Sökresultat för: Sk
Boxare
- Richard Mietschke 1935
- Richard Nowakowski 1979
- Richard Rentel 1966
- Richard Vogt 1938
- Richardt 1951
- Rickard Askehed 1976–1977
- Rickard Geier 1984
- Rickard Kling 1997–1998
- Rickard Nauck 1965
- Rickard Nielsen 1959–1968
- Rickard Rozalski 1959–1960
- Rickard Stor 1931–1935
- Rico Kalisch 1999
- Rijad Skopljak 2022
- Rikard Nebel 1920
- Rino Börsching 1979–1980
- Rino Skaug 1989–1990
- Risto Latvala 1972
- Roald Skjelbred 1959–1970
- Roan Dolinski 1971
- Roan Polanco 2016
- Robbie McKechnie 2016–2017
- Robby Kovacs 1977
- Robert Andersson (m) 2001–2002
- Robert Carlsson 1980
- Robert Delleskog 1992
- Robert Eriksson 1985
- Robert Harutunjan 2012
- Robert Johansson 2008
- Robert Kiremi 1979–1982
- Robert Lamm 2007
- Robert Loscher 2024
- Robert McNulty 2024–2026
- Robert Nordman 1987–2000
- Robert Raclawski 1992
- Robert Sandström 1976–1978
- Robert Sandvik 1979–1982
- Robert Ståhl 1936–1941
- Robert Steinbrecher 1979–1980
- Robert Taskov 1994
- Robin Lundberg 2012
- Rödel 1958
- Roel Felter 1979
- Roger Andersson (w) 1984
- Roger Eliasson 1977–1981
- Roger Englund 1962–1967
- Roger Enqvist 1989
- Roger Erhardsson 1966–1973
- Roger Fredriksson 1984–1985
- Roger Gabrielsson 1981–1982
Nyheter
Barnvagn i ringen?!
Publicerat den 23/02 -16 I en boxningsring kan allting hända. Och det gör det. Den 9 november 1987 kunde en barnvagn beskådas i Eriksdalshallen. Det var klubbkamrater till Stefan Sjöstrand som på detta sätt önskade hylla honom. Sjöstrand hade bestämt sig. Matchen var hans sista. Efter 130 dylika var bensinen slut som han uttryckte det. Hädanefter skulle det bli studier på GIH och familj som gällde. Under en tioårsperiod samlade Sjöstrand på sig två juniorguld, fyra seniormästerskap, ett dussin landskamper, deltagande på NM, EM, VM och OS. Därtill Stor Grabb. Bland många motståndare kan nämnas den inte helt okände Roy Jones Jr, en legendar i sitt slag som fortfarande är aktiv. Det som var tänkt som Sjöstrands sista match gick i samband med "Bagarns minne" mot ett dåligt juniorlag från Bulgariens idrottshögskola för olympiska hopp. De blå-gula vann nio av de tio matcherna! Det blev bara en tillställning till åminnelse av Erik "Bagarn" Olsson, en fixare av stora mått i Stockholmsboxningen. För Sjöstrand skulle det bli ytterligare två matcher i en misslyckad comeback 1990. Låt os glömma detta och istället hylla Stefan Sjöstrand som den skicklige tekniker han en gång var. Partiell matchlista för Sjöstrand. Mera Stefan här. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, porträtt, Foton
Förlust för OS-kandidat i Kanada
Publicerat den 14/02 -16 Värnamo BK:s Agnes Alexiusson fick tömma nederlagets bittra kalk i Quebec. Hon mötte det kanadensiska OS-hoppet och dubbla nationella mästarinnan Caroline Veyre. En uppgift som blev Agnes övermäktig. Matchen timade den 12 februari. Agnes var ensam blå-gul på programmet. Veyre är fransyska från börden, men bosatt i Montreal och tävlar för Club de Boxe de l'Est. Foto nedan plus twitterlänk... Twitter. Märkligt nog presenterades Agnes som svensk mästare. Det är hon inte. //CFLäs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, AIBA, Foton
Lennart Schön (1946-2016)
Publicerat den 05/02 -16 Det hör inte till vanligheterna att en professor uppmärksammas i aktiva boxningssammanhang. Nyligen avled Lennart Schön som var verksam vid Lunds universitet. Han var en gång en ytterst lovande boxare för BK Ringen i Jönköping. Den aktiva perioden inföll under 1960-talet. När han kom till Lund mot slutet av decenniet fick boxningskarriären ge vika för ett politiskt engagemang som senare övergavs för en lyckosam akademisk karriär inom ekonomisk-historia. Lennarts forskningsfält var spännande. De rörde främst olika aspekter på de långa vågorna i ekonomin. Våra vägar möttes vid några tillfällen. Jag såg honom boxas i en DM-final. Vi deltog i ett omfattande forskningsprojekt om svensk statsskuldspolitik i Riksgäldskontorets regi. Han var också opponent på min doktorsavhandling "Skuld och tanke" vid Stockholms universitet. Lennart var skärpt, kunnig och påläst, så det var ett rent nöje att diskutera och debattera med honom. Jag önskar att vi hade bedrivit forskning vid samma institution. Partiell matchlista återfinns här. Christer FranzénLäs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Boxning i konsten 9 - Slas
Publicerat den 27/01 -16 Hög tid att gå på vernissage. Denna gång är det Stig Claesson (1928-2008), mer känd som Slas, som står för värdskapet. Han hade ofta boxning som motiv i sina verk. Nedanstående tillhör dock inte de främsta. Det är gjort med en teknik som leder tankarna till förskolan. Det finns ingenting originellt eller personligt i det hela. Stiliseringen blir yta på bekostnad av innehåll. Hans styrka låg i teckningarna. Där han odlade en egen sparsmakad stil, ofta med lyckad framgång. Slas, som han aldrig benämnde sig själv, är närmast kult i vissa kretsar som den verklige "Söderkisen". Där ingår han som en obligatorisk accessoar och social markör. För den breda publiken är han mest känd för sina böcker. Det blev sammanlagt ett åttiotal. Några filmades med framgång. Verket är i färgoffset och ingår i en auktion på Tradera. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, Konst
Santiago Nieva - hög tid att tacka för den tid som var
Publicerat den 24/01 -16 Det är uppenbart att Nieva sedan länge har gjort sitt val. Allt prat om uttagningskval mellan Agnes och Ida har bara varit bluff. Blå dunster. Gallimatias. Rappakalja. Han har ljugit boxningssverige rakt upp i ansiktet. Kriterierna som han hänvisar till har varit lika ombytliga som ett aprilväder. De förändras ständigt. Den senaste mångordiga versionen återfinns på förbundets hemsida. Notera särskilt att alla som haft fräckheten att kritisera Nievas tilltag förklaras som okunniga. Destilleras skitsnacket återstår inget annat än att herr Nieva bestämmer alldeles oavsett vem som är bäst. Det hade varit bättre om han rakryggat förklarat varför han föredar Agnes framför Ida. Punkt för punkt för punkt. Det måste nämligen finnas annat än rent sportsliga bevekelsegrunder i bagaget. Genom byråkratiska manövrar stöter Nieva bort en av de få talanger som finns inom svensk boxning. Istället borde han ha satsat på att utveckla dem båda till framtida stordåd. Ponera att Agnes slår sönder näven på träning. Vad händer då? Ida anses väl fortfarande vara någon slags reserv, men kanske har Nieva någon annan dold i bakfickan. Det finns här ytterligare en dimension att lyfta fram. Efter allt vad som hänt kan Nieva aldrig coacha Ida. Vilka råd ska han ge henne i ringhörnan? Han vill ju bli av med henne. Ej heller kan springpojkarna Sandberg eller Nash vara stand-in. De tillhör ju samma innegäng. Vad gäller den sistnämnde – hur har han hamnat där? Han är inte precis tyngd av meriter, men relationen till Anna Laurell ger kanske tillräckligt med plus, i en rörelse som präglas av nepotism. Så avgå Nieva! Genom ditt agerande har du splittrat rörelsen och jag har väldigt svårt att se dina gärningar stå i samklang med de värdegrunder som SBF så gärna hyllar i andra sammanhang. Christer FranzénLäs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar
SBF proudly presents...
Publicerat den 17/01 -16 "Friska situationsbilder och kul replikskiften varvas med lustigheter av hög ålder och snack på tomgång". Så skaldades det i recensionerna av det hejdlösa pekoralet Svenska Floyd. Det var en pjäs från 1960 som blev film enligt modell Hollywood. Nåja, kanske ändå inte. Av någon alldeles outgrundlig anledning kom jag att tänka på den här skapelsen. Det har naturligtvis inte alls några likheter med de senaste sceniska konsterna från de vise männen i SBF. Eller hur? //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dambox, AIBA, OS, Turneringar, Så det kan bli
Ida och Agnes rond 3
Publicerat den 11/01 -16 Vill ni höra på hejdlöst svammel då skall ni lyssna på "Förmiddag med P4 i Skaraborg". Radiostationen har ringt upp Svenska Boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han har inte en aning om vad han talar om. Han uppvisar en monumental okunnighet. Det är minst sagt dubbla budskap som skymtar i ordsvallet. Det är gallimatias på låg nivå, men han är van att tänja på gränserna i olika sammanhang. Om ämnet inte var så allvarligt så skulle man ha hjärtlöst roligt åt karl. Hur kunde han väljas till ordförande för SBF? Det är en gåta. Organisationen måste vara masochistisk. Kvinnan som intervjuar ställer bra och relevanta frågor - svaren är på kalkonnivå. Varsågoda - P4 Skaraborg här. Intervjun startar efter cirka 1 timma 43 min. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, AIBA, OS
Ida vs Agnes rond 2
Publicerat den 11/01 -16 Läs den länkade artikeln till Västgötabladet. Artikeln exponerar en förfärande okunnighet hos Svenska boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han tycks inte ens ha hört talas om Ida Lundblad. Intervjun med herr Lindström visar tydligt att allt tal och fagra löften angående kval bara varit bluff. Tränarduon Santiago Nieva och Klas Sandberg har för länge sedan redan utsett Agnes Alexiusson som svensk OS-kandidat. Allt utåt har bara varit ett spel för galleriet, ett sätt att slå blå dunster i ögonen på Boxningssverige. Olympiska kommittén agerar naturligtvis inte på eget bevåg, de följer bara instruktionerna från de olika specialförbunden. Det stinker om SBF. Finns det inte några rakryggade människor i Boxningssverige längre, några som vågar ta tag i den här härvan? Nästa gång är det din boxare som offras - vad gör du då? Så mitt förslag kvarstår. Låt sportslig rättvisa skipas genom en serie uttagningsmatcher dem emellan. Det gäller f.ö. även paret Anna Laurell och Love Holgersson. Även där luktar uttagningen illa. Har det möjligen med det faktum att Annas make tillhör den inre tränarcirkeln? Idas egen beskrivning av härvan. Värdegrunder, någon? Christer FranzénLäs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, AIBA, OS, Turneringar
Ida Lundblad knockad av Boxningsförbundet
Publicerat den 05/01 -16 Intriger och vänskapskorruption är ingenting ovanligt när det gäller Svenska Boxningsförbundet. Nu är en osmaklig härva under uppsegling. Det finns två talangfulla tjejer i klassen 60 kg. Det är Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box) och Agnes Alexiusson (Värnamo BK). Ida är den bättre boxaren och den överlägset mest merittyngda av de två. Detta faktum har varit ytterst besvärande för de damansvariga i förbundet. De (läs Santiago Nieva och Klas Sandberg) vill hellre föra Agnes till OS. Herrarna har tänkt till. Kan man inte besegra Ida i ringen så finns det sätt att göra det på utanför densamma. Det krävs stora ekonomiska insatser för att åka på träningsläger, turneringar och andra förberedelser. Det ekonomiska bidragen stryps för Ida, medan gracerna flödar över Agnes. Det senaste inslaget i denna osmakliga soppa är förbundets nya ranking vilken tas som intäkt för vilka som skall åka på OS-kval. Tidigare låg med rätta Ida som nummer ett. Hon är ju regerande svensk mästare bl.a. i kraft av en klar finalviktoria över Agnes. Ida är också till skillnad från Agnes rankad av AIBA. Trots detta glider plötsligt Agnes in på förstaplatsen. Och. Simsalabim anses hon vara OS-kandidat. Hela affären stinker och borde utredas av Riksidrottsförbundet och Olympiska kommittén. Jag har ett förslag som garanterar sportslig rättvisa. Låt dem möta varandra i serie om fem matcher förslagsvis i Göteborg, Värnamo, Stockholm, Malmö och Gävle. Givetvis med neutrala internationella domare. Matcherna kan dessutom generera medialt intresse. En slags motsvarighet till Anders Eklunds och Roger Anderssons berömda kvintett på sin tid. Den av Ida och Agnes som går segrande ur den serien kan utan krus betraktas som Sveriges bästa i klassen 60 kg. Nu har dessvärre ett korrupt byråkratiskt system utsett en favorit. Så skall det definitivt inte vara. Behandlingen av Ida påminner mycket om den mobbing som...Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, AIBA, Turneringar
Ryska smällare
Publicerat den 31/12 -15 Det passar väl på nyårsafton! Så det blir en favorit i repris men denna gång med illustration. År 1951 hade Svenska Boxningsförbundet fått ett erbjudande om en landskamp mot Sovjetunionen i Stockholm. SBF tackade nej. De visste att det skulle bli storstryk. Istället var det tre Stockholmsklubbar som grep tillfället – Djurgårdens IF, Stockholms AIF och Narva BK. Den sistnämnda klubben fanns mest på pappret och skulle insomna kort efter ”ryssboxningarna”. Innan Sovjetlaget kom till Stockholm hade de mjukat upp med en 16-0 viktoria mot finska eliten. Efter 2xStockholm blev det matcher i Göteborg, Jönköping och Sandviken. Även Malmö och Östersund var tänkta anhalter men försvann p.g.a. de geografiska avstånden. Intresset för matcherna var på topp och de var förstasidesnyheter i tidningarna. Det beräknas att nästan 20.000 åskådare såg de ryska fenomenen. De olika blå-gula kombinationerna hemförde totalt tre segrar och de kom via Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och Conny Blom (Landala AK). De var vid tidpunkten Sveriges populäraste boxare. Sjölin blev dessutom bortdömd i Jönköping. Storms insats var närmast heroisk. Några dagar innan hade han vunnit i första ronden i en landskamp mot Finland. Från Helsingfors åkte han utan sitt tandskydd så han fick möta sovjeten med oskyddade gaddar. Aj! Ingemar Johansson förlorade i Göteborg. Han hade varit på plats i Stockholm under de två matcherna och blivit blek om nosen. Han ville först inte ställa upp. Det han hade sett av slagmaskinen Algirdas Sjotsikas var tillräckligt. Efter långa övertalningar (och naturligtvis höjt matchhonorar) gick Ingemar med på match. Han klarade sig hyggligt. Januari hade inte varit någon bra månad för Ingemar. Först ingick han i en förstärkt Göteborgskombination som mötte ett lag från engelska armén. Han fick en poängseger där ”rekordvisslingar mottog domslutet”. Någon vecka senare fick han en ny domarseger, lika impopulär den,...Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Matcher, Foton
På julafton saluterar vi Stockholms Atletklubb
Publicerat den 24/12 -15 På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Det är saxat från min bok om Narvas historia. Vill ni läsa mer om hur det en...Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Klubbar
30.005 matcher och 13.252 boxare
Publicerat den 19/12 -15 Grattis till dig som besöker RINGSIDE. Du har denna dag, då den årliga finnkampen avverkas och då Erik Skoglund ska upp i ringen för sin tjugofjärde proffsmatch, drygt 30.000 matcher att laborera med i databasen. Det tar en hygglig stund att plöja dem alla. Där finns alla viktigare resultat i form OS-VM-EM-NM-SM-turneringar, en uppsjö internationella cuper och därtill åtskilliga svenska regionala mästerskap. Och mer blir det... Ett stort tack till alla er som bidrar med foton, information, tidningsurklipp och liknande. Gör som senast Skoftebyns AIS - klubben bidrog med ett stort paket startböcker. Ett extra tack till Roger i Botkyrka som varit en utmärkt informationskälla på många sätt, inte minst över dem som bytt namn mitt i "karriären". Det gäller även Erik i Sundsvall som hjälpt mig identifiera tidiga Norrlandsboxare. Gemensamt sprider vi kunskap om den spännande svenska amatörboxningshistorien. Bilden nedan med två av våra mest folkkära boxare genom tiderna får symbolisera länken mellan då och nu. Det är Harry Persson och Olle Tandberg som inte sparar på krutet vid en uppvisning i Hagalund 1938 inför tusentalet åskådare. Christer FranzénLäs mer →
Publicerat i: Info, EM, SM, Matcher, VM, AIBA, OS, Turneringar, Landskamper, NM, JSM
JSM - då och nu
Publicerat den 11/12 -15 Ungdoms- och Juniormästerskapen (SUM och JSM) avgjordes under förra helgen i Köping. Ingen skugga må falla över deltagarna, men man blir betänksam när det gäller antalet. Det borde ha varit fler, många fler, eftersom det var svensk boxnings framtid som samlades för att göra upp om medaljerna. Deltagarantalet på SUM var 5 för tjejerna (i två viktklasser) och 40 för killarna. JSM lockade 7 damer (i tre viktklasser) och 24 herrar. Antalet medverkande talar för sig själv. Jag vill inte vara elak, men kan inte undgå att göra jämförelsen, eftersom jag f.n. ägnar mycken tid åt 1920-och 1930-talen, som underlag för en kommande bok. Perioden var svensk boxnings guldålder. På den tiden var JSM en mycket stor händelse. Fulla hus med biljetter som gick på svarta börsen samt omfattande bevakning i pressen. T.o.m. deltagarlistorna publicerades. Och med så många aktiva att mästerskapet delades upp på två avdelningar, i vad som brukade kallas den "lätta" (flug, fjäder, welter, lätt tungvikt) och "tunga" (bantam, lättvikt, mellanvikt, tungvikt). För att ge er lite perspektiv att grunna på; år 1929 innehöll den lätta avdelningen 108 pugs och den tunga 149, där enbart lättvikten bestod av fler boxare än den sammantagna summan på årets JSM. Vill ni veta namnet på 1929 års guldmedaljörer så återfinns de nedan. F: Arne "Lill-Loppan" Jansson, IF Linnéa B: Gösta Lindkvist, BK Örnen Fj: Harry Kreüger, BK 28 (Stockholm) L: Nils Karlsson, IK Balder (Stockholm) W: Harry Eklund, Borlänge SK M: Gerhard Karlsson, Djurgårdens IF Lt: Julius "Julle" Factor, IF Linnéa T: Erik Hellström, IF Linnéa Som synes en förkrossande Stockholmsdominans. Not: Ytterligare en från Kreügerklanen deltog. Det var Kurt som nådde semifinalen i flugvikt för de svartblå i Djurgårdens IF. Han skulle med tiden bli en av Sveriges främsta amatörboxare, men då hos rivalerna i Linnéa. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Turneringar, JSM
Walter Lauk hälsar...
Publicerat den 06/12 -15... till alla dem som gjorde hans Sverigebesök oförglömligt. Den 20 januari 1963 ställdes, den idag 80-årige, Lauk mot Stig Waltersson i Uddevalla. De energiska arrangörerna i den lilla klubben Uddevalla BK hade en sagolik förmåga att bjuda på den ena stjärngalan efter den andra. Denna gång hade de inviterat till svensk-(väst)tyska matcher i form av den anrika klubben Heros från Hamburg. 800 på läktarna såg en jämn, spännande och hård match mellan Lauk och Waltersson. Kampen var så jämn att domslutet 2-1 till Lauk kom att åtskilligt diskuteras. Gamle proffsboxaren Olle "Skoftebyn" Bengtsson ansåg att Stig vann. - "Tysken var hårdare men hans slag tog till 80 procent på Walterssons handskar och sedan svarade Stig med välplanerade kontraanfall, som avslutades med flera prydliga träffar. Dessa borde räckt för att domarna skulle vara eniga om svensk seger, ansåg Olle". Dessutom erhöll tysken en varning som ett extra minus i protokollet. Hur som helst gjorde kämparna
"propaganda" för sporten. Walter med sin Petra Arrangörshälsning innan galan För dem som vill veta mer om Stig Waltersson. Bok här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, porträtt
Boxning? Nej tack!
Publicerat den 01/12 -15 Svenska Dagbladets bragdguld gick som vanligt till annan utövning än boxning. Tidningen har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fri idrott, skidåkning och simning skall det vara. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det är nästintill ofattbart hur han kunde förbigås. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch! Det finns ett annat lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988). Här kan också infogas att den tidigare redaktören för svenskans sportsektion Sune Sylvén var en av landets mest rabiata boxningshatare. Han ägnade åtskilliga spaltmeter till att utspy sitt hat mot boxningen. Han satt med i bragdjuryn i bortåt trettio år... Christer FranzénLäs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli
Fulaste affischen?!
Publicerat den 24/11 -15 Boxningsreklam inför galor i affischform brukar vara anskrämliga (för att uttrycka det snällt). Det är oftast glada lokala amatörer som fixar något som ser ut att komma från förskolan. Ett av de främsta bidragen i genren är nedanstående affisch inför en gala i Eriksdalshallen. Stockholmsalliansen stod som arrangör och anlitade den inte helt obekante Börje Dorch för ändamålet. Resultatet, ja, döm själva. Den amerikanske ledaren fick en smärre skrattchock då hans boxare ansågs komma from Texas. Hur det var med galan? Jo, Stockholm mötte Team Golden Gloves den 29 september 1986. Jänkarna vann med 8-1. Den enda svenska segern hemfördes av Lars Myrberg som då hette Lundgren. Den amerikanska truppen innehöll en del namn som senare skulle bli proffs. Den mest kända av dem var Roy Jones Jr som proffsdebuterade 1989 och fortfarande håller på. Länk till matcherna här. Finns det något som överträffar eller är i paritet med det här alstret - skicka in det så publiceras det. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Så det kan bli
Kontakt sökes
Publicerat den 15/11 -15 Ett anrop från Danmark som jag gärna vidarebefordrar. Flemming i Odense är en stor samlare av boxningsprogram. Han vill gärna komma i kontakt med svenska samlare för köp och/eller byte av material. Meddela mig via Kontaktrutan så förmedlar jag ditt namn till honom.Läs mer →
Publicerat i: Info, Uncategorized
Laterna magica: Den slokande tulpanen
Publicerat den 09/11 -15 Vi fortsätter serien med märkliga och festliga (nåja!) matchfoton. Nedanstående är fångat under Nybörjarnas 1963 i Eriksdalshallen. Den slokande tulpanen tillhör Narva BK och namnet är Jan Mårtensson. Hans baneman var Gunnar Eriksson från Hallstahammars SK. Bilden är lite symbolisk för nuvarande Narva. Klubben var Sveriges främsta i ett par omgångar. På 1930-talet med bröderna Ågren och under 1980-talet under Lennart Bernströms ledning med bl.a. Stefan Sjöstrand, Vesa Koskela och Håkan Sindemark. 1983 blev Narva t.o.m. bästa klubb efter Sovjetunionen i den finska GeeBeeturneringen. Idag är bedrifterna av mer blygsam art. Klubben skryter främst med sin motionsgympa för pensionärer. Så kan det gå även med de finaste av familjer... Hur det gick för Hallstahammar-Eriksson? Han försvann i påföljande omgång. Om Narvas tidigare bravader kan ni läsa här. //CFLäs mer →
Publicerat i: Böcker, Klubbar, Matcher, Foton
Sinan Samil Sam (1974-2015)
Publicerat den 31/10 -15 Den turkiske boxaren Sinan Samil Sam gick ur tiden den 30 oktober. Som så många andra pugilister före honom fick han betala priset för ett omfattande alkohol- och drogmissbruk. Som aktiv nådde han stora framgångar. Under amatörtiden var Sam såväl junior- som seniorvärldsmästare. Det förra 1992 och det senare 1999 i Houston. Däremellan pallplaceringar i EM och VM. Som proffs blev han 35 (31-4, 16 KO) och innehavare av Europatiteln och WBC-bältet. Flera av hans proffsmatcher kunde följas av en svensk publik i direktutsändning. Det finns en blågul koppling till Sam. Under VM 1995 i Berlin mötte han Rinkebys stjärna Kwamena Turkson i tungviktens inledningsomgång. Sam avtågade med ett synnerligen tveksamt 6-4, där Kwamena blev mystiskt varnad inte bara en utan två gånger och tappade därmed matchen. Sam vandrade vidare till ett brons. 1995 års blå-gula VM-insatser här. //CFLäs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Laterna Magica: Kämpaglöd i Kalmar
Publicerat den 24/10 -15 Fotot nedan är från en gala i Kalmar 1962-10-21. Matchen gick i tungvikt och platsen var den klassiska arenan för boxning i Kalmar, Folkets Park. Det var en stämningshöjande lokal. Till vänster Villy Abrahamsson från Kalmar BK som parerar ett anfall från Peter Köster Redbergslids BK. Matchen vanns av göteborgaren men i tidningarna var man missnöjd med domslutet. Där ansågs det att Köster borde ha diskats. Han hade fått otaliga tillsägelser och två varningar under matchen för låga och orena slag. Köster fortsatte ett par år senare ut på den knaggliga proffsvägen. Dessvärre finns inga av kämparna kvar, Villy Abrahamsson (1939-1995) och Peter Köster (1942-2000), men de lever vidare här på RINGSIDE. Abrahamsson var en av många boxare som också var en utmärkt fotbollsspelare. Han var stabil sista utpost under många år i Lindsdals IF. Stort tack till Linnea Abrahamsson för fotot. Christer FranzénLäs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton