RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
När vi ändå är inne på boxning och kriminalitet så kan vi fortsätta längs den breda vägen.
Överallt där det finns stora pengar i omlopp smyger sig kriminaliteten in. Det spelar ingen roll om det avser affärer eller sport. Speciellt proffsboxningen har från början varit länkad till diverse skumraskfigurer. Fixade fighter har följt boxningen från dag ett. Mängder av kända boxare har lagt sig enligt överenskommelse eller under påtryckning. Det fanns oftast pengar att hämta även för den mutbare.
Under 1950-talet gick det så långt att maffian styrde proffsboxningen i USA. Frankie Carbo och Blinky Palermo kontrollerade hela näringskedjan via International Boxing Club (IBC) - boxare, tränare, promotorer, domare och journalister. IBC hade exempelvis full kontroll över vilka som fick boxas i Madison Square Garden. Det krävdes en åklagare med civilkurage för att bryta maffians makt över boxningen, men korruptionen lever vidare. Ingen ska inbilla sig något annat…
IBC var ett visst orosmoment i samband med förhandlingarna om VM-kampen mellan Floyd Patterson och Ingemar Johansson 1959.
Att äga en boxare är oftast bara besvär. Vadhållning är mycket bättre. Det finns stora pengar att hämta genom att garanterat veta i vilken rond matchen ska ta slut.
Alla som läst min bok, Yrkesboxaren John Andersson, vet att han boxades under revolverhot inför en match. Lägga sig eller bli blyförgiftad? John valde modigt att ignorera hotet. Starkt gjort av honom eftersom det sällan var fråga om tomma hot.
Ett fall blev till världslitteratur och film. Den 13 mars 1926 mördades proffsboxaren Andre Anderson [Frederik Boeseneilers] i Chicago. Han hade tröttnat på sina fixade matcher, så nästa gång han beordrades att lägga sig, knockade han sin motståndare. Det stod honom mycket dyrt eftersom han fick betala med sitt liv.
Händelsen inspirerade Ernest Hemingway till en enastående effektiv berättelse i det mindre formatet. Den...
Läs mer →
Publicerat i: Boxning på film, Kriminalitet
Det här börjar likna kriminaljournalen.
Ytterligare ett namn att lägga till i svensk boxnings svarta bok.
Ronny Hälgh som var aktiv inom IK Ymer i Borås på 1960-talet har häktats för mord.
Enligt polisrapport: "Mord den 4 februari 2020 på Bergakungsgatan 12 i Borås (5000-K132476-22)".
Ronny är nu 75 år och långt ifrån sin aktiva tid, men han är bara en i raden som blivit ett fingeravtryck efter Brottsbalken.
Det skulle enkelt gå att skriva en bok om alla som vandrat den riktigt breda vägen. Kanske en best-seller...
//CF
Svensk boxning är bisarr. Alla vet att Roberto Bengtsson är en våldtäktsman ändå tillåts han tävla vidare.
I lördags var det någon slags distriktsskamp mellan Småland/Halland och Västergötland.
Vem återfanns i S/H om inte den dömde Roberto. På den egna klubbens hemsida hyllas han eftersom han "gjorde en stor match". Inom kort skall han, enligt klubben, dessutom deltaga i Göteborg mot "svensk topp".
Det fanns mycket funktionärer på plats i Jönsköping (pun intended!). Där måste också ha funnits en supervisor. Men samtliga hade en gummisnodd i ryggen. Ingen vågade ifrågasätta Robertos medverkan.
Enligt Robertos klubb, Sidestep BC i Halmstad, så arbetar de "för mångfald, olika åldrar, etik och moral". Varför denna värdegrund inte kopplas till våldtäkt är obegripligt.
Inte blev det bättre när en av ledarna hörde av sig. Det var inte lätt att förstå vad han menade, men det gick ut på vilken fin och trevlig kille Roberto är. Har ledningen frågat den våldtagna tjejen?
