"17 boxare rastas för Ungernmatchen"

Publicerat den 10/05 -20

Sverige och Ungern hade avtalat om en landskamp i Stockholm den 25 april 1956. Inför nationsutbytet hade förbundet arrangerat ett träningsläger i Sandviken med början 17 april. Sjutton av våra bättre boxare uttogs för ett sista test. Markerat med fet stil är de som kom att ingå i landslaget. 

Det var i flugvikt Alf Nordbeck (Eslövs IK) och Rune Gustafsson (Mölndals BK). Bantamvikt Jan Nordbeck (Eslövs IK) och Sven Stråhlberg (BK Winter). Fjädervikt Eje Sjöberg (Eskilstuna BK) och Olle Eek (Kalmar BK). Lättvikt Bo Högberg (Hisingens BK) och Lars Neuhaus (BK Höjden). Weltervikt Kurt Johansson (Värnamo BK) och Nils Olsson (Djurgårdens IF). Lätt mellanvikt Jack Andersson (Halmstads AIS). Mellanvikt Stig Sjölin (Värnamo BK) och Sören Danielsson (IK Balder). Lätt tungvikt Lennart Risberg (BK Örnen). Tungvikt Thörner Åhsman (Landala AK), Ebbe Strid (Haga AK) och Sven Jan Andersson (Djurgårdens IF). 
Utan att delta på sammankomsten i Sandviken erhöll Karl Bergström (IF Linnéa) och Bertil Larsson (Nacka BK) var sin plats i den svenska tian. Stig Sjölin som borde varit självskriven anförde sjukdom som orsak till sin frånvaro. 

Landskampen blev inte helt oväntat en säker ungersk viktoria. Siffrorna skrevs till 8-2. I det ungerska laget ingick den enastående Laszlo Papp, en av amtörhistoriens främsta. De ungerska gästerna ansågs vara teknikfenomen. De blågula som gick segrande från ringen var de tunga gossarna Lennart Risberg och Thörner Åhsman. Den svenska truppen uppbar kritik och få fick godkänt. Speciellt Lennart Risberg ansågs som en besvikelse. 

Fotot nedan visar dramatik av annat slag. Den på sin tid så kände ringdomaren Harry Eriksson åkte i golvet. 

1956 års landskamper här

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Landskamper, SBF

Stora Grabbar (del II)

Publicerat den 02/05 -20

11) Utmärkelse nr. 11 tillföll Thure Ahlqvist från IK Ymer i Borås. Svensk mästare och landlagsman med ett OS-Silver från 1932 där han besegrade den favorittippade amerikanen Nathan Bor. Jänkaren hade bara fem förluster totalt under sin amatörkarriär. En proffsmatch, men den var som oplanerad ersättare i en Göteborgsgala. 
12) John Andersson, olika klubbar, men Djurgårdens IF som SG. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör 1930. En av Sveriges absolut främsta proffsboxare genom tiderna. 
13) Oscar Andrén. Djurgårdens IF. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsman och Europamästare 1925. Utmärkt amatör, men inte lika framstående som professionell. 
14) Per Edlund. Olika klubbar men Härnösands BK som SG. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsboxare och EM-deltagare. 
15) Harry Eklund. Borlänge SK och BK Masen, men det senare som SG. Tvåfaldig svensk mästare och landslagsman. 
16) Kurt Liljedahl. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tvåfaldig svensk mästare och landslagsman. I landslagsmundering hade han ett utmärkt matchfacit (5-0). 
17) Gustaf Magnusson. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Trefaldig svensk mästare och landslagsman. Ingick i den svenska boxaråttan vid den första landskampen år 1923. Tillhör gruppen numera glömda boxare. Tvingades till karriärstopp efter en fyrverkeriolycka. 
18) Bertil Nilsson. Sundsvalls BK. Trefaldig svensk mästare, landslagsman och EM-deltagare. 
19) Harry Wolff. Djurgårdens IF. Tvåfaldig svensk mästare, obesegrad landslagsman (2-0) och EM-silver 1927. 
20) Erik Eriksson. Olika stockholmsklubbar, men IF Linnéa som SG. Mer känd som "Vagnis" bland publik och journalister. Trefaldig svensk mästare och landslagman. 

Fortsättning följer.

Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.

 

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar / Stora Tjejer (del I)

Publicerat den 25/04 -20

Utmärkelsen Stora Grabbar och Stora Tjejer tillkom 1928 för att hedra de idrottsutövar som representerat Sverige vid olika internationella tävlingar. I utmärkelsen inräknas också placeringar på svenska mästerskap. Hederstecknet erhålls efter ett visst antal uppkomna poäng som viktas efter dignitet, där ett Olympiskt guld väger allra tyngst. Systemet har ändrats genom åren så att det blivit allt lättare att uppnå tillräcklig antal poäng. Ett gult kort bifogas utmärkelsen vilket innebär att innehavaren har fri entré till samtliga evenemang i sin sport. 

En av RINGSIDES flitigare besökare, Joakim Liske, föreslog att den svenska boxningens Stora Grabbar och Stora Tjejer borde ha plats på RINGSIDE och det har han alldeles rätt i. Summa 137 herrar och åtta damer har uppnåt stipulerade antal poäng. För att det inte bara skall bli en svåröverskådlig lista delar jag upp namnen i kluster om tio. Läs och njut. 

1) Den förste inom boxningen som blev Stor Grabb var Allan Carlsson från Örebro. Olika klubbar men tillhörde BK Kelly då han blev SG. Allan tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna med ett OS-brons som främsta merit. Utmärkt landslagsfacit. 
2) Stig Cederberg från Stockholm. Olika klubbar men BK Primo (Stockholm) som SG. Främsta meriter OS-Brons och EM-silver. Stig tillhör gruppen underskattade boxare. Utmärkt landslagsfacit. 
3) Gunnar Berggren från Stockholm. Var trogen Hammarby IF under sin framgångsrika karriär. OS-Brons och EM-Brons som främsta meriter. Gunnar är verkligen underskattad som amatörboxare. Utmärkt landslagsfacit. Han nämns sällan eller aldrig bland de stora. Avslutade med en tämligen usel proffkarriär. 
4) Nils Ramm från Stockholm. Djurgårdens IF under sin aktiva tid. OS-Silver, EM-Silver och EM-Brons gör Nisse till en av Sverige mest medaljhängda boxare. Som så många avslutade han med en tämligen misslyckad proffskarriär. 
5) Lars Söderberg från Örebro. BK Kelly som SG. Trefaldig svensk mästare med...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Gör som Sandor Gaspar...

Publicerat den 17/04 -20

... skicka foton från karriären till RINGSIDE. 

Sandor Gaspar, ungernfödd, nådde stora framgångar under 1980- och 90-talet i svenska ringar. Han tävlade för Malmö BS, Malmö BK och Winning BC. Sandor blev ungdomsmästare, juniormästare  tvåfaldig svensk mästare (1989, 1997), erhöll tre landslagsuppdrag och vann diverse cuper och turneringar. Därtill blev han ungersk mästare 1996 och var Ungerns representant i 81 kg på VM 1997 i Budapest. 
- "Det roligaste som hänt svensk boxning på flera år", så uttryckte sig rikstränaren Leffe Carlsson efter Sandors SM-guld 1989. 

Nedan en kavalkad foton. För de ungerska bidragen står min gode vän János Erdei. 
Gaspars matchlista återfinns här som innehåller fler foton. 

En kontemplativ stund i träningslokalen

Malmö BK bästa klubb SM 1989

VM deltagande 1997

Ungerska mästerskapen 1996


Läs mer →
Publicerat i: porträtt, Foton

Klubbar man minns - men som inte finns (del XI)

Publicerat den 07/04 -20

BK Theseus (Vetlanda), Heide IF, Iggesunds BK, Krokströmmens BK, Partille BK, Sunnerbo BK, Svegs Allmäna Boxningsklubb, Torestorps BK, Ånge BK, Älvsby BK...

Fortsättning följer...

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

1 april

Publicerat den 01/04 -20

Den första april är en minnesdag för svensk boxning.
Den 1 april 1933 var det första gången som som en svensk boxare blev Europamästare i proffsboxning. För bedriften svarade John Andersson (1909-1979). Han erövrade titeln på bortaplan i Bryssel. Motståndare var flamländaren Jack Etienne som var en synnerligen rutinerad herre. Han hade bortåt 120 fler matcher i bagaget än John Andersson. Titeln i lätt tungvikt hade förklarats vakant sedan den tidigare innehavaren, tysken Adolf Heuser, åkt till USA för att pröva lyckan. 

Matchen fördes i högt tempo och den blev hård och blodig. När de tre poängdomarna sagt sitt efter 15 utkämpade ronder utropades John enhälligt som segrare. Det var årets idrottsbedrift och värd Svenska Dagbladets bragdmedalj, men någon sådan utmärkelse blev det inte. Några månader senare försvarade John sin titel. Denna gång i Wien. Därefter blev han ett offer för boxningspolitik och fråntagen sin titel. Men det är en helt annan historia...

Idag minns vi John Andersson för hans (då) unika prestation. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton, Nostalgi, Proffsboxning

Klubbmatchen

Publicerat den 24/03 -20

Någon som minns den?
Det är inte bara den gamla hederliga klubbgalan som försvunnit. Den uppskattade klubbmatchen försvann dessförinnan. 
En gång i tiden kunde de flesta klubbar ställa upp med fullt manskap från flugvikt till tungvikt. Klubbmatcherna var oerhört populära varhelst de hölls och de antände ofta heta känslor bland publiken då två rivaler möttes. Den årliga kampen mellan Djurgården och Linnéa var en stor sak i Stockholm, men det behövde inte vara "storklubbar" i aktion för att intresset skulle vara omfattande. Marklunda BK vs Strömsborgs BK hade sin publik likaväl som Värnamo BK mot Kalmar BK eller BK Primo i kamp med danska IK Sport. 

Nedan förstasidan från ett programblad.
Klubbmatchen mellan Landala Atletklubb från Göteborg och IF Linnéa från Storstan avhölls i Göteborg den 8 november 1940. Den slutade 4-4 med vinst för Linnéa genom seger i tungvikten. Göteborgarna tog hem de lättare klasserna och Stockholmarna den tyngre halvan. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher

Ny ranking...

Publicerat den 21/03 -20

Någon sådan blir det inte.
Det har nämligen tävlats alldeles för lite i år. Många av dem som tidigare rankats har inte gått en enda match.
Även herrboxningen tycks tyna bort. Alldeles oavsett så går det inte att idag konstruera en adekvat lista...
Bara så ni vet!

Roger Blomkvist/Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

OS i Stockholm

Publicerat den 14/03 -20

OS-kvalet för den europeiska poolen startar idag. Då kan det vara skäl att påminna om vad som en gång var. 

Stockholm utsågs till värd för OS 1912. Det var den sjätte upplagan av olympiska lekarna. Boxningen ströks från programmet av de svenska arrangörerna. Programpunkten utgick trots att Storbritannien och USA ville ha boxningen kvar. Sporten hade funnits med såväl 1904 (St. Louis, USA) som 1908 (London). 

Enligt den officiella motiveringen saknade arrangörerna kunskap om boxning eftersom sporten inte utövades i Sverige. Det var naturligtvis inte sant. Det hade boxats i flera år, fr.a. i Stockholmsområdet. Vid tidpunkten fanns det också flera boxningsinstitut i huvudstaden. 
Sanningen är den att det var fel sorts människor som idkade boxning. De flesta kom från arbetarklassen och tillhörde helt andra kretsar än de militärer, adelsmän och "fint" folk som styrde och ställde inom idrotten. Den olympiska kommittén ville helt enkelt inte ha med boxarna att göra. Sedan är det en liten historisk ironi att svenskarnas intresse för pugilism ökade p.g.a. Stockholmsolympiaden. Med det är en annan historia...

//CF


Läs mer →
Publicerat i: OS, Så det kan bli

Those were the days

Publicerat den 04/03 -20

Kvalen inför OS i Tokyo är igång.
Det är i Dakar, Amman, London, Buenos Aires och Paris som det skall avgöras. Europa är naturligtvis den hårdaste turneringen. De som inte har förbundsstöd försöker ta genvägar via Afrika eller Latinamerika. Afrika är väl den enklaste av alla kvalgrupper, men inte ens där lyckades Djurgårdens representant gå vidare. 

En gång i tiden fanns det svenska amatörboxare som var högt rankade på världs- och europalistor.
Låt oss ta år 1989 som exempel. Två namn återfanns på världsrankingen. Det var Roberto Welin i 67 kg på plats sex och Erik Bredler i 71 på plats tio. 
På Europarankingen finner vi hela sex namn. Där placerades Peter Jacobsson i 57 kg som nummer nio, George Cramne/Scott i 60 kg på plats sju, Markku Narkiniemi i 63,5 kg på plats tio, Roberto Welin i 67 kg på plats sex, Erik Bredler i 71 kg på plats sju och Hamayak Shahbazian i 91 kg på plats tio. 

Japp, det var tider det...

//CF


Läs mer →
Publicerat i: EM, AIBA, OS, Nostalgi