Sökresultat för: Sk

Boxare

Nyheter

OS - Surprise

Publicerat den 26/07 -12 Vilken är den mest överraskande OS-medaljen? I någon mening har väl samtliga varit oväntade, men om jag måste välja är det två som sticker ut. Göteborgaren Gunnar Nilssons tungviktssilver 1948. Han var en tämligen medioker pugilist som överträffade sig själv i London. Ej heller var tungviktaren Hasse Thomsen något större nummer. Hans bronsmedalj 1972 var lika oväntad som betydelsefull. Svensk boxning var vid tidpunkten på dekis. 1960-talet hade varit uselt och demoraliserande. Som extra påbörd kom proffsförbudet 1970. Hasses matcher gick på TV och han boxade sig rakt in i det svenska folkhemmets hjärta. Bilderna på honom med sin dotters maskot gjorde boxningen rumsren i folks ögon. En pånyttfödd verksamhet kunde sätta igång och den skulle frambringa en ny fin boxargeneration. Hasses bronsblecka är nog den mest värdefulla av alla OS-medaljer. CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - om inte om varit...

Publicerat den 22/07 -12 ... så hade Sverige fått ytterligare två bronsmedaljer. Fram t.o.m. OS 1948 utkämpade semifinalisterna matcher om bronset. Fr.o.m. Helsingfors 1952 avskaffades bronsmatchen eftersom alldeles för många semifinalister hade fått sådana skador (oftast cut) att de tvingades lämna walk over i matchen om tredje pris. Detta ansågs med rätta som föga sportsligt. Om regeln gällt redan från början så hade Oscar Andrén (Djurgårdens IF) 1924 och Stig Cederberg (BK Primo) 1936 också erhållit en bronspeng. Bägge förlorade sina matcher om tredje platsen då det begav sig. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Turneringar

OS - Den rätta vikten?

Publicerat den 20/07 -12 Tungt, naturligtvis! Om den svenska olympiska medaljskörden fördelas per vikt så ligger tungvikten i topp. Tungviktarna har plockat hem fyra medaljer. Dessa fördelas på tre silver och ett brons. Därefter kommer lättvikt med två silver och ett brons. Ett brons vardera har fjädervikt, lätt weltervikt och mellanvikt. //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Bästa årgången?

Publicerat den 18/07 -12 Vid fyra OS har Sverige erövrat två medaljer (ett silver och ett brons). Det var vid OS 1928, 1932, 1952 och 1988. Den relativt starkaste insatsen gjordes 1932 i Los Angelses med ett silver och ett brons på tre deltagare. Det var Örebro AK:s Allan Carlsson och IK Ymers Thure Ahlqvist som stod för medaljprestationen. Den sammantaget bästa insatsen gjordes i Söul 1988 med ett silver och ett brons efter sammanlagt fjorton vinster och sex förluster på sex man. OS 1988 är också enda gången då samtliga deltagande svenskar vann minst en match. Silver till George Cramne/Scott och brons till Lars Myrberg. //CF
Läs mer →
Publicerat i: AIBA, OS, Turneringar

OS - flest matcher

Publicerat den 16/07 -12 Drygt hälften av de svenska OS-deltagarna har fått lämna turneringen efter blott en match, påfallande ofta mot billigt motstånd, men det finns en kvintett som sticker ut. De har vardera utkämpat fem olympiska duster. Kvintetten utökas till en septett om vi inkluderar vinster på walk over Dessa hedersmän är: Oscar Andrén (Djurgårdens IF) som gick fem matcher, inklusive en bronskamp, 1924 i Paris (3-2). Gunnar Berggren (Hammarby IF) utkämpade fem matcher i Amsterdam 1928 och erhöll en bronspeng för insatsen (4-1). Erik Ågren (Narva BK) i Berlin 1936 som erhöll en bronsmedalj efter (4-1), men inklusive en w.o. Ingemar Johansson (Redbergslids BK) kammade hem ett silver efter fem matcher i Helsingfors (4-1), men också via en w.o. Sören Antman (BK Falken) uppnådde fem matcher via två OS, Söul och Barcelona, men ingen medalj (3-2). George Cramne/Scott (IF Linnéa) hemförde en silvermedalj efter fem matcher i Söul (4-1). Lars Myrberg (Djurgårdens IF) bärgade ett brons i samma turnering efter fem matcher (4-1). //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Veteraner

Publicerat den 13/07 -12 Sju boxare tillhör den lilla grupp som representerat Sverige vid mer än ett OS. Ser man till det rent resultatmässiga så blev det ingen större framgång att få delta även en andra gång. Den enda i gruppen som hemförde en medalj gjorde det vid första tillfället. De sju är: Sören Antman. Söul och Barcelona. Matchfacit 3-2. Den ende med plusstatistik. Lotfi Ayed. Los Angeles och Söul. Matchfacit 1-2. Christer Corpi. Moskva och Los Angeles. Matchfacit 2-2. Ove Lundby. München och Montréal. Matchfacit 2-2. Bägge segrarna via w.o. Shadrach Odhiambo. Moskva och Los Angeles. Matchfacit 1-2. Stig Sjölin. Helsingfors och Melbourne. Matchfacit 2-2. Brons i Helsingfors. Leo Vainonen. Montréal  och Moskva. Matchfacit 2-2. //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Tumme upp, tumme ner

Publicerat den 11/07 -12 De sammanlagt 144 blå-gula OS-matcherna fördelas på 69 vunna och 75 förlorade kamper. Bryter man ner dem per OS fördelar de sig enligt följande: 1924 Paris 10 matcher 4 segrar - 6 förluster. 1928 Amsterdam 15 (7-8). 1 Silver och 1 Brons. 1932 Los Angeles 8 (5-3). 1 Silver och 1 Brons. 1936 Berlin 12 (7-5). 1 Brons. 1948 London  7 (3-4). 1 Silver. 1952 Helsingfors 15 (8-7). 1 Silver och 1 Brons. 1956 Melbourne 4 (1-3). 1960 Rom 2 (0-2). 1968 Mexico City 2 (0-2). 1972 München 4 (2-2). 1 Brons. 1976 Montréal 6 (3-3). 1980 Moskva 9 (3-6). 1984 Los Angeles 12 (6-6). 1988 Söul 20 (14-6). 1 Silver och 1 Brons. 1992 Barcelona 5 (2-3). 1996 Atlanta 10 (4-6). 2004 Aten 1 (0-1). 2008 Peking 2 (0-2).
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Medaljer

Publicerat den 05/07 -12 När man analyserar statistiken från föregående Olympiska Spel så framgår det tydligt att svensk boxnings storhetstid ligger långt tillbaka i tiden. Sedan debuten 1924 i Paris har de svenska boxarna sammanlagt utkämpat 144 matcher, varav 69 har vunnits och 75 förlorats. Medaljskörden uppgår till elva. Dock ingen av högsta valör. Guld - 0 Silver - 5 Brons - 6 1928 i Amsterdam hemfördes ett silver via Nils Ramm (Djurgårdens IF) och ett brons genom Gunnar Berggren (Hammarby IF) 1932 i Los Angeles blev det ett silver för Thure Ahlqvist (IK Ymer, Borås) och ett brons till Allan Carlsson, senare Ekebäck (Örebro AK) 1936 i Berlin placerades Erik Ågren (Narva BK) på bronspallen 1948 i London gick silvret till Gunnar Nilsson (Redbergslids BK) 1952 i Helsingfors gav ett silver till Ingemar Johansson (Redbergslids BK) och ett brons till Stig Sjölin (Värnamo BK) 1972 i München hämtades ett brons till Hans Thomsén (Hisingens BK) 1988 i Söul noterade ett silver för George Cramne, senare Scott (IF Linnéa) och ett brons för Lars Myrberg (Djurgårdens IF) Däremellan och därefter har det varit tämligen svart. De flesta svenska boxare har klart underpresterat i olympiska sammanhang. Jag återkommer till detta. För resultat hänvisas till OS-sektionen. //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS i backspegeln - senaste segern?

Publicerat den 02/07 -12 Man får nästan vara utbildad arkeolog för att vaska fram tillfället då en svensk representant lämnade OS-ringen med en seger. Många månvarv blir det... År 2008 i Kina deltog Naim Terbunja och Kennedy Katende. De ställdes direkt mot två ryssar och så var det roliga slut. Till Terbunja hade det väl knutits vissa förhoppningar. Några sådana fanns det däremot inte kring Patrick Bogere år 2004 i Grekland. Mycket riktigt blev det också ett veritabelt magplask mot en okänd filipin. Till OS i Sydney 2000 fanns det ingen blå-gul som hade kvalificerat sig. Vi får gå ända tillbaka till den 21 juli 1996 innan vi finner någon som vann. Då var det Kwamena Turkson som besegrade en korean i USA. Som belöning fick han äran att ställas mot en av amatörhistoriens största - kubanen Felix Savon. För resultat hänvisas till OS-sektionen.
Läs mer →
Publicerat i: OS

Innan de blev proffs...

Publicerat den 19/06 -12 Kompletta amatörresultat plus sammanfattande statistik föreligger nu för Ingemar Johansson (63-11), Harry Persson (10-1-0-1), Nils Ramm (59-9), Martin Tancred (2-1), Stig Waltersson (132-36) och Hugo Widlund [Johnny Widd] (14-9). Jag har även lagt till böcker som skrivits om boxaren i de fall dylika finns.
Läs mer →
Publicerat i: Info

"Lätt att hojta på ett förbud"

Publicerat den 16/06 -12 Ta del av ett läsvärt genmäle till Torbjörn Tännsjös tirader om boxning. Det är skrivet av Kent Hansson och publicerat i KvällsPosten.
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD

En titan är död - Teofilo Stevenson (1952-2012)

Publicerat den 12/06 -12 En av världens bästa boxare genom tiderna, troligtvis den bäste pugilisten någonsin, avled måndagen den 11 juni. Teofilo Stevenson var en komplett boxare, dessutom vilket är viktigare, han ägde moral och hade integritet. Han förblev sitt älskade Kuba trogen trots att det viftades med miljondollarbuntar i Staterna. En match mot Mohammed Ali väntade och jag är helt säker på att Stevenson hade vunnit den kampen. Stevenson vägrade bli proffs av ideologiska skäl. Stevenson erövrade OS-Guld vi tre tillfällen - 1972, 1976 och 1980. Han hade naturligtvis vunnit även 1984, men då bojkottades OS i Los Angeles av östblocket, detta som en hämnd för den tidigare amerikanska Moskvabojkotten. Kalla kriget skördade offer på många sätt. Han blev därtill världsmästare 1974, 1978 och 1986. Vi tackar Stevenson för många oförglömliga ronder. Ta del av följande match där en perfekt höger förpassar amerikanen John Tate till full vila i första ronden. Matchen gick under OS i Montréal 1976. Den börjar tre minuter in i reportaget. Lyssna också till George Foremans superlativer efter matchen. Teofilo Stevenson är för alltid inskriven i boxningshistorien och det har varit ett privilegium att få ta del av hans karriär. Biografiska data här. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Snurrig DN-artikel av Torbjörn Tännsjö

Publicerat den 10/06 -12 Den beryktade professor Tännsjö är i farten igen. Han är något av en debattörernas Don Quijote. Det finns alltid några väderkvarnar att gå till storms mot. Denna gång ska proffsboxningen förbjudas och han tar naturligtvis Sanna Neselius till hjälp. Debatten mot boxningen är inte ny. De politiskt korrekta var i farten redan 1913 i Sverige och sedan har det rullat på med olika intensitet. Argumenten denna gång är ovanligt långsökta. Ta del av DN-debatt och njut av dravlet. Den massmediala Sanna Neselius borde vara nöjd. Hon har fått "fint" sällskap i sitt korståg mot boxningen. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: DDD

AIBA ranking 1 maj 2012

Publicerat den 03/06 -12 Det finns de som när OS-drömmar i boxningssverige. AIBA:s senaste ranking kanske kan ge lite perspektiv på de villkor som råder. 52 kg: Salomo N'tuve är placerad på plats nr 45 64 kg: Anthony Yigit återfinns som nummer 33 Notera att ingen av dem har direktkvalificerat sig, utan klarat sig vidare till London via kufiska kvoteringssystem. Detsamma gäller eventuellt också för Anna Laurell. Hennes medverkan är i skrivande stund osäker och hon inväntar besked om ev. inkvotering. Hon intar enligt AIBA plats nr 22 i klassen 75 kg. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Boxning i konsten 2 - Sven Lundqvist