Det är hög tid att SBF börjar markera mot sina fingeravtryck. De har släppt igenom alldeles för mycket skit genom åren.
//CF
PS Snart har vi en yrkeskriminell tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare utsläppt. Han kommer raskt att ingå i en Göteborgsklubb med allas goda minne. Brrr...
Den 17 april 2018 fastslog Halmstads tingsrätt att Roberto Bengtsson och den ryskfödde Vladislav Karchahin var skyldiga till grov våldtäkt och de dömdes till två års fängelse. P.g.a. sin ungdom erhöll de dessvärre inte maximalt straff. Den som önskar kan rekvirera domen från Halmstad tingsrätt. Målnumret är B 221-18. En varning utfärdas eftersom våldtäkten var vidrig. Hovrätten skärpte straffet till två år och sex månader.
Hur agerar SBF:s ledning? De har haft kännedom om brottet från dag ett.
Jo, de stoppar huvudet i sanden. De går t.o.m. så långt att de raderar ett inlägg om våldtäkten på förbundets Facebooksida. Hur överensstämmer det med den transparens som ordförande Pax Sjöholm säger sig ivra för? Vad är förbundets värdegrundsarbete värt då de blundar inför verkligheten och markeringar uteblir?
Tvärsemot alla moraliska normer och etiska regler beviljar de glatt ny licens till Roberto. I oktober 2020 får han t.o.m. vara med på SM. Tävlade då för Malmö BC. Det ryktas att han numera även skall vara landslagsaktuell.
Budskapet från SBF:s styrelse blir glasklart:
Till de manliga boxarna – inom SBF accepteras våldtäkt. Det blir inga sanktioner från styrelsens sida.
Till kvinnorna i förbundet – ni måste förstå att SBF välkomnar våldtäktsmän i sina led.
Till diplom- och andra föräldrar – vi inom SBF har inget emot att det finns våldtäktsmän i våra klubbar och träningslokaler.
Till sponsorerna – SBF tycker att det är helt OK med våldtäktsmän.
Vad säger RF- och SOK om det här? Vad säger sportjournalisterna?
Vissa brott kan man aldrig sona trots avtjänat straff. En kvinnoförnedrande våldtäkt går aldrig att förlåta eller ursäkta.
Det var inte frågan om lite snatteri i den lokala ICA-butiken i Robertos fall.
Christer Franzén
OS 1988 i Söul var i mångt och mycket ett bedrövligt spektakel, men en sak värmde. Det var den svenska boxtruppens insats.
Innan turneringen hade det knotats i gångarna. Det skulle bli ett nytt fiako för svensk boxning, men de självvalda "experterna" gick på den s.k. minan.
När OS summerades var boxningen den mest framgångsrika av samtliga specialförbund, med ett silver, ett brons och en kvartsfinalplats.
Totalt vann de sex boxarna fjorton av tjugo matcher. För första gången överlevde samtliga första omgången.
I rättvisans namn skall sägas att den här gången hade truppen en tursam lottning, men det kan kompensera alla gånger lottningen varit av motsatt slag. Det bör också påpekas att Kuba bojkottade detta OS vilket naturligtvis hade stor bestydelse för boxningsturneringen.
Dåvarande rikstränaren Leffe Carlsson är den som främst bör hyllas för den förnämliga insatsen. hans energiska arbete gav resultat.
Det första OS-silvret sedan 1952 hämtades av George Cramne (Scott). Hans tekniska briljans gav fyra segrar innan final förlusten mot den omöjlige östtysken Andreas Zülow.
Medalj blev det också för Lars Myrberg. En gansk ojämn boxare som dock lyckades i Sydkorea. Efter fyra segrar var han i semifinal. Där blev Australiens Cheney honom övermäktig.
Martin Kitel avancerade till kvartsfinalen efter två vinster.
