Balogh Redbergslids BK och ett par amerikanska boxare från US Army i Västtyskland. I hans sista match blev Robert hårt knockad. Kanske kan detta sökas i att han vid tidpunkten var nygift! Hustrun kom liksom Robert från Tyskland.
Matcherna i Kalmar finns detaljerat beskrivna i boken om Kalmar Boxningsklubbs historia. Förlusten på delat domslut mot Balogh godkändes inte av publiken. Protesterna var många och omfattande.
För dansken Niels Priis blev det ett olyckligt jubileum. Hans match nummer 100 slutade med knockoutförlust i första ronden.
Stort tack till dottern Petra som förmedlade budet om Roberts frånfälle.
//CF
PS Omslaget till boken om Kalmar Boxningsklubb 1929-2010 har på något sätt blivit fel på nätet, men innehållet är det ursprungliga.
Foto från familjealbum.
Det här är nyttig läsning för alla som är engagerade inom svensk boxning.
SBF valde att bryta med den internationella världsorganisationen IBA.
Under mycket stoj lanserades en "internationell" konkurrent till IBA i form av World Boxning (WB).
WB är i praktiken en papperstiger, med få medlemmar och inga personella eller ekonomiska resurser.
IBA har 192 medlemmar jämfört med 14 för WB.
SBF hoppade verkligen i galen tunna.
Deras agerande straffar de egna boxarna som nu har allt mer begränsade möjligheter till matcher.
Vidare information här.
//CF
I början av sommaren kom det ett trevligt mejl från Erika vars morfar var den kände göteborgspugilisten Per Björk.
Han var aktiv under 1920- och 1930-talen och tävlade först för Göteborgs Atletklubb och därefter för Redbergslids BK.
Det visade sig att familjen ägde en utomordentligt fin samling fotografier från den dåtida göteborgsboxningen.
Foton som till och från kommer förgylla RINGSIDE framöver. Härlig nostalgi som jag tackar för...
Erika berättar att Per var en fin morfar, en rolig spjuver som lärde henne spela kort och boxning. Att han gav henne många fina minnen.
Per gick även tre proffsmatcher och erhöll för detta en summa av 454 kr, vilket år 2015 motsvarade 13.991 kr och 91 öre.
Det var en god ersättning för en boxare i de lättaste viktklasserna. En industriarbetare tjänade i snitt 5 kr 38 öre per dag år 1935.
Fotona nedan är inför och efter en stadsmatch mellan Göteborg och Oslo. Stadskamper var myckt populära, där exempelvis Stockholm, Göteborg och Malmö brukade mötas inför fullsatta hus.
Den 8 februari 1930 drog Oslo det längsta strået och Göteborg fick se sig besegrat med 5-3. Matchresultaten här.
Göteborgslaget, som bara bestod av boxare från Redbergslids BK, hade följande uppsättning:
Lagfotografiet från vänster till höger. Tungvikt Karl Sundström (segrade), Lätt tungvikt Carl Olsson, Mellanvikt Lorentz Olsson (segrade), Weltervikt David Johansson, Lättvikt Sven Asplund, Bantamvikt Per Björk (segrade) och Flugvikt Karl Adelsson.
Det andra fotot visar hur Per Björk hyllas för sin seger vid norsk-svenska gränsen. Notera att tågresan gick i klass 3. Inga bekvämligheter för gårdagens pugs. Observera också cigaretten. De flesta idrottare var rökare. Enligt reklamen var det nyttigt, även om några hade börjat tvivla på det budskapet.
Stort tack till Erika.
//CF
En barndomskamrat till Lennart Carlsson kom med uppgiften att han var avliden.
Lennart var något så ovanligt som en bra svensk boxare i de lättaste klasserna. De är sällsynta.
Han kallades bl.a. för "47-an" efter sin vikt.
Lennart tävlade för IFK Linköping.
Under en nästan tioårig karriär hann han med en imponerande rad titlar; nybörjarmästare 1973, erövra ett junior-silver 1973, bli nordisk juniormästare 1975, svensk juniormästare 1975, ett SM-silver 1977, två SM-guld 1978-1979 och därtill ett nordiskt silver 1978. Sju landskampsuppdrag ingår också bland meriterna.
Till SM 1979 kom han skadad och otränad, ändå gick det vägen. En skivstång över bröstet föranledde en spricka på revbenen.
Lennart besegrade hela den svenska eliten - namn som Mats Frank, Per Nilsson, Terry Laitala, Kermit Fredriksson och Bo Nilsson.
Den thailändske OS-trean Poontarat blev naturligtvis för svår vid deras möte i Stockholm 1977. Thailändaren blev f.ö. WBC-mästare som proffs.
//CF
Ingvar "King" Håkansson var en välkänd boxare framför allt i skåneregionen. Han tävlade för Häljarps AIS (Landskrona).
1963 blev han Nybörjarmästare.
Nedanstående är en förkortad artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia.
---
PUTTA UT HAN!
Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.
Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna puckla på varandra med gängets enda par boxhandskar. Hade man vänsterhandsken i första ronden fick man ha högran i andra. Gunnar, själv gammal boxare, tyckte att verksamheten borde styras upp. Han kallade intresserade till ett möte och på fiket i byn bildades Häljarps AIS den 12 juli 1962. Boxning och fotboll var det tänkt att den nya föreningen skulle syssla med. […] I stället blev det full satsning på boxning och i Kalle Erikssons källare dammade ett tjugotal grabbar på varandra, för att efter träningen gå hem till Gunnar Nilssons villa där fru Ethel bjöd på kaffe och smörgåsar. Redan den i november efter fyra månaders träning släpptes de första häljarparna upp i Skånska Juniormästerskapet, med milt sagt blandade framgångar.
Matti Toivonen knockade en trelleborgare i första ronden för att i nästa match själv bli utslagen efter 8 sekunder! Jan Asp fick också syna ringgolvet. Han hade för övrigt...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
När de olympiska boxningarna nådde sin slutfas bytte man bankpalats från Arena Paris Nord till Stade Roland Garros.
Stade Roland Garros invigdes 1928 som tennisarena och är främst känd som sådan. Den erhöll sitt namn av en fransk flygpionjär som sköts ner under första värdskriget.
Arenan ligger i ett av de mest välbärgade delarna av Paris. Där finner du mer än nittio ambassader.
Det finns en boxningshistorisk koppling mellan Sverige och arenan.
För nästan på dagen nittio år sedan, närmare bestämt onsdagen den 26 juli 1934 äntrade John Andersson (JA) ringen i Stade Roland Garros. I motsatt ringhörna stod den gode italienaren Merlo Preciso. Programmet drog 8,000 åskådare. Några dagar innan matchen hade italienaren godkänts som utmanare till fransmannen Marcel Thiel om Europatiteln.
Precisco var nere i första och JA kontrollerade matchen. Hans poängseger var klar men inte överlägsen. Efter kampen besökte JA idrottstidningen l'Autos redaktion. Han var glad över vinsten men beviken på IBU. De kunde väl väntat till efter matchen att utse utmanaren till EM-kronan.
Läs mer om John Andersson öden i och utom ringen. Det tillhör boxningshistorisk allmänbildning att känna till honom. Sverige har inte haft så många internationella titelinnehavare eller utmanare...
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
//CF