Stora Grabbar (del XII)

Publicerat den 26/04 -21

111. Odd Bengtsson. Olika klubbar men Narva BK (Stockholm) som SG. Fem gånger svensk mästare. Fyra gånger i landslaget med tre vinster. NM-, EM- och OS deltagare. 
112. Håkan Brock. Olika klubbar men GAK Enighet (Malmö) som SG. Två gånger svensk mästare. Utmärkt landskampsfacit med elva vunna av tolv möten. Nordiskt guld. EM-, VM- och OS deltagare. Tillhör den minoritet som har plusstatistik på OS. Brock har en alldeles speciell nisch i svensk boxningshistoria genom sin jämna kamp mot Mike Tyson i Tammerforsturneringen 1984. 
113. Lotfi Ayed. Olika klubbar men Redbergslids BK (Göteborg) som SG. Fyra gånger SM-guld. Utmärkt landskampsfacit med elva vunna på tolv matcher. Två gånger Nordisk mästare. En av få som erövrat VM-brons. EM- och VM-deltagande. Borde blivit proffs då han var som bäst. 
114. Mikael Ungesson. Majornas BK (Göteborg). En gång svensk mästare. Nio vinster på fjorton matcher i landslagsdress. 
115. Lars Myhrberg (Lundgren). Olika klubbar men Djurgårdens IF (Stockholm) som SG. Fem gånger svensk mästare. Sex landskamper. Nordiskt silver. EM- och VM-deltagande. Tillhör den lilla fina skaran av OS-medaljörer genom ett brons i Seoul. 
116. Jimmy Mayanja. Olika klubbar men Agnered BC (Göteborg). Åtta SM-guld. Nio segrar på tolv landskamper. Nordiskt guld. EM brons. OS-deltagande. 
117. George Cramne (Scott). Olika klubbar men IF Linnéa (Stockholm) som SG. Fem SM-guld. Elva landskamper med tio vinster. Två gånger Nordisk mästare. EM-deltagare. Ingår i den förnäma kvintett som slgit sig fram till ett OS-silver. George tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna. 
118. Martin Kitel. Olika klubbar men Narva BK (Stockholm) som SG. Tre SM-guld. fyra landskamper med tre vinster. NM- och OS-deltagande. 
119. Sören Antman. BK Falken (Gävle). Tre SM-Guld. Fem vinster på sex landskamper. Nordiskt Guld. EM. och VM-deltagande. Två gånger OS-deltagande. 
120. John Pettersson. BK...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Leif Albrecht Rasmussen (1941-2021)

Publicerat den 18/04 -21

Den danske mästaren och landslagsmannen Leif Rasmussen drabbades av en hjärtattack i mitten av april 2021. Han tävlade för Köpenhamnsklubbarna AK Thor och IK 99. Två gånger dansk mästare, 1967 och 1968. Dessförinnan Köpenhamnsmästare 1964. Leif hade plusstatistik på svenskar i nationmötena med fem vinster av sju möjliga. Han mötte den dåvarnde svenska eliten i form av Tor Mathisen (Eskilstuna BK), Kennert Wiberg (Eksjö ABK), Leif Hansson (Hälsingborgs BK), Ulf Carlsson (BK Akilles) och Göran Engström (GAK Enighet). 
Leif arbetade som typograf på Berligske Tidende och ägde ett stort intresse för brevduvor. Ett intresse han delade med många ameriksanska proffsboxare. 
Flemming i Odense förmedlade nyheten. Tack för det!

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall

Gilbert Göransson (1941-2021)

Publicerat den 18/04 -21

En dotter till Gilbert Göransson meddelar att henns far avled den 4 mars 2021. Gilbert tävlade för Flottans IF i Karlskrona och var en känd utövare i Sydsverige. Han tillhörde den stora grupp boxare som utan att själv nå toppen betydde mycket för sporten. En pålitlig hantverkare vid de lokala galorna. Den typ av tävlingar som numera mest är ett minne blott. Idag skulle det behövas åtskilligt fler av Gilberts kaliber i ringen. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall

SBF:s nya styrelse? HJÄLP!

Publicerat den 13/04 -21

Tänk backhoppning, tänk utomhushandboll, tänk nordisk kombination och ni betraktar boxningens framtid.

Svensk boxning tynar bort. Jag betvivlar att sporten kommer att finnas kvar om 10–15 år. Anledningen till detta har såväl en objektiv som en subjektiv sida för att tala med Karl Marx. Objektiv i den mening att den svenska strukturomvandlingen gick hårt fram mot boxningen. Tidigare var utövningen i det närmaste strikt arbetarklasscentrerad. På varje ort där det fanns en industri, såg, varv, gruva etc. fanns det en boxningsklubb och boxningen var socialt förankrad på orten. I dag har boxningen främst blivit en utövning för invandrare och har på så sätt förlorat sin historiska bas. Jag skall återkoppla till detta i en längre artikel framöver.

Till den subjektiva sidan hör valet av ledande personer. Med en sömngångarlik förmåga har förbundet genom åren haft en närmast ofattbar talang att välja de minst lämpliga kandidaterna till olika styrelseposter. Antalet SM-guld ansågs tidigare vara en tung merit för någon att hamna i styrelsen. Hur nu ett gott arbete i ringen är liktydigt med en förmåga att driva och utveckla en organisation? Idag är det lite andra kriterier som anses maximera utsikten till en förtroendepost.

Inför årets val av styrelse bli man beklämd. Den finns ingen som har presenterat något slags handlingsprogram för svensk boxning. Bara en av kandidaterna har bemödat sig, men det har mest blivit en slags önskelista. Valfläsk och frasvåfflor, om man vill vara elak, därför att det inte finns en enda stavelse om hur det skall gå till. Fler kommittéer tycks vara lösningen från ett skånskt perspektiv. Brrr! Han har ändå suttit i styrelsen. Gjort vaddå?

Hos de övriga finns det finns inte ens ett utkast med vanligaste flosklerna. Istället för program har vi en ledamot som i politisk korrekt anda vill ”minska det grova våldet.” Jovisst, men...
Läs mer →
Publicerat i: SBF

Boken om John Andersson. Visste du att...

Publicerat den 05/04 -21

... John Andersson, som sjöman i handelsflottan, blev torpederad två gånger under andra världskriget? 

Om inte.

Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, Turneringar, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur

Giftermål och/eller boxning

Publicerat den 01/04 -21

Det var något som den danske bantam/fjäderviktaren Preben R Jensen borde funderat lite extra på. 
Läs den sorglustiga historien nedan. Så det kan bli...
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli

Boxare och rugby

Publicerat den 27/03 -21

I boken om John Andersson omnämns att hans svåger, den på sin tid så kände boxaren Emil "Mille" Johansson (Vallsäter), var med och bildade den första svenska rugbyklubben i Sverige som en sektion av IK Balder. Året var 1931 och de höll till på Östermalms IP i Stockholm. 

Den alltid lika alerte Carl F i Malmö uppmärksammade mig på att Jan Evander som boxades för Malmö BK var landslagsman i rugby och tävlade för Malmö Rugbyklubb. 
Det fick mig att gräva vidare och jag fann att ett par Enköpingsboxare som tillhörde elitnivån inom rugby. Börje Lund blev svensk mästare för Enköpings Rugbyklubb och Jörgen Tärnblom som var svensk mästare och landslagsman för samma klubb. Enköpings RK dominerade svensk rugby under 1970- och 1980-talen. Här kan kanske också tillföras att Roland Tärnblom var flerfaldig svensk mästare i dragkamp för lag. 

Rugby är en gammal fin sport med anor från 1800-talet och den var med på det olympiska programmet 1900, 1908, 1920 och 1924. Senast det begav sig vann USA, så de kan fortfarande titulera sig Olympiska mästare. 

Hör av er om ni känner till någon mer boxare som varit aktiv rugbyspelare. Förhoppningsvis kan listan förlängas.
Fortsättning 1-2-3-4: Det kom raskt in nya namn på boxande rugbyspelare eller rugbyspelande boxare om man så vill. Bengt N som spelade för RC Falken i Landskrona minns att tungviktaren Ronny Jönsson (Hälsingborgs BK) tävlade för samma klubb. En annan tungviktare, Christer Graff (IF Linnéa och Flottans IF) var aktiv i en av Karlskronaklubbarna. Rolf Svensson (BK Björnen i Helsingborg) tillhörde Malmö RC. Sedan kom två namn som nog bara idkade boxning som träning. Det var Conny Dorsch (Djurgårdens IF) och Älvsjö AIK i rugby. Stellan Bülow (BK Örnen) i Attila Rugby Gäng. Vi för inte glömma allas vår Olle...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Kultur

Sveriges Radio P4 - Floyd - Ali

Publicerat den 21/03 -21

P4 Sveriges Radio ringde. De planerar att göra ett nostalgiskt inslag om Floyd Patterson och Muhammad Ali.
Varför? Jo, bägge var i Sverige på uppvisningsturné under 1965. För Floyd var det den tredje och sista svenska turnén, för Ali den första och enda. Floyd visade upp sin färdigheter 1960, 1964 och 1965. Sammanlagt gästade han bortåt femtio orter. Floyd blev oerhört populär i Sverige. Detta trots, eller kanske därför, att han knockat Ingo. Han drog exempelvis 40 000 åskådare till Gröna Lund i Stockholm jämfört Alis 10 000. 