Övriga deltagare var Jimmy Mayanja som efter två segrar fölorade i åttondelen, Sören Antman och Lotfi Ayed som vann var sin match innan det tog stopp.
Svensktruppens resultat från OS 1988 här.
//CF
PS. Det var fortfarande tillåtet för varje deltgare att tävla i sin nations färger. Nu har vi annorlunda och vedervärdiga regler där boxarna måste underkasta sig blå respektive röd dräkt. Brrr...
Strax innan jul erhöll jag en trevlig försändelse från Falun. Den bestod i en mängd matchprogram, foton och information om den gamle fine boxaren Sören "Dana" Danielsson som tävlade för IK Balder i Stockholm. Han tillhörde de stora under 1950-talet och tillhörde den gyllene epok då bl.a. Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Stig Sjölin och Bertil Ahlin var aktiva.
Bland Sörens meriter finner vi tre gånger svensk mästare, åtta gånger i A-landslaget, nordisk mästare och OS-deltagare.
Hans främsta rival var Värnamoboxaren Stig Sjölin och de var inte helt mottagliga för varandras charm vare sig i eller utom ringen.
Svenska boxare var ofta i Irland för matcher under 1950-talet. Nedan ges ett prov på sådant matchprogram.
En lustighet kan noteras. Irländarna använde sig av grön respektive gul ringhörna.
Sörens matchlista här. Där kan ni även ta del av hur ett deltagarkort från OS i Helsingfors såg ut.
I februari 2022 fyller RINGSIDE tio år och den har etablerat sig som en internationell institution.
Besökarna kommer från hela världen - eller vad sägs om 177 nationer fördelade på 5.346 orter runt hela världen.
Det är väl egentligen bara SBF:s ledning med närstående som inte vill erkänna RINGSIDE.
Besökarna har per 31 december 2021 varit inne på 3.566.002 sidvisningar (dvs. drygt tre och en halv miljon).
De är i snitt inne fem minuter och 16 sekunder per gång, vilket anses som mycket lång tid på nätet.
De har då kunnat ta del av 32.556 boxare som gått 76.484 matcher.
Den geografiska fördelningen har i det närmaste varit konstant genom åren.
Nationernas tio-i-topp är: Sverige, Finland, Norge, Danmark, United Kingdom, Tyskland, Frankrike, USA, Spanien, Nederländerna.
Orternas tio-i-topp: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Uppsala, Lund, Helsingborg, Huddinge, Örebro, Solna.
Boxarnas topplista bekräftar bilden av RINGSIDE som ett historiskt verktyg för besökarna.
Dagens boxare intresserar betydligt mindre än de gamla kämparna, så de hamnar en bit ner i statistiken.
Främste manliga aktive återfinns på plats 168 i form av Liridon Nuha.
Första aktiva dam dyker upp som nummer 197 och det är Agnes Alexiusson.
Besökarnas favoriter är med några undantag inte precis de utövare man förväntar sig. Eller vad sägs om följande?
Einar Westberg, Håkan Brock, Bertil Nilsson, Harry Rydell, Roger Pettersson, Alvar Andersson, Thure Westerberg, Patrick Lumumba, Christer Corpi, Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Bengt Cederqvist.
Högt upp på listan kommer dessvärre också våra vanligaste kriminella inom boxningen.
De intresserar många, men inte främst pga sina meriter i ringen.
Christer Franzén
PS. Låt bidragen (foton, resultat, information) strömma in...
... och fortsatt nöje med era besök på RINGSIDE.
På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).
Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.
Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien....
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
... för att inte läsa boken om John Andersson?
Det upphör aldrig att förvåna hur likgiltigt boxningssamhället är för sin historia.
De som kontaktar mig, de som köper mina och andras böcker om boxnigshistoria tillhör helt andra kategorier. Det är främst de som var åskådare på galorna då svensk boxning var något av värde. Där finns också en annan stor grupp och det är de som är allmänt intresserade av idrottshistoria oavsett om det avser fotboll, ishockey eller något annat. Sedan finns där lokalhistoriker, klubbmärkes- och programsamlare. MEN, boxningssamhället är i stort frånvarande.
Varför?
Det finns sammanslutningar som boxningens vänner, punchpraliner och liknade, men de är mest sociala inrättningar. En förevändning för att träffas.
Bosse Högberg ses som någon slags prototyp för tuffhet och hårdhet i och utanför ringen. I jämförelse med John Andersson var han en diplomboxare. Vilken svensk boxare torpederades under kriget? Jo, John Andersson. Bara detta borde vara tillräckligt för att vilja veta mer om honom och hans livsöde.
Han var dessutom vår förste Europamästare i proffsboxning.
Han var också den förste svensk som gick en VM-kamp och han mötte praktiskt taget hela världseliten på sin tid.
Varför tycker du att det är så ointressant? Skriv gärna och förklara!
Yrkesboxaren John Andersson går att beställa i vilken bokhandel eller nätbokhandel som helst. Bokus, Adlibris, Ginza, Cdon etc. Det är bara att googla. Eller kanske enklast. Direkt från förlaget.
CF
Vi har många gånger tidigare förklarat våra principer för ranking. De kan ni ta del av på annan plats.
Efter SM ser det ut som följer. Var så goda...
48 kg
1 Joshua Muyinda, Morgongåva BK (U)
2 Viggo Pettersson, Team Hallstahammar BK (U)
3 Yosef Beyaa, KK All Round (U)
51 kg
1 Khawari Morteza, GAK Enighet (J)
2 Amir Hasanahunov, Kalmar BK (U)
54 kg
1 Hafiz Merzai, Kristianstad BK
2 Omar Mujtabashams, Djurgårdens IF
3 Shahab Amiri, Morgongåva BK (U)
57 kg
1 Nebil Ibrahim, Upsala IF
2 Alan Zangana, Hammarby IF
3 Abbas Mohevi, IF Linnea
4 Kevin Bohm, Morgongåva BK (J)
5 James Paredes, Väsby BK
6 Alexander Ström, Redbergslid BK (J)
7 Hafizullah Amiri, Malmö BK (J)
8 Julbert Tumale, Väsby BK
9 Hugo Härstedt, Höllviken BK (U)
10 Adam Tegström/Dahmani, Umeå BK (U)
60 kg
1 Erduan Berisha, KFUM Linköping
2 Redouane Kaya, Djurgårdens IF
3 Yousufi Rohullah, Djurgårdens IF
4 Alvin Warukaga, BK 30 Motala
5 Ali Aga Zamani, Örebro BK
6 Sebastian Rodriguez, Helsingborg BK
7 Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF
8 Marco Alärd, Skoftebyn AIS (J)
9 Hadi Hadrous, Malmö BK (J)
10 Ali Fadel, Djurgårdens IF
63,5 kg
1 Hampus Broman, BS Tor
2 Milad Mazdak, BK Ringen
3 Emil Stor, Team Hallstahammar BK
4 Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (J)
5 Jonas Hossein/Elghoul, Malmö BK (J)
6 Zia Samadi, Hammarby IF (J)
7 Julio Huashuayo, Stockholms AIF
8 Ali Eslani, AIK Boxningsförening (J)
9 Elliot Ekhamre, Eskilstuna BK (U)
10 Vikhtori Lindström, Umeå BK (U)
67 kg
1 Joel Jonsson, Eskilstuna BK
2 Peter Ahlberg, Skoftebyn AIS
3 Tim F Korhola, Bålsta BK
4 Mohammed Al-Maliki, Winning BC
5 Sam Rahimy, Majornas BK
6 Kevin Scott, Upsala IF
7 Roberto Bengtsson, Halmstad BS
8...
Läs mer →
Publicerat i: Ranking