Problem via Kontakt

Publicerat den 28/12 -18

Till alla er som försökt nå mig via "Kontakt" på RINGSIDE.
Någonstans kring den 10 december hände något som gjorde att jag inte fick era meddelanden. Den allsmäktige Google hittade på något oönskat. 
Så var inte onda på mig. Kontakta mig igen. Buggen är fixad och kommunikationskanalen återupprättad. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info

SAK äger julafton

Publicerat den 24/12 -18

På julafton framför vi vår sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld,...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi

Ranking herrar efter SM 2018

Publicerat den 18/12 -18

Rankingen baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem. 

Ställning per 2018-12-18. Varsågoda! 

49:  Ingen rankad 

52:  1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Gigi Zardiasbrills, Antares BK (u) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).

56:  1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Erduan Berisha, KFUM Linköping (j) 3. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 4. Clay Jayson (tidigare känd som Klas Jansson), KFUM Linköping 5. Daniyal Syed, Redline (j)   6. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u)  7. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 8. Syed Abdollah Hosseini, Umeå BK 9. Shabbir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 10. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK

60:  1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 4. Paolo Magui, BK Ringen. 5. Hampus Broman, BS Tor (j) 6. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 7. Kevin Scott, Upsala IF (u) 8. Ali Qawir, Allstars TC 9. Manzoor Ashna, NBK/Akilles 10.  Schain Amoer, Kalmar BK

64:  1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Yohannes Berhane, BK Dalen 3. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Yousef Adou, Redbergslids BK 6. Milad Mazdak, TiFa BC 7. Toni Nohra, Vänersborg BK 8. Andreas Palm, IF Linnéa (j) 9. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j) 10. Erik Segerstedt, Luleå BK Rapp. 

69:  1. Billy Liljekvist, Bulldog TC 2. Adolphe Sylva, Halmstads BS 3. Anton Hellström, BK Falken 4. Ferdous Sahar, Stockhols AIF 5. Mohammed Al-Maliki, KFUM Fight Zone 6. Adel Belalia, Djurgårdens IF 7. Ali Amanullah...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

SM 2018 från läktaren sett

Publicerat den 16/12 -18

På svenska boxningsförbundets hemsida kommer ni säkerligen att få läsa om vilket utmärkt SM det var. Så var det dessvärre inte. Det fanns få saker att att finna glädje över. Den boxning som presterades liknade ofta mer slagsmål än boxning. Det tycks som om utövarna är besatta av att vara så mycket macho som möljligt. Dessutom verkar de bara kunna slå ett slag i taget. Vänster eller höger och så omfamning av motståndaren. Monotont så det förslår. Förgäves letade man efter den raka vänstern, boxningsintelligensen, taktiken, rörelseschemat! 

Några nya hopp i seniorklasserna presenterades inte. Förutom möjligen en tidigare Thaiboxningsmästare. Det syntes att han var skolad på ett helt annat sätt än våra "vanliga" utövare. Jag hoppas att Constantino Nanga från Hammarby IF helhjärtat satsar på boxningen framöver. Då kan han gå långt. Välkommen åter kan man säga till Babacar Kamara, Djurgårdens IF. Det fanns ringrost att borsta bort, men det var härligt att se vad rutin och erfarenhet betyder. Här bjöds det inte på några slagsmålstendenser, utan boxning. 

På ungdoms/juniorsidan var det väl bara två som stack ut. Kevin Scott från Uppsala IF kan bli hur bra som helst. Hos tjejerna lyste Thelma Segerfeldt-Eskilsson från BK Viljan starkast. Dessvärre var deltagarantalet på kvinnosidan katastrofalt. Totalt 4 juniorer och 6 ungdomar - det är skamligt. 

Det fanns ett gäng rejäla plumpar under mästerskapet. Jag har inte räknat dem, men det rådde inflation i delade domslut. En match oavsett hur jämn den är skall alltid sluta enhälligt. Det är inte fotboll där 3-2 är jämnare än 5-0. Här har domarbasen mycket att jobba med. Några av deltagarna visade ytterst dåligt humör som förlorare utan att detta påpekades av funktionärerna. Det fanns ju t.o.m. en AIBA supervisor på plats. Hon tycks helt ha missat sin uppgift. Under semifinalerna kom en walk over....
Läs mer →
Publicerat i: SM, Matcher, Turneringar, SM 2018

Filmen om Olli Mäki

Publicerat den 07/12 -18

Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2017) har fått beröm vilket jag har svårt att förstå. För mig är det en riktig kalkon. Den saknar precis allt det som gör en film bra. Bra manus, bra skådespelare, bra dramaturgi, bra regi och bra klippning. Vi får följa Olli Mäki under en period inför hans match om världsmästerskapet mot amerikanen Davey Moore 1962. Olli är dock mer intresserad av sin nyfunna kärlek och irrar omkring i Finland sökades efter damen i fråga. Som kärlekspar är de rena parodin. Det slår inte precis gnistor omkring dem. De är mera som bror och syster. Genomgående i filmen är att skådisarna vandrar omkring som ett gäng zombies. Någon regissör fanns uppenbarligen inte närvarande. Brrr...

Det kan kanske vara intressant att veta att Mäkis motståndare i titelfajten, Davey Moore, avled i ringen cirka ett halvår efter kampen i Helsingfors. Han mötte Sugar Ramos och matchen stoppades i tionde ronden. Moore talde med pressen i omklädningsrummet innan han kollapsade och avled några dagar senare. Året skrevs till 1963. Moore hade faktiskt varit i Finland tidigare. Då som deltagare på OS i Helsingfors 1952, där kan kom till kvartsfinal. 

Det finns många sevärda boxningsfilmer. The Set-Up (1949) film-noir av bästa märke med Robert Ryan, Gentleman Jim (1942) med Errol Flynn, om världsmästaren J.J. Corbett, Fat City (1972) med Stacey Keach, socialrealism från boxningen bakgård, Raging Bull (1980) med Robert de Niro som Jake La Motta. Sedan får vi inte glömma den underskattade svenska filmen Den hårda leken (1956) om exploateringen av boxaren Conny. Roman och film bygger på malmöboxaren John Nilssons uppgång och fall. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Konst, Boxning på film, Kultur

Markus Beyer (1971-2018)

Publicerat den 04/12 -18

Den fine tyske boxaren Markus Beyer avled den 3 december efter kort tids sjukdom. Han blev bara 47 år. Beyer var född på den östra sidan i det då delade Tyskland.  
Bland meriterna; trefaldig nationell mästare som amatör, OS-deltagande 1992 och EM-silver 1996. 
Så vitt jag vet mötte han bara en svensk under amatörtiden. Det var PeterJacobsson (Oskarshamns BK) i den finska Gee-Beeturneringen 1989.

För en skandinavisk publik är han kanske känd för sin knockoutseger över Leif Keiski år 2000 i en kamp om WBC-titeln. Han förlorade WBC-kronan mot dansken Mikkel Kessler år 2006 i en match som i praktiken var hans avsked från ringen.

Länk till Bild-Zeitung här. Berliner-Zeitung här
Matchlista Sverige här

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

AIBA under hård press

Publicerat den 01/12 -18

AIBA är under fortsatt press från den internationella olympiska rörelsen. AIBA har inte levererat tillräckliga svar angående bl.a. korruption (ekonomisk som sportslig), ekonomi, doping och dess ledare Rachimov. Olympiska kommitten undersöker nu möjligheten att arrangera boxningar under nästkommande OS, men utan AIBA:s medverkan och kontroll. Utövarna ska inte bli lidande på grund av en korrupt ledning. 

Det hade varit intressant att få ta del av Svenska Boxningsförbundets syn på AIBA:s ledning. De har haft god tid på sig. Röstade SBF:s representant för den sittande presidenten? Det påminner i så fall om vår feministiska (ha-ha) socialdemokratiska regering som röstade in Saudiarabien i FN:s kvinnokommission vilket är fullkomligt bizzart. Och politisk galenskap!

Dansk artikel här.
Det finns ett litet fel i slutet av artikeln ang OS i Stockholm 1912. Boxningen fanns inte med på programmet, men det berodde inte på att boxningen var förbjuden i Sverige. Orsaken låg hos det fina folk som styrde och ställde inom idrotten i dåtidens Sverige. De ville inte ha med boxarna att göra. 
Från Boxing Scene här
Det professionella boxningsförbundet WBA vill ta över den olympiska boxningen. Dess avsikter här
Se även tidigare artiklar på RINGSIDE under kategorin AIBA.

Fortsättning följer...

//CF


Läs mer →
Publicerat i: AIBA

Dam-VM 2018 i New Dehli

Publicerat den 20/11 -18

Dam-VM är över. Inte själva turneringen men för svenskt vidkommande. Det gick faktiskt något bättre än det brukar göra eftersom tre av de fyra svenska deltagarna vann mer än en match. En gick dessutom till kvartsfinal.
Lise Sandebjer (BK Örnen) i 51 kg vann mot ett blåbär, men var chanslös mot en välskolad polska. Lise är alldeles för entaktad och lätt att avläsa. Helena Envall (IF Linnéa) i 57 kg blev enligt min mening bortdömd mot en ryska i inledningsomgången. Den indiske poängdomaren hade 29-28 till Helena och så såg det också ut framför datorn. Love Holgersson  i 75 kg har varit med länge och kan mycket boxning, men hon saknar gard, förlitar sig på sitt fotarbete, men kan inte blockera de enklaste slag. I första matchen fick hon möta den sämsta utövare jag någonsin sett på mästerskapsnivå. En tjej från Kongo, som av någon outgrundlig anledning var nationell mästare. Hur såg då de andra kongolesiskorna ut? Det var riktigt pinsamt och plågsamt att se matchen. Det borde finnas någon slags kvalgräns till ett världsmästerskap. Varenda diplomboxare kan mer än damen från det inre av Afrika. Sedan blev det tvärnit för Love mot en kinesiska, apråpå den där lilla detaljen med garden. Till sist den som gjorde det bäst. Agnes Alexiusson (Värnamo BK) kom till kvartsfinal i 60 kg. Visserligen gynnades hon av tur i lottningen, men det måste man ha i en turnering som denna. Agnes är bra och tekniskt skolad, men hon saknar det nödvändiga djävlar anamma som behövs på internationell nivå. Nu blir det hela tiden more of the same. Ingenting oförutsägbart händer. Förhoppningsvis kan någon jobba med den mentala biten, då kan hon gå långt. Med en dos fighting spirit hade hon varit i semifinal.
Jag vet att svenska boxningsförbundet har det knackigt ekonomiskt, men...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, VM, AIBA, Turneringar

Kalabalik i Kungliga Hallen

Publicerat den 08/11 -18

Den 30 mars 1952 var det landskampshumör i Kungliga Hallen. Frankrike stod som motståndare och det var en viktig kamp för båda nationerna. OS i Helsingfors stod inför dörren och lagen testade sina kandidater. Det som från början hade varit en uppgörelse i god anda slutade i kaos. Frankrike var bättre och de ledde inför tungviktsmatchen med 7-2. Endast Roland Johansson (Halmstads BS) i flugvikt och Stig Sjölin (Värnamo BK) i mellanvikt hade lyckats besegra sina motståndare. Inför Ingemar Johanssons match var stämningen hög. Han hade fjorton dagar innan praktknockat dansken Karl Frank i första ronden under en landskamp i Stockholm. 
Den franske tungviktsmotståndaren Lucien Touzard var illa axelskadad när han äntrade ringen. Skadan hade tillfogats kort innan i en landskamp mot Danmark. Han ville egentligen inte boxas. Den svenske läkaren fann inget fel på honom. Massören Gustaf Martinsson, BK Örnens starke man, hade tagit hand om divere blessyrer på fransmännen när de kom till Stockholm och han förklarade Touzard som stridoduglig. Martinsson menade att den franska lagledningen skulle förbjudit sin man att tävla. De svenska ledarna var informerade om Touzards tillstånd, men hemlighöll det för press och inte minst publik. Den franska ledningen försökte få förbundet att tala fakta för åskådarna. De ville t.o.m. utannonsera matchen som uppvisning. När den väl blev av så avbröts den efter ett tiotal sekunder då den franske ringdomaren såg att Ingemar gick för fullt. Det blev naturligtvis våldsamma publikprotester. De hade betalt dyra pengar för att få se Ingemar boxas. I tumultet som uppstod uppfattade många att den franske ringdomaren hade givit sin man segern. I denna stund rusade ett gäng mot ringen för en egen typ av landskamp mot ringdomaren. Den franska lagledningen skulle rapportera händelserna till sitt idrottsministerium. De svenska ledarna skyllde på fransmännen. 

Det fanns ytterligare en oklarhet i landskampen....
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Landskamper, SBF

1 008 åskådare

Publicerat den 03/11 -18

Fullt hus och utsålt. Dessvärre inte i Sverige. Det är mycket länge sedan den olympiska boxningen hade den dragningskraften. I Danmark lyckas man. I den lilla orten Svendborg på Fyn arrangerade den lokala klubben BK Rollo en gala med tretton matcher på programmet. Det är bara att gratulera klubben till ett överskott på bortåt 50 000 klingande danska mynt. Tvenne svenska damer bidrog till matchlistan och festen. Marianne Ahlborg (Vänersborgs BK) åkte hem med en 4-1 seger, medan Michaela Lindfors (Viktorija BK) gick 0-5 mot sin danska. 
Dansk läsövning här i reportaget från tillställningen och vi tackar allas vår Flemming från Odense för länken. 
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox