Publicerat den 26/07 -12
Vilken är den mest överraskande OS-medaljen? I någon mening har väl samtliga varit oväntade, men om jag måste välja är det två som sticker ut.
Göteborgaren Gunnar Nilssons tungviktssilver 1948. Han var en tämligen medioker pugilist som överträffade sig själv i London.
Ej heller var tungviktaren Hasse Thomsen något större nummer. Hans bronsmedalj 1972 var lika oväntad som betydelsefull. Svensk boxning var vid tidpunkten på dekis. 1960-talet hade varit uselt och demoraliserande. Som extra påbörd kom proffsförbudet 1970.
Hasses matcher gick på TV och han boxade sig rakt in i det svenska folkhemmets hjärta. Bilderna på honom med sin dotters maskot gjorde boxningen rumsren i folks ögon. En pånyttfödd verksamhet kunde sätta igång och den skulle frambringa en ny fin boxargeneration.
Hasses bronsblecka är nog den mest värdefulla av alla OS-medaljer.
CF
Läs mer →Publicerat i:
OS
Publicerat den 22/07 -12
... så hade Sverige fått ytterligare två bronsmedaljer. Fram t.o.m. OS 1948 utkämpade semifinalisterna matcher om bronset. Fr.o.m. Helsingfors 1952 avskaffades bronsmatchen eftersom alldeles för många semifinalister hade fått sådana skador (oftast cut) att de tvingades lämna walk over i matchen om tredje pris. Detta ansågs med rätta som föga sportsligt.
Om regeln gällt redan från början så hade Oscar Andrén (Djurgårdens IF) 1924 och Stig Cederberg (BK Primo) 1936 också erhållit en bronspeng. Bägge förlorade sina matcher om tredje platsen då det begav sig.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
OS,
Turneringar
Publicerat den 21/07 -12
Det är en sak att ställas mot någon från Benin, Fidji eller Lesotho, men det är en helt annan uppgift att hantera då motståndaren kommer från någon av de stora boxningsnationerna. Sverige har klara minussiffror mot:
Kuba 0-5
Italien 2-7
Argentina 1-5
Rumänien 1-4
Sovjetunionen/Ryssland 0-3
Störst plusstatistik återfinns mot Kanada 5-2 och Mexiko 3-1.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Matcher,
OS,
Turneringar
Publicerat den 20/07 -12
Tungt, naturligtvis! Om den svenska olympiska medaljskörden fördelas per vikt så ligger tungvikten i topp. Tungviktarna har plockat hem fyra medaljer. Dessa fördelas på tre silver och ett brons.
Därefter kommer lättvikt med två silver och ett brons. Ett brons vardera har fjädervikt, lätt weltervikt och mellanvikt.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
OS
Publicerat den 18/07 -12
Vid fyra OS har Sverige erövrat två medaljer (ett silver och ett brons). Det var vid OS 1928, 1932, 1952 och 1988. Den relativt starkaste insatsen gjordes
1932 i Los Angelses med ett silver och ett brons på tre deltagare. Det var Örebro AK:s Allan Carlsson och IK Ymers Thure Ahlqvist som stod för medaljprestationen.
Den sammantaget bästa insatsen gjordes i Söul
1988 med ett silver och ett brons efter sammanlagt fjorton vinster och sex förluster på sex man. OS 1988 är också enda gången då samtliga deltagande svenskar vann minst en match. Silver till George Cramne/Scott och brons till Lars Myrberg.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
OS,
Turneringar,
AIBA
Publicerat den 16/07 -12
Drygt hälften av de svenska OS-deltagarna har fått lämna turneringen efter blott en match, påfallande ofta mot billigt motstånd, men det finns en kvintett som sticker ut. De har vardera utkