RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Det finns få statyer med inriktning på boxare eller boxning.
Ingemar Johansson, utanför Ullevi i Göteborg, är väl det mest kända verket. Dessvärre är det misslyckat.
Betydligt bättre är Negerboxaren av Liss Eriksson, Norrköpings museum och Tungviktaren av Sven Lundqvist i Gamla Stan Stockholm.
Den senare borde istället ha placerats utanför Eriksdalshallen.
Ni finner dem bägge under rubriken Boxning i konsten här på RINGSIDE.
Ett riktigt fint alster finns till allmän beskådan i Örnäsets centrum i Luleå.
Konstnären Mats Wikström vann en tävling om utsmyckning i stadsdelen.
Han förvaltade uppdraget med bravur.
Det enda som förvånar är föremålet.
Det är nämligen författaren och rabulisten Torbjörn Säfve som under en period huserade i Luleå.
Han gjorde ett par matcher för Lira BK.
Foton och information återfinns på kommunens hemsida.
Ta del och njut!
//CF
Fallet med Petri Eriksson, tränare för BK Örnen (Stockholm), borde sätta blåslampa i baken på förbundets ledning.
Sexuella trakaserier inom boxningen är ingenting nytt, men det finns dessvärre inga incitament att stoppa dem.
Alla vet vad som sker, men blundar...
Strongt agerat av de tre tjejer som till slut valde att polisanmäla honom. Det vanliga brukar vara att i det tysta lämna boxningen.
Överhuvudtaget är kriminella ett problem för boxningen.
De får tävla, de får stå i ringhörnan, de får vara tränare, de får vara ledare...
Dags att sätta stopp!
Minns ni sådana som Modo Sallah och Patrik Bogere. Förbundets dåtida ledningar hade ingående kännedom över deras aktiviteter utanför ringen. Ändå tilläts de representera Sverige i turneringar och landskamper.
Sök på Kriminalitet här på RINGSIDE och bli beklämda.
//CF
Lizz Kronow har meddelat att hennes far Narvaboxaren Carl-Gustav Kronow avled den 20 februari 2026.
Stockholmsklubben Narva BK var en framgångsrik klubb under 1930-talet och i början av 1940-talet. Deras boxare syntes på OS och EM. De hade landslagsuppdrag och erövrde SM-medaljer för såväl seniorer som juniorer. Under senare delen av 1940-talet tynar klubben bort för att upphöra.
Från att tidigare ha varit en innerstadsklubb återuppstod Narva BK i en socialt problemfylld förort.
Bantamviktaren Carl-Gustav Kronow var samtida med pånyttfödelsen i Hökarängen och debuten för honom och klubben skedde under Nybörjarnas 1956.
År 1957 var ett riktigt fint år för Kronow. Först vann han Nybörjarnas efter tre raka vinster och därefter blev det ett juniorguld där han stormade fram med tre raka knockouts. Finalen gick mot den gode Olle Svedberg från Finspångs AIK.
1958 blev det silver på mellansvenska mästerskapet för att året efter vinna turneringen genom att besegra Eje Ferm från IF Linnéa.
Han ingick tidigt i Stockholmslaget. Speciellt populära var dusterna mot danska Aalborg.
1959 blev det både SM-silver som landslaguppdrag. I distriktsmästerskapet för Stockholm ställdes Kronow mot klubbkamraten Bo Larsson och föll på delat domslut.
Avslutningsvis kan det vara värt att citera vad Idrottsbladet skrev om honom efter guldet på Nybörjarnas 1957.
"Kronow från Narva, det låter åskilligt krigiskt. Som utdrag ur en gammal fältrulla. Och nog var det en spinkig men orädd krigare som ryckte fram. Han går med högern före och slungar sin förbluffande snabba vänstersving i en vid båge ungefär som en spjutkastares. Med en säkrare avståndsbedömning kan han bli något av en ny Kurt Kreüger - han slår med dennes reptilartade bett mot kroppen".
Under sin aktiva tid mötte han hela den svenska eliten med namn som Kenneth Israelsson (IFK Umeå), Kjell Ågren (Malmbergets AIF), Olle Blomquist (Stockholms AIF), Eje Ferm (IF Linnéa), Olle...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Landslagsboxarnas led tunnas ut.
I mitten på februari avled svenske mästaren och landslagsmannen Sigvard Roshag.
En mångårig demens krävde till slut sin tribut.
Boxningskarriären började i Norrland, närmare bestämt för Piteå IF.
Det blev både silver och guld i Norrlandsmästerskapen.
1969 och 1970 var Sigvard uppe i semifinal på Svenska mästerskapen, men nådde inte ända fram.
Däremot gick det hela vägen 1971 till SM-medalj av högsta valör. Han tävlade då för BK Falken (Gävle).
Under samma år blev han också uttagen till två landskamper mot Danmark respektive Kanada.
Under Sigvards tid var de lättaste klasserna rena getingboet.
Där återfanns namn som Ove Lundby (BK Örnen), Lauri Pasthov (Enköpings BK), Rolf Andersson (Eksjö ABK), Åke Olofsson (BK 30 Motala) och Per Gunnarsson (Värnamo BK) för att nämna några goda namn.
//CF
Turnering 6-8 mars 2026.
Fem deltagare, varav två ungdomar.
För seniorboxare gick det som följer:
57 kg Jenny Lundberg, Narva BK - två matcher 1 vinst
vann mot en irländska, förlorade mot en tyska
60 kg Lilli Årman, Upsala IF - en match 0 vinster
förlorade mot en irländska
65 kg Dina Daoud, Örebro BK - två matcher 1 vinst
vann mot en litauska, förlorade mot en tyska
Förbundstränaren är säkerligen nöjd med att det inte bara blev förluster.
//CF
Av någon anledning ansåg klocktillverkare och återförsäljare av klockor att boxare var magneten som skulle locka till köp av deras produkter.
Först ut som urverk var Sveriges första stora idrottsidol Harry Persson på 1920-talet.
Därefter kom Olle Tandberg under 1940-talet och Ingemar Johansson på 1950-talet.
Här har vi ett festligt exempel med "Den skånske slagbjörnen" John Nilsson och göteborgaren Conny Blom.
Bägge oerhört populära med sin fräna stil i ringen.
John Nilsson var en färgstark fighter som dessvärre garderade sig med hakan. Som proffs blev han alldeles för hårt matchad och tvingades sluta av hälsoskäl. Omfattande debatt fördes om hans hälsa. John fick det besvärligt efter sin aktiva tid. Reste bl.a. runt som marknadsboxare, på Kivik och liknande ställen, tillsammans med John Andersson. Han var inspirationen för Olle Länsbergs roman Den hårda leken (1956). Boken filmades samma år och den är en av de bästa boxningsfilmerna alla kategorier, inklusive alla amerikanska alster i genren.
År 1954 förärades Conny Blom följande vackra ord i Göteborgs-Posten efter vinsten över OS-trean från Helsingfors Heidemann. "Sedan undrar vi om det någonsin funnits en populärare boxare än Conny Blom i den här staden. Han möter för det mesta 'killar' som han egentligen skall ta stryk av, men när Conny stängt in dem i hörnorna några gånger och haft dem inne på distans och malt dem möra och trötta, då försvinner all glans från dem och plötsligt hänger de på Conny ungefär som om de ville att han skulle bära bort dem. Men Conny fortsätter sin offensiv till det bittra slutet och berömdheterna står där ruskande på huvudet och undrar vad det är för en konditionsfenomen de mött. Och så säger domaren: Segrare Conny Blom och folket jublar."
Nu till reklamen. Låt er frestas...
//CF
På 2025-årets näst sista dag avled skåneboxaren Ronny Vendel.
Han tävlade för BK Amatör i Trelleborg.
Ronny kom från en mycket stor syskonskara och två av hans bröder valde också boxningsbanan.
Haqvin och Ronny var sluggers, medan Torbjörn blev den tekniske av de tre.
Ronny var farlig för alla som mötte honom.
Hans fräna still gav honom ett SM-Silver 1972.
Därtill tre landslagsuppdrag. De gick mot Danmark, Bulgarien och Finland.
Han tävlade för Pressen och Skånelagen.
Åren 1967 och 1969 blev han skånsk distriktsmästare.
//CF
Karl Alfred hade sin spenat och Bamse sin dunderhonung.
Skall denna dryck vitalisera svensk boxning?
//CF
Den anrika turneringen Boxam avverkade sin fyrtionde årgång i spanska La Nucia.
Piratorganisationen World Boxing mobiliserade stort.
Tjugoen nationer deltog plus ett lag "neutrala".
Sverige kom med tre deltagare; i 55, 70 respektive 90 kg.
Det blev sammanlagt 5 matcher.
55 kg Alvin Warukaga 2 (1-1) - kvartsfinal
70 kg Mody Nangemo 1 (0-1) - åttondel
90 kg Elwin Mayue-Belezika 2 (1-1) - kvartsfinal
Bästa nation blev Indien följt av Kazakstan och Ukraina.
Flitigast i ringen var domaren Mats Berntzen. Han fick även döma två av svenskmatcherna!!
Piraterna inom WB är i sanning nydanare...
//CF
Det står alldeles klart att svensk damboxning behöver en nystart.
En rejäl sådan...
Golden Girl är en alldeles utmärkt turnering där deltagarna får möta motståndare utanför det egna geografiska närområdet.
Vore jag damansvarig skulle jag inte sova gott om natten.
Det är en sak att vara bäst i Sverige, en helt annan i utländsk konkurrens.
På senior A-nivå deltog blott 13 kvinnor.
Det resulterade i ett guld och två silver.
En av finalerna var dessutom ett rent inhemskt möte.
Flertalet av de övriga försvann redan i kvartsfinalen.
//CF