Publicerat den 01/06 -12 Det här är en bronspjäs som borde placerats utanför Eriksdalshallen istället för en undanskymd plats i Gamla Stan Stockholm. Låt den bli ett (semester)mål. Det är den värd. Den rara skulpturen heter Tungviktare och kom på plats 1967. Den är förfärdigad av Sven Lundqvist (1918-2010). Han arbetade främst i kalksten. Konstverket finns i ett hörn av Gåstorget. Dit kommer man enklast via Stora Nygatan (norrut från tunnelbanan räknat) och vid Gåsgränd viker man av mot det lilla torget. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Sanna Neselius och vetenskapen del 2

Publicerat den 01/06 -12 Sanna Neselius har varit i farten tidigare. Minnesgoda läsare har påpekat att hon gick ut i pressen och förklarade Armand Krajnc för hjärnskadad. Detta var i december 2006. Armand skulle ha gjort comeback på den första proffsgalan efter proförbudets upphävande i januari påföljande år. Sanna frilansade. Hon gick ut offentligt med sitt påstående utan att ha tagit del av Armands journaler och utan att informera vare sig SBF:s styrelse, dess proffskommission eller medicinska kommitté. De fick ta del av hennes dom i efterhand via tidningarna. Sanna gillar uppenbarligen att hamna i rampljuset. Tilltaget med Armand ligger helt i linje med hennes senaste utspel där hon i princip förklarar samtliga som tävlingsboxats för hjärnskadade. Det är en grov förolämpning mot alla som varit aktiva inom sporten. Hon borde fundera över sin plats inom förbundet. Fortsättning lär följa... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Scientia

Sanna Neselius och vetenskapen

Publicerat den 23/05 -12 Så har boxningen ännu en gång blivit farligförklarad. Tala om att sparka in öppna dörrar. En forskargrupp inkluderande den tidigare boxaren Sanna Neselius (som då hette Rauta) har producerat en rapport vars fulla titel lyder ”CSF-Biomarkers in Olympic Boxing: Diagnosis and Effects of repetitive Head Trauma”. Vad som brister här liksom i de flesta liknade studier är det direkta sambandet mellan orsak, verkan och (långtida) effekter. Jag skall inte trötta med den medicinska jargongen, men enkelt uttryckt har forskargänget funnit vissa förändringar i hjärnvätskan som indikerar att nervceller kan ha skadats och att förändringarna fanns kvar längre än förväntat. Undersökningen baseras på 30 amatörboxare med minst 45 matcher. De har jämförts med 25 stycken icke boxande individer. Kön och tidperiod ej angivna. Vad säger studien egentligen? Vad innebär rönen i praktiken? Blir boxarna punch-drunk inom x antal år? Erhåller de alzheimers? Parkinsson? Blir de självmordsbenägna? Eller händer ingenting? Varför blir inte alla som tävlingsboxats permanent skadade? Studien lämnar oss i sticket. Varför? Jo, den är alldeles för klent underbyggd för att man skall kunna komma längre än det rent uppenbara – att slag mot huvudet kan medföra skada i någon form. Alla som på något sätt varit involverade i seriös forskning vet hur svårt det kan vara att belägga orsakssammanhang. Det som för lekmannen kan framstå som självklart behöver inte alltid vara det ur vetenskaplig synpunkt. För att man ska kunna säga någonting alls om skadliga effekter behövs det betydligt mer på fötter än vad Neselius & Co åstadkommit. En seriös studie måste vara longitudinell. Det innebär att man måste följa undersökningsgruppen över lång tid, i detta fall troligen 20-30 år. Först då kan man se om eventuella skador har medfört sociala och/eller medicinska problem för utövarna. Undersökningsgruppen (boxare) måste innehålla en så stor kohort (antal boxare) att den blir...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia

Från Scranton till Qinhuangdao

Publicerat den 18/05 -12 VM är över för svenskt vidkommande. Traditionsenligt hemfördes en medalj och för fjärde gången i ordningen var det Anna Laurell som stod för bedriften. En summering av de svenska damernas insatser under sju mästerskap ges nedan. Samtliga matcher och resultat återfinns under fliken Landskamper/Mästerskap för respektive VM-år. De har sammanlagt gått 73 matcher, vunnit 43 och förlorat 30. Medaljskörden har blivit: 3 guld: Anna Laurell (2001 och 2005) och Frida Wallberg (2001) 2 silver: Klara Svensson (2006) och Anna Laurell (2008) 6 brons: Katrin Enoksson (2001), Teuta Cuni (2001), Jenny Hardingz (2008), Klara Svensson (2008, 2010), Anna Laurell (2012) Sammanlagt har 17 damer varit i elden. Deras matchfacit: Anna Laurell 17 (13-4) på 6 VM Klara Svensson 10 (7-3) - 3 VM Frida Wallberg 7 (6-1) - 2 VM. Hon förlorade dock en kamp 2001, men opponenten blev proffsförklarad och diskad efter matchen. Katrin Enoksson 7 (5-2) - 3 VM Jenny Hardingz 5 (3-2) - 2 VM Teuta Cuni 4 (2-2) -2 VM Helena Falk 4 (2-2) - 2 VM Anna Ingman 3 (2-1) - 2 VM Patricia Berghult 3 (2-1) - 1 VM Natalie Lungo 3 (1-2) - 2 VM Maria Nilsson 2 (1-1) - 1 VM Tatiana Obradovic 2 (1-1) - 1 VM Irena Pavic 1 (0-1) - 1 VM Ronja Holgersson 1 (0-1) - 1 VM Elin Rönnlund 1 (0-1) - 1 VM Juliana Söderström 1 (0-1) - 1 VM Shipra Nilsson 2 (0-2) - 2 VM Som ni ser ligger de stora framgångarna relativt långt tillbaka. Vad händer när Anna Laurell lägger ner verksamheten? Hon har varit svensk damboxnings stora internationella stjärna. Efter henne är fältet tämligen lättviktigt. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, VM, AIBA

Sex Dam-VM - svenska insatser

Publicerat den 13/05 -12 De svenska damerna har erövrat medalj i fem av de sex världsmästerskap som hittills avhållits. En vacker prestation. Samtidigt har vi blivit invaggade i tron att Sverige tillhör den yppersta dameliten. Så är det icke. Bortsett från år 2001 hamnar Sverige numera långt ner i nationstabellerna. 1. 2001 Scranton, USA: 2 guld - 0 silver - 2 brons. Det bästa resultatet hittills. Fyra deltagare. Fyra medaljer. Guld: Frida Wallberg, Anna Laurell. Brons: Katrin Enoksson, Teuta Cuni. 2. 2002 Antayla, Turkiet:  0 - 0 - 0. Det sämsta resultatet hittills. Fyra deltagare. 3. 2005 Podolsk, Ryssland: 1 - 0 - 0. Fem deltagare. Guld: Anna Laurell. 4. 2006 New Dehli, Indien: 0 - 1 - 0. Tre deltagre. Silver: Klara Svensson. 5. 2008 Ningbo, Kina: 0 - 1 - 2. Sju deltagare! Tre medaljer. Silver: Anna Laurell. Brons: Jenny Hardingz, Klara Svensson. 6. 2010 Bridgetown, Barbados 0 - 0 - 1.  Fyra deltagare. Brons: Klara Svensson Samtidigt är damernas resultat något som herrsidan bara kan drömma om. Visserligen är det stor skillnad vad avser konkurrens och utövare, men ändå... //Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, VM, AIBA

Dam-VM premiär år 2001

Publicerat den 11/05 -12 VM för Damer står inför sin start. Turneringen avverkas denna gång i Qinhuangdao Kina.  I år gäller det inte bara ädla medaljer, mästerskapet är även ett OS-kval. Elva år tidigare hade damboxningen sin egen VM-premiär. Första gången VM för damer arrangerades var år 2001. Platsen var Scranton i USA i skiftet av november/december. Det blev en lyckad turnering för svenskt vidkommande. Sverige slutade på andra plats i nationstävlingen efter Ryssland (4 guld - 1 silver - 2 brons), men före Kanada (1 guld - 1 silver - 7 brons). Sverige erövrade två guld genom Frida Wallberg i 63,5 kg och Anna Laurell i 75 kg. Därtill blev det två brons via Katrin Enocksson i 51 kg och Teuta Cuni i 60 kg). 125 damer deltog och de kom från 30 nationer. //Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, VM