Publicerat den 30/08 -16
Här kommer ett fint läsarbrev från Hans Wadelius med anledning av den tidigare artikeln om Floyd hos Tiergarten. Angående matchen Floyd mot Tod Herring så såg jag den matchen. Om jag kommer ihåg rätt bodde Floyd på ett hotell på Östermalm, förmodligen Park Hotell. Där han hade träning och sparring i en större lokal i hotellets nedre källarplan. Tod Herring tränade i Balders träningslokal vid St. Eriksplan. Han sparrade mot Lars-Olov Norling och Lennart Risberg. En sak som jag kommer ihåg var att tränaren till Tod var imponerad av Lennart Risberg och sa något om att en sådan talang skulle man fått haft hand om ifrån början av hans boxnings era. Det är härliga boxnings minnen, När det gäller matchen var det en enkel sak för Floyd. Tod var en storväxt boxare och slog hårt som Ingemar Johansson, men det räckte inte till, det måste vara boxningstalang med också. Matchbiljetten har jag kvar som ett minne. Not. Hämtat citatet nedan är hämtat från min bok RINGSIDE till den svenska professionella boxningens historia (Stockholm 2004). s. 335.
1965-05-14 Stockholm (Johanneshov) Arr: Edwin Ahlqvist Publik: ”10 911”/”10 500” Stig Waltersson-Leif Schmücker, DEN TKO 4 (6x3) D: Stig Rånge Bo Pettersson-Elio Niero, ITA KO 2 (6x3) D: Bertil Knutsson Piero del Papa, ITA-Pekka Kokkonen, FIN w 8 D: Stig Rånge Jan ”Plutten” Persson-Kjeld Larsen, DEN KO 1 (6x3) D: Bertil Knutsson Lennart Risberg-José Manzur, ARG D 8 D: Bertil Knutsson Floyd Patterson, USA-Tod Herring, USA TKO 3 (10x3) D: Ted Waltham Floyd Patterson var fortfarande populär i Sverige. I USA saknade han marknadsvärde efter sina förluster mot Liston. Ahlqvist hade idéer att matcha honom mot såväl Clay (Ali) som Liston på Ullevi. Herring betraktades allmänt som ett svagt kort. Matchen sågs främst som ett genrep inför Liston. Waltersson (67,4) visade fortsatt snygg boxning och...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning
Publicerat den 27/08 -16
Svenska boxare håller inte på internationell nivå. Det är den bistra sanningen. Herrarna försvann från scenen för många år sedan. Damerna hängde sig kvar länge. Sverige var en gång pionjärer på damsidan och skördade stora framgångar. Nu har konkurrenterna inte bara hunnit i kapp, de har dragit ifrån. När boxningsförbundet dessutom anställde en förbundstränare som bara skapade elände kring sig har situationen snabbt förvärrats. Han tycks dock vara på väg bort. Förhoppningsvis blir det en utländsk kraft framöver. Svensk boxning behöver inte fler klubbtränare som upphöjs till nationell nivå, vi behöver inte more of the same. Vi behöver nya radikala tongångar. Tyvärr lär förbundets usla ekonomi sätta stopp för nya djärva mål. Det finns inga sponsorer som idag vill satsa på en liten och i mångas ögon en icke helt rumsren sport. Det måste till en en radikal förändring som genomsyrar hela organisationen.
Men. Är det någon som tror att en genomgripande förändring kommer att ske?
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info
Publicerat den 01/08 -16
Floyd Patterson var oerhört populär i Sverige. Han var världsmästare, på den tid då det bara fanns en dylik i varje viktklass, i två omgångar - 1956-1959 och 1960-1962. Första gången avsatt av Ingemar Johansson och andra av Charles "Sonny" Liston. År 1965 då fotot nedan är taget hade han siktet inställt på dåvarande mästaren Muhammad Ali. Som uppmjukning skulle det bli en kamp mot den enkle Texasbon Tod Herring på Johanneshov i Stockholm. En del av förberedelserna gick i Djurgårdens klassiska bankpalats på Pontonjärsgatan. Naturligtvis tilldrog sig detta stort intresse. På bilden återfinns åtskilligt med boxningshistoria. Där syns stående från vänster: En delvis skymd
John Fuller (tidigare aktiv, här tränare), okänd,
Bo Grebbert (svensk mästare och juniormästare),
Jan Hjert, okänd,
Floyd,
Henry Lahtinen,
Carl-Åke Palm (SM- och JSM-Silver),
Göran Nord (Nybörjar- och JSM-Silver),
Teofil Pollex (Polsk och 3x svensk mästare, senare professionell). Sittande från vänster: Tre stycken okända,
Ove Ljungkvist (svensk mästare, junior- och SM-Silver),
Bo Stockhaus,
Hans Pincoffs (4x Svensk mästare, Nordiskt Guld och mycket mer).
Om någon minns Floyds besök i Stockholm - kontakta mig.