P4 koncentrerar sig på två av evenemangen. De som avverkades i Kalmar (Floyd) och Nybro (Ali). Det passar bra eftersom jag bevistade bägge. Först ut var Floyd i Kalmar sporthall där cirka 1 300 slöt upp, därefter Ali i Viktoriahallen där bortåt 2 500 bänkade sig, vilket var en av de bättre publiksiffrorna för honom. 

Bägge körde rephoppning, gymnastik och skuggboxning plus den efterlängade sparringen. Vid jämförelse så var Floyds program betydligt bättre än Alis. Floyds sparring var så matchlik den kunde bli. Han körde hårt och t.o.m. golvade en av sina sparringpartners. Ali tycktes inte ta det hela på allvar. Han lattjade mest och programmet var kort. Det fylldes ut med jippon och schlagersång. Ali stördes av ropen "Heja Floyd". 

En titelmatch mellan Floyd och Ali väntade i kulisserna så det var kallt krig emellan dem. Ali kallade Floyd för kanin, whitehouse nigger och liknade. Floyd kontrade med det dräpande; "Clay har öknamn på alla, men det värsta tycker jag han har givit sig själv, nämligen Muhammad Ali". Den ökända och rasistiska muslimska organisationen Nation of Islam hade slagit klorna i honom och skulle fortsatt exploatera honom. Länk till min tidigare artikel om Ali i Nybro här.

Det skall bli spännade att höra minnesprogrammet om vad som en gång var....
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Proffsboxning

Boken om John Andersson. Visste du att...

Publicerat den 13/03 -21

... John Andersson debuterade så tidigt som 1925? Han tävlade då för Flottan i Marstrand. 

Om inte.

Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, Turneringar, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur

Stora Grabbar (del XI)

Publicerat den 09/03 -21

101. Shadrach Odhiambo. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Fyra gånger svensk mästare. Nordisk mästare. VM-brons. Utmärkt landskampsfacit med fjorton segrar på sexton uppdrag. EM- och OS-deltagare. Kom från Uganda, men blev närmast folkkär och drog folk till galorna på egen hand. Led dock av den "svenska sjukan" att misslyckas på stora mästerskap. Ingick i den framgångsrika skaran av 1970- och 1980-talsboxare. 
102. Bo Persson. Malmö BK. Tre gånger svensk mästare. Sex segrar av tio möjliga i landslagsdressen. Nordiskt- och EM-deltagande. 
103. Tauno Lothander. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Svensk mästare. Nordisk mästare. Sjutton landskamper med klar minusstatistik. VM-deltagare. Det finns en seglivad myt att han skulle ha gått drygt 400 matcher. Det gjorde han inte. 
104. Roger Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Sexfaldig svensk mästare. Nordisk mästare. EM-brons. Sex landskamper. VM-deltagande. Roger var en fin representant för sporten. Vore alla som han hade det inte varit några problem att finna penningstarka sponsorer. Hans fem matcher mot Anders Eklund tillhör den svenska boxningshistoriens klassiker. 
105. Stefan Sjöstrand. Olika klubbar men Narva BK som SG. Fyra svenska mästerskap. Tolv landskamper. NM-, EM-, VM-, OS-deltagare. En av många bra boxare som inte höll internationellt. 
106. Vesa Koskela. Olika klubbar men Narva BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Sju landskamper. EM-brons, VM-, OS-deltagare. Som så många bra på hemmaplan, men överraskade med brons på EM 1981.
107. Märket har förkommit. 
108. Märket har förkommit. 
109. Bengt Cederqvist. Majornas BK. Två gånger svensk mästare. Nordiskt guld. Tio landskamper. 
110. Håkan Sindemark. Olika klubbar men Narva BK som SG. Två gånger svensk mästare. Nio landskamper. EM-deltagare. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar