Publicerat den 23/05 -12
Så har boxningen ännu en gång blivit farligförklarad. Tala om att sparka in öppna dörrar. En forskargrupp inkluderande den tidigare boxaren Sanna Neselius (som då hette Rauta) har producerat en rapport vars fulla titel lyder ”CSF-Biomarkers in Olympic Boxing: Diagnosis and Effects of repetitive Head Trauma”.
Vad som brister här liksom i de flesta liknade studier är det direkta sambandet mellan orsak, verkan och (långtida) effekter.
Jag skall inte trötta med den medicinska jargongen, men enkelt uttryckt har forskargänget funnit vissa förändringar i hjärnvätskan som indikerar att nervceller kan ha skadats och att förändringarna fanns kvar längre än förväntat. Undersökningen baseras på 30 amatörboxare med minst 45 matcher. De har jämförts med 25 stycken icke boxande individer. Kön och tidperiod ej angivna.
Vad säger studien egentligen? Vad innebär rönen i praktiken? Blir boxarna punch-drunk inom x antal år? Erhåller de alzheimers? Parkinsson? Blir de självmordsbenägna? Eller händer ingenting? Varför blir inte alla som tävlingsboxats permanent skadade? Studien lämnar oss i sticket. Varför? Jo, den är alldeles för klent underbyggd för att man skall kunna komma längre än det rent uppenbara – att slag mot huvudet kan medföra skada i någon form.
Alla som på något sätt varit involverade i seriös forskning vet hur svårt det kan vara att belägga orsakssammanhang. Det som för lekmannen kan framstå som självklart behöver inte alltid vara det ur vetenskaplig synpunkt. För att man ska kunna säga någonting alls om skadliga effekter behövs det betydligt mer på fötter än vad Neselius & Co åstadkommit.
En seriös studie måste vara longitudinell. Det innebär att man måste följa undersökningsgruppen över lång tid, i detta fall troligen 20-30 år. Först då kan man se om eventuella skador har medfört sociala och/eller medicinska problem för utövarna.
Undersökningsgruppen (boxare) måste innehålla en så stor kohort (antal boxare) att den blir...
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Scientia
Publicerat den 18/05 -12
VM är över för svenskt vidkommande. Traditionsenligt hemfördes en medalj och för fjärde gången i ordningen var det Anna Laurell som stod för bedriften. En summering av de svenska damernas insatser under sju mästerskap ges nedan. Samtliga matcher och resultat återfinns under fliken Landskamper/Mästerskap för respektive VM-år.
De har sammanlagt gått 73 matcher, vunnit 43 och förlorat 30.
Medaljskörden har blivit:
3 guld: Anna Laurell (2001 och 2005) och Frida Wallberg (2001)
2 silver: Klara Svensson (2006) och Anna Laurell (2008)
6 brons: Katrin Enoksson (2001), Teuta Cuni (2001), Jenny Hardingz (2008), Klara Svensson (2008, 2010), Anna Laurell (2012)
Sammanlagt har 17 damer varit i elden. Deras matchfacit:
Anna Laurell 17 (13-4) på 6 VM
Klara Svensson 10 (7-3) - 3 VM
Frida Wallberg 7 (6-1) - 2 VM.
Hon förlorade dock en kamp 2001, men opponenten blev proffsförklarad och diskad efter matchen.
Katrin Enoksson 7 (5-2) - 3 VM
Jenny Hardingz 5 (3-2) - 2 VM
Teuta Cuni 4 (2-2) -2 VM
Helena Falk 4 (2-2) - 2 VM
Anna Ingman 3 (2-1) - 2 VM
Patricia Berghult 3 (2-1) - 1 VM
Natalie Lungo 3 (1-2) - 2 VM
Maria Nilsson 2 (1-1) - 1 VM
Tatiana Obradovic 2 (1-1) - 1 VM
Irena Pavic 1 (0-1) - 1 VM
Ronja Holgersson 1 (0-1) - 1 VM
Elin Rönnlund 1 (0-1) - 1 VM
Juliana Söderström 1 (0-1) - 1 VM
Shipra Nilsson 2 (0-2) - 2 VM
Som ni ser ligger de stora framgångarna relativt långt tillbaka. Vad händer när Anna Laurell lägger ner verksamheten? Hon har varit svensk damboxnings stora internationella stjärna. Efter henne är fältet tämligen lättviktigt.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Dambox,
VM,
AIBA
Publicerat den 13/05 -12
De svenska damerna har erövrat medalj i fem av de sex världsmästerskap som hittills avhållits. En vacker prestation. Samtidigt har vi blivit invaggade i tron att Sverige tillhör den yppersta dameliten. Så är det icke. Bortsett från år 2001 hamnar Sverige numera långt ner i nationstabellerna.
1. 2001 Scranton, USA: 2 guld - 0 silver - 2 brons.
Det bästa resultatet hittills.
Fyra deltagare. Fyra medaljer. Guld: Frida Wallberg, Anna Laurell. Brons: Katrin Enoksson, Teuta Cuni.
2. 2002 Antayla, Turkiet: 0 - 0 - 0.
Det sämsta resultatet hittills.
Fyra deltagare.
3. 2005 Podolsk, Ryssland: 1 - 0 - 0.
Fem deltagare. Guld: Anna Laurell.
4. 2006 New Dehli, Indien: 0 - 1 - 0.
Tre deltagre. Silver: Klara Svensson.
5. 2008 Ningbo, Kina: 0 - 1 - 2.
Sju deltagare! Tre medaljer. Silver: Anna Laurell. Brons: Jenny Hardingz, Klara Svensson.
6. 2010 Bridgetown, Barbados 0 - 0 - 1.
Fyra deltagare. Brons: Klara Svensson
Samtidigt är damernas resultat något som herrsidan bara kan drömma om. Visserligen är det stor skillnad vad avser konkurrens och utövare, men ändå...
//Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Dambox,
VM,
AIBA
Publicerat den 11/05 -12
VM för Damer står inför sin start. Turneringen avverkas denna gång i Qinhuangdao Kina. I år gäller det inte bara ädla medaljer, mästerskapet är även ett OS-kval. Elva år tidigare hade damboxningen sin egen VM-premiär.
Första gången VM för damer arrangerades var år 2001. Platsen var Scranton i USA i skiftet av november/december. Det blev en lyckad turnering för svenskt vidkommande. Sverige slutade på andra plats i nationstävlingen efter Ryssland (4 guld - 1 silver - 2 brons), men före Kanada (1 guld - 1 silver - 7 brons).
Sverige erövrade två guld genom Frida Wallberg i 63,5 kg och Anna Laurell i 75 kg. Därtill blev det två brons via Katrin Enocksson i 51 kg och Teuta Cuni i 60 kg).
125 damer deltog och de kom från 30 nationer.
//Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Dambox,
VM
Publicerat den 07/05 -12
Idag då nyheter förmedlas på nanosekunder kan det vara svårt att föreställa sig hur det var att leva utan vare sig radio eller TV. Bruket av radio kom sent. Tekniken fanns men det krävdes en boxningsmatch för att påskynda processen. Miljondollarmatchen i Jersey City mellan Jack Dempsey och fransmannen George Carpentier 1921 blev själva utlösaren. Innan VM-kampen fanns det bara en handfull glada radioamatörer och ett par experimentstationer för utsändning. Efter matchen förändrades mediabilden totalt. Boxningen skapade den första haussen i radions historia. Radiofebern ränsade butikshyllorna på kristaller och mottagare. Radions praktiska användning var född och nya radiostationer växte fram som svampar i Staterna. Även i Sverige bidrog boxningen till radions utveckling. Harry Perssons var nationens första stora idrottsidol. När han avverkat sina matcher på Djurgårds-Cirkus blev tidningar och nyhetsbyråer nerringda av intresserade som ville veta utgången. Så det var helt följdriktigt att det första idrottsreportaget i svensk radio gjordes från en av hans matcher. Den då han knockade Larry Gaines 1924. Radiotjänst bildades först påföljande år.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Scientia
Publicerat den 30/04 -12
Kombinationen boxning och svensk konst är relativt sällsynt. Det brukar vara långt mellan gångerna då boxningen förevigas av någon konstnär. Här är dock ett vackert exempel från 1929.
Georg Lagerstedt (1892-1982) var på sin tid en känd tecknare och illustratör vid sidan av måleriet. Han hade idrotten som motiv på åtskilliga av sin produktioner, men så vitt jag vet är det enda gången boxningen fångade hans öga.
Motivet är hämtat från suckarnas gång under juniormästerskapen på Djurgårds-Cirkus i Stockholm.
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Konst
Publicerat den 26/04 -12
1953 löpte Kungliga Socialstyrelsen amok. De utfärdade en ukas i sex punkter om att boxning borde införa barnförbjudet på tävlingarna.
1. En boxningskamp kan injaga skräck och ångest hos barnet.
2. Bråket och trängseln i lokalen kan verka starkt störande och tröttande på åtskilliga barn.
3. Publikens skrik och buanden kan verka emotionellt upphetsande på barn.
4. Boxaren kan bli en förebild för barnet och påverka barns idealbildning på ett inte lämpligt sätt.
5. Tävlingarna hålls i regel på kvällarna – i varje fall alldeles för sent för barn.
6. Lokalerna är många gånger osunda och kan alltså ha en skadlig inverkan på barn.
När man tar del av detta elände har man svårt att hålla sig allvarlig. Jag ber läsaren byta ut boxning mot fotboll eller ishockey. Analogin blir skrattretande, men år 1953 kunde man i namn av myndighet och expert framföra dylikt strunt.
Tidningen
Se raljerade över Kungl. Socialstyrelsens dumheter genom att fråga om inte skräckinjagande figurer som jultomten och sotarmurren också borde förbjudas. För att inte tala om lekar som kulspel och rephoppning. Det var aktiviteter som kunde vara synnerligen upphetsande för barn.
//Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
DDD,
Scientia
Publicerat den 18/04 -12
Stig Waltersson är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Beställ via förlaget
Nomen.
Läs mer →Publicerat i:
Böcker
Publicerat den 16/04 -12
Den 12 december 1949 gick en match i Kalmar som blivit omskriven på många sätt. De flesta felaktiga. Se exempelvis Ingos egen
Sekonderna lämnar ringen (spökskriven av journalisten Åke Hall). En ung Ingemar Johansson vann på poäng efter två ronder över Kalmar BK:s Lars Meurling. Utgången av matchen var lika egendomlig som händelserna i övrigt. Ett våldsamt oväder drog fram över Öland och Kalmarbygden med vindstyrkor uppåt 30 sekundmeter. Ljuset i hallen slocknade i samband att Meurling gick ner för räkning samtidigt som gonggongen gick för att markera andra rondens slut. Efter 20 minuter återkom ljuset, men då hade boxarna stått och blivit kalla. Både Lasse och Ingemar väntade på att få fortsätta, men domaren John Karlsson gjorde det enda riktiga. Han gick till poängprotokollen. Därav det säregna resultatet – poäng efter två ronder.
Drygt trettio år senare erinrar sig Meurling i lokalbladet
Östra Småland. Jag visste ingenting om Ingemar den gången. Bara att han var 17 år och kom från Göteborg. Jag boxades som vanligt. Gick rakt på. Redan då boxades Ingemar som han skulle göra senare. Han gled undan, boxades på distans och kontrade. Det var jobbigt tyckte jag. Jag jagade honom genom hela första ronden. Den blev jämn. Åtminstone enligt tidningsurklippen. Jag fick aldrig tag på honom. Han var skicklig. Jag blev trött av allt jagandet. Fick muskelvärk i benen efter dålig träning. Ingemar boxades aggressivare i andra ronden. Det var i slutet av andra ronden det hände. Jag var oförsiktig. Jag sänkte vänstern ett ögonblick. Det behövdes inte mer. Jag fick smaka på Ingemars högerkrok. Den var inte så pjåkig den heller. Det kändes. Jag gick i golvet. Hade matchen fortsatt hade jag fått ordentligt med dalj. Jag var ju trött av allt jagandet. Och smällen den kändes. Ingemar var fräsch och hungrig. Han var i...
Läs mer →Publicerat i:
Matcher
Publicerat den 12/04 -12
Gränsen mellan amatörer och proffs var fortfarande oskarp vid tidpunkten även om SBF gjorde stora ansträngningar för att hålla rågången. Flera av deltagarna hade tidigare medverkat i professionella sammanhang. En av dem var Johnny Pettersson som uppenbarligen blev bortdömd i finalen. Övriga "proffs" framgångar var märkligt begränsade.
Stockholmsklubbarna dominerade stort under SM och erövrade sex av sju medaljer. Det fanns inga deltagare i flugvikten. 56 boxare kom till start och störst trupp hade Örgryte IS med 12 deltagare, därefter kom IF Linnéa 10, Pugilist 7 och Eskilstuna BK 5. Landsortsboxarna ansågs mindre skolade, men kämpaglada. Referaten från matcherna och vilka som boxades var delvis motstridiga i tidningarna. Så pass att det varit svårt att puzzla ihop resultatlistan. Publiken beskrevs som talrik och mycket intresserad. Dag två och tre lyste röda lyktan, det var fullsatt, och flera hundra fick traska hemåt. Stämningen var god och en del matcher lockade till munterhet. Innan tävlingarna vädjade funktionärerna om absolut tystnad på läktarna. Publiken hade dock sin mening och hävdade den vid flera tillfällen. Organisatörernas orutin lyste igenom och den administrativa delen av arrangemanget utsattes för kritik. Liksom domarna. Det fanns uppenbarligen, då som nu, en hel del tveksamma domslut och ingripanden att förhålla sig till. Idrottsbladet fann det dessutom "varken aptitligt eller hygieniskt riktigt att torka av blodet på boxarna me samma svamp". Matchhandskarna var av märket Lonsdale.
Det var ett relativt dyrt nöje att gå på SM-boxning. Entréavgifterna varierade från 2 till 10 kr och bruttot torde legat kring 30 000 kr. Sammantaget blev det första mästerskapet en mycket god affär för SBF.
Stockholmsklubbarna Linnéa och Pugilist dominerade stort under tävlingarna.
Medaljfacit
IF Linnéa (Stockholm): 3 guld - 1 silver
BK Pugilist (Stockholm): 2 guld - 1 silver
Djurgårdens IF...
Läs mer →
Publicerat i: SM