Stort tack Göran Nord för det fina fotot.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Foton,
Klubbar,
Nostalgi
Publicerat den 25/07 -16
Ulf Andersson var en bra boxare som tävlade för BK Örnen i Stockholm. Han slog igenom med dunder och brak på Nybörjarnas 1956 där han erövrade mästartiteln. Det skulle följas med ett Junior-Guld samma år. Ulf blev sedan svensk mästare 1958 och 1960, sex gånger uttagen till svenska landslaget, ett Nordiskt silver 1957 och därtill distrikts- och mellansvensk mästare. Han var även en värdefull sparringpartner till Lennart Risberg. Det är alltid av intresse att ta del av vad tidningarna skrev i början av boxarnas karriärer. Så här lät det i
Dagens Nyheter efter Nybörjarnas. "Ulf Andersson är en blond viking med svällande muskler, en härlig typ som rest jorden runt, men nu praktiserar på ett varv i Stockholm. Han tränar ofta utom på torsdagarna då han tar pianolektioner. Sparrar ibland med Risberg. Två matcher har han gjort hittills, den ena ko i andra ronden, den andra k.o. i första. Ett nytt stjärnämne?". Frågan kunde med råge besvaras jakande. Sammanlagt blev det ett 80-tal matcher.
Partiell matchlista
här.
Ett varmt tack till Ulfs syster Gun som meddelade dödsbudet.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Dödsfall,
porträtt
Publicerat den 23/07 -16
Det stundar inom kort till olympiska avgöranden i ringen. Sanningens ögonblick väntar i Rio för följande
deltagare. Studerar man innehållet en smula så är det enkelt att konstatera att europeiska boxare är diskriminerade eftersom den europeiska kvoten är så lågt satt. Konkurrensen i Europa är mycket tuffare än på andra håll i världen. Det säger väl allt att en sådan som Kennedy Katende, hemmahörande i Sundsvall, har tagit sig till Rio via Uganda. Han har dubbelt medborgarskap. I Europapoolen är han en negligerbar kvantitet. Det avslöjar en del om standarden på afrikansk boxning. För Uganda deltar även Roland Serugo. Han är inte svensk medborgare, men tävlar till vardags för IF Göteborg Team Box. Bägge har gästspelat på tidigare OS och försvunnit per omgående. På afrikanska kvoter har tidigare även Badou Jack (2008) och Sam Rukundo (2004) medverkat, med samma snabba sorti för den förstnämnde som tävlade för Gambia. Vårt enda blågula hopp är som bekant Anna Laurell Nash. Damklasserna innehåller bara 12 deltagare, så har man tur i lottningen är man redan i kvartsfinal. Det var där det tog stopp för Anna i London 2012. Tidigare svenska OS-resultat under
Mästerskap/Landskamper.
Länk till
tidigare artiklar på RINGSIDE om OS - historia, statistik, deltagare och kommentarer.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Dambox,
OS,
Turneringar,
AIBA
Publicerat den 17/07 -16
Fotot nedan visar en effektfull knockout. Dramat utspelades i Halmstad den 6 januari 1967 och aktörerna var Martin Pedersen (Halmstads AIS) och dansken Anton Nielsen (Bispebjerg BK). Den som bjuds på en flygtur är dansken. Texten till bilden lyder som följer. "Dansk genom repen. Martin Pedersen gjorde comeback i hemmarinken (sic!) så det blixtrade om det och svarade för galans fetaste smällar. Han hade inte någon respekt för sin danske landslagsmotståndare utan jagade denne runt i ringen, bultade ner honom i andra, sänkte honom på nytt i tredje rondens inledning för att strax senare avsluta med att slå honom halvvägs genom repen. Dansken var helt färdig och Bror Andersson hade bara att bryta matchen". Martin hade redan på Nybörjarnas 1961 utmärkt sig för att slå hårt.
Dagens Nyheter noterade att i "Martin Pedersen har Uppsala en friskus i lätt mellanvikt. Två knockar i rad har han presterat och behandlade nu Skurus Lars Nyberg mycket omilt i finalen. Domaren kunde börja räkna i andra ronden". Martin Pedersen var en god boxare som tävlade för Upsala IF och Halmstads AIS och som kunde fästa en hel del utmärkelser och titlar på sin vapensköld; Nybörjarmästare, Juniormästare, Mellansvensk mästare, Sydsvensk mästare, SM-silver och därtill landslagsman. Partiell matchlista
här.
Stort tack till Mårten Pedersen för foton.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Foton,
porträtt
Publicerat den 02/07 -16
Ljuvlig nostalgi. Svenska landslaget från den tid då boxning var boxning och ingenting annat och konkurrensen stenhård i varje viktklass. Vilket härligt gäng! De står i begrepp att möta Norge den 25 januari 1931 på Djurgårds-Cirkus i Stockholm. Fullsatt lokal, naturligtvis. Det blev rena massakern, samtliga blågula segrade, men en blev bortdömd. Ringdomaren var dansk. Det var nionde gången som nationerna möttes. Landskampsutbytet med Norge startade 1923 och resultaten var i svensk favör 5-3, 2-6, 4-4, 3-5, 5-3, 7-1, 5-3 och 4-4. Det svenska laget bestod av från vänster i bild:
Tungvikt Erik "Vagnis" Eriksson (IF Linnéa) trefaldig svensk mästare.
Lätt tungvikt John Andersson (Djurgårdens IF) tvåfaldig svensk mästare, EM-Brons, en av de bästa proffsboxarna genom tiderna.
Mellanvikt Olof Östling (IF Linnéa) tvåfaldig svensk mästare. Veteran. Var med redan under 1920-talets första år.
Weltervikt Robert Westblom (Sandvikens AIK). Debutant och lite oskrivet kort med ett SM-silver som bäst. En förtida död ändade hans lovande karriär.
Lättvikt Per Edlund (Härnösands BK) tvåfaldig svensk mästare.
Fjädervikt Arne "Lill-Loppan" Jansson (IF Linnéa) svensk mästare.
Bantamvikt Lennart "Skeppsmäklaren" Bohman (Örnsköldsviks SK). En av våra bättre boxare, men lyckades aldrig bli svensk mästare, Europamästare.
Flugvikt Karl Adelsson (Redbergslids BK) SM-silver som bäst.
Övriga landskamper under 1931
här. Det blev förlust mot Finland och oavgjort mot Danmark.
Uppställning inför Norgematchen.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Matcher,
Foton,
Landskamper
Publicerat den 24/06 -16
Det är inte bara fotboll som havererar. Vad gäller svensk boxning har det varit en hektisk vår med en serie av OS-kval och mästerskapsturneringar för herrar och damer seniorer som juniorer och ungdomar. Resultatet vet ni. Det blir som det brukar, som bäst en kvartsfinal och det är kanske vackert så. OS var det stora målet, men förutom Anna Laurell Nash, som halkade vidare på ett bananskal, så blir det inga övriga deltagare i Rio. Detta trots att den store förbundstränaren redan hade utrustat en småländska med OS-biljett. Platt fall där och ej heller blev det några medaljer på de olika VM/EM-mästerskapen. Trots detta kan man på SBF:s hemsida regelbundet läsa att "svensk boxning står sig stark internationellt" eller "vi ligger nära toppen nu". Det måste finnas någon slags parallellvärld som jag ännu inte upptäckt...
//CF
Läs mer →Publicerat i:
EM,
Dambox,
OS,
VM,
Turneringar,
AIBA
Publicerat den 16/06 -16
Denna afton kom böckerna från
Stockholms AIF och det tackar jag hjärtligt för. AIF är en av våra äldsta fortfarande aktiva klubbar med ursprung i den arbetaridrottsrörelse som växte fram under 1920-talet. Så klubben har en lång historia att vårda och förvalta. Ett utmärkt sätt att låta sina boxare leva vidare är att placera dem i databasen på RINGSIDE.
En av startböckerna innehöll Paolo Robertos matcher. Det brukar debatteras hur många amatörmatcher han egentligen gjorde. Svaret finns här på RINGSIDE.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Matcher,
Dambox,
Klubbar,
Turneringar
Publicerat den 04/06 -16
År 1965 var Ali på uppvisningsturné i Sverige. Han hade nyligen besegrat Sonny Liston för andra gången. Det blev besök på tio orter med start i Stockholm (Gröna Lund) den 6 augusti. Med sig som sparringpartners hade han Jimmy Ellis, som senare skulle bli världsmästare, och Cody Jones. De behandlades mycket varsamt. Programmet var över på 50 minuter och då inräknat rephoppning, gymnastik, en intervju med festföremålet och några framförda schlagers av Per Grundén. Ali verkade tämligen ointresserad för uppgiften. Det glimtade till något då någon i publiken ropade "Heja Floyd" eller kallade honom för Cassius Clay. Åskådarna slöt upp men de var mindre i antal än förväntat under turnén. I Nybro uppnåddes en av de högre åskådarsiffrorna då 2.500 hugade kom till Victoriahallen, men den blev inte fylld till arrangörernas besvikelse. Ali var vid tillfället inte lika beundrad i Sverige som Floyd Patterson eller ens Sonny Liston. Det hände sig så att Floyd Patterson var inne på sin tredje uppvisnings- och PR-runda i Sverige ungefär samtidigt som Ali. Populariteten var fortsatt stor för Floyd även om den var i dalande. Han var onödigt brutal mot sina sparringar vilket gjorde hans program mer fartfyllt och spektakulärt än Alis. I Kalmar slog han knock på den 115 kg tunge Richard van Norden. Om Floyds och Alis vägar inte korsades under Sverigeturnén så möttes de med besked i november samma år i Las Vegas. I Alis ögon var Floyd en "white-house-nigger", själv ingick han i den förvirrade och rasistiska sammanslutningen Nations of Islam. Han hade visserligen aldrig läst Koranen, men de gav honom en identitet och lade händerna på hans pengar. Det tragiska är att bägge blev skadade av utövningen. Båda fick konsumera ofantligt med stryk under sina karriärer och det satte naturligtvis sina avtryck på hjärnan - dementia pugilistica. Floyd försvann...
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Dödsfall,
porträtt
