RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Även Love Holgersson försvann i sin första match under VM. Hon mötte en fyrkant från Australien, Caitlin Parker, som inte kunde så mycket boxning så det störde. Trots att Love hade alla fördelar på sin sida, som längd och räckvid, gav hon bort matchen. När man är passiv, entaktad, i avsaknad av humör och temprament, då kan det bara gå på ett sätt.
Hon hade uselt stöd från sin ringhörna. De tycktes vara nöjda med var de såg. De har uppenbarligen inte insett att det är attack och forcering som gäller därute i stora världen. Vad har de för kvalifikationer egentligen...?
Nu är svensk boxning riktig illa ute. SBF:s två främsta stjärnor, blev snabbt före detta, när de vek ner sig.
//CF
Agnes Alexiusson är vår främsta damboxare, men nu är hennes tid över. Hon mötte en enkel och primitiv motståndare från Chile, men född i Italien, i form av Valentina Bustamente. Det borde varit en enkel ekvation att lösa, men icke. En långsam och trög Agnes fann inga som helst motmedel. Hon ägnade större delen av matchen med att hänga och låsa. Blev också varnad för detta. Hon verkade dessutom trött och sliten.
Förhoppningsvis har hon insett att hon bör sluta. Idrottskarriärer har sin bana upp och dess motsats. Det är inte nyttigt att hålla på för länge med boxning. Så vi får tacka för den tid som var.
Domarna var enhälliga - 5-0 till Bustamente.
//CF
Den europeiska boxningsfederationen (EUBC) har haft kongress. Ordförande blev en grek (!) och den nya styrelsen består av ledamöter från Ungern, Bulgarien, Monaco (!), Rumänien, Montenegro, Armenien, Ryssland, Spanien och Serbien.
Vart tog stora nationer som exempelvis England, Irland, Tyskland vägen? Sammansättningen tycks vara som riggad för förnyad och fortsatt korruption inom boxningssamfundet.
Vår svenska ordförande Per-Axel Sjöholm ville gärna vara med de stora pojkarna inom EUBC, men det fick han inte.
Det leder oss in på SBF:s nya styrelse. Samma inavel som alltid. Dock lite mer politiskt korrekt än tidigare. Halleluja!
Att boxningssamhället aldrig lär sig. Det är nytt blod utifrån som behövs, inte mer från de egna leden. Det behövs produktutvecklare, för att tala företagsspråk, för att försöka lyfta boxningen ur den djupa vågdal den befnner sig i.
//CF
PS. Länk till det nya EUBC-styret. Notera - endast en kvinna...
Den tolfte upplagan av damernas VM arrangeras i Turkiet under perioden 6 - 21 maj 2022. Denna gång bidrar Sverige med två deltagare. Det är f.ö. samma par som deltog 2019 i Ryssland.
För svenskt vidkommande har tidigare VM lämnat följande avtryck:
2001 USA. Fyra deltagare. Två guld (Anna Laurell, Frida Wallberg) och två brons (Teuta Cuni, Katrin Enoksson).
2002 Turkiet. Fyra deltagare. Noll medaljer.
2005 Ryssland. Fem deltagare. Ett guld (Anna Laurell).
2006 Indien. Tre deltagare. Ett silver (Klara Svensson).
2008 Kina. Sju deltagare. Ett silver (Anna Laurell) och två brons (Jenny Hardingz, Klara Svensson).
2010 Barbados. Fyra deltagare. Ett brons (Klara Svensson).
2012 Kina. Sex deltagare. Ett brons (Anna Laurell).
2014 Korea. Fyra deltagare. Noll medaljer.
2016 Kazakstan. Fyra deltagare. Noll medaljer.
2018 Indien. Fyra deltagare. Noll medaljer.
2019 Ryssland. Två deltagare. Noll medaljer.
Som synes den senaste framgången ligger ett decennium bort.
Samtliga mästerskapsresultat återfinns under fliken Mästerskap/Landskamper.
//CF
Äldre rankinglistor är populära. Det har jag fått många bevis på. Dylika sätter fart på minnen av skilda slag.
Denna gång följer vi dåvarande rikstränaren Sten F Berglunds uppställning från januari 1977.
Främst bland de tio i varje viktklass var:
Flugvikt: Terry Laitala, Kristianstads BK.
Bantamvikt: Jouni Anttonen, BK Fighter.
Fjädervikt: Shadrach Odhiambo, Majornas BK.
Lättvikt: Ove Lundby, BK Örnen.
Lätt weltervikt: Ulf Carlsson, Katrineholms BK.
Weltervikt: Lars Friman, BK Örnen.
Lätt mellanvikt: Arto Parri, GAK Enighet.
Mellanvikt: Åke Eriksson, BK Masen.
Lätt tungvikt: Hans Bång, BK Örnen.
Tungvikt: Göthe Davidson, BK Örnen.
//CF
Hög tid att åter knyta bekantskap med boxare som motiv i konsten.
Denna gång ett verk av Albin Amelin (1902-1975). Amelin var en politiskt och socialt medveten konstnär och han hade påfallande ofta arbetare och arbetsplatsmotiv i sin prodution. Inför 1 maj kan det finnas skäl att påminna om arbetarklass och klasskamp trots att bägge är officiellt avskaffade i Sverige. Klasskampen har ersatts av könskamp och en tävlan om att var så politiskt korrekt som möjligt och all den galenskap som följer av detta.
Amelin föddes i Chicago men kom till Sverige som ung. Han var närmast självlärd som konstnär. Han är kanske mest känd för sina prunkande blomstermålningar och naturskildringar i färgglad expressionistisk stil. Bland udda verk återfinns exempelvis raggare, slagsmål, en berusad kvinna och en boxare.
Den senare återfinns nedan i RINGSIDES galleri och kan beskådas in natura i Borås konsthall för den som har vägarna förbi. Till skillnad från hans övriga produktion är färgerna dova och hotfulla vilket passar till motivet.
//CF
Det var en välkommen framgång. Våra ungdomar/juniorer har ju inte precis rosat marknaden.
Hammarby IF:s Elwin Mayue-Belezika hämtade en bronspeng i junior-EM som gick i Sofia, Bulgarien. Enkel lottning bidrog till framgången, men han är kanske den största talang som kommit fram under de senaste åren. Boxar moget för att vara så ung och för att fortfarande vara orutinerad. Han tävlar dessutom i den publikvänliga 92-kilos klassen.
Dessvärre brukar ungdomar och juniorer försvinna snabbt från boxningen.
I övrigt så följer de blå-gula den beprövade svenska modellen - en vinst därefter tackar-och-bockar de för sig. Det var iallafall kul att vara med.
Nordiska mästerskapen som gick på Island var bedrövligt. Endast två seniorguld. Och vad har ett gammalt avdankat proffs där att göra? Han borde ha varit förbrukad i landslaget sedan åtskilliga år.
GeeBee-turneringen i Finland, var bortsett från Agnes Alexiussons guld, inget att hänga i julgranen. Agnes mötte två billiga finskor så hon behövde inte förta sig.
U-22 i Kroatien innebar snabb hemgång. Sverige hamnade på delad 26:e plats!
Strandja - kvick exit.
Det finns så att säga mycket att jobba med på förbundsnivå.
//CF
... ett halvt fall framåt för SBF. De har nu gjort sin plikt genom att publicera en ranking.
Ni minns väl förra gången det begav sig. Uppdraget hade av någon outgrundligt anledning tilldelats Tidholms-Raggaren. Han hade inte en aning om vad han gjorde. Han blandade friskt in diplomboxare till eliten och han stannade inte där. Även noll-matchare hamnade på listan. Oh, dear...
Den nuvarande uppställningen är betydligt bättre, men underlaget av matcher är alldeles för snävt.
Den/de som gnetat med rankingen borde konsulterat RINGSIDE lite oftare.
Eller än bättre - varför inte överlåta förbundsrankingen till RINGSIDE!
Vi har gång på gång visat att vi besitter kunskapen och vi återkommer framöver med en ny ranking.
//CF
Fredagen den 8 april kl. 18.00 bör alla ta sig till Filmhuset ute vid Gärdet i Stockholm. Då visas Alfred Hitchcoks Cirkusboxaren eller som den hette i original The Ring. Det är en stumfilm som inspelades 1927. I huvudrollen återfinns dansken Carl Pedersen, mer känd under sitt artistnamn Carl Brisson.
Brisson var en oerhört populär film- och scenartist på sin tid. Han fyllde exempelvis Mosebacke etablissemang åtskilliga gånger. Därtill var han en känd proffsboxre där han började sin karriär i Tyskland 1911. Hans match mot den svenske kraftatleten Calle Sven tillhör svensk proffsboxnings mest legendariska. De möttes på Råsunda under augusti 1914 i en hård historia där bägge var nere för räkning. Kampen var avsedd att gå över tjugo ronder, men slutade efter sex då Calle Sven blev diskad för lågt slag. Matchen fortsatte på svenskens begäran fram till dess att den stoppades av polismän som stormade ringen. Den som vill veta mer om Pedersen/Brissons matcher i Sverge hänvisas till min bok RINGSIDE om den svenska professionella boxningens historia (2004).
Filmen Cirkusboxaren är nästan självbiografisk eftersom Brisson hade börjat sin karriär på samma sätt som hans roll i filmen. "One-Round" Jack Sander jobbar på en cirkus och utlovar pengar till den som står mer än en rond mot honom. En kväll möter han sin överman och filmen handlar sedan hur de på var sitt håll kämpar sig fram mot en titelmatch. Naturligtvis möts de två i Albert Hall om mästarvärdigheten. Inbakad är en kärlekshistoria där Brissons dam väljer den andre, för att slutligen bittert ångra sig och återvänder till "One-Rond" Jack. Innehållet påminner delvis om John Anderssons filmdebut i Battling-Geo från 1934 med Georges Carpentier i huvudrollen.
Hitchcock lyckades med att få filmen att verka modern och spännande. Även om det gått nästan hundra år efter premiären så kan vi...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Nostalgi, Boxning på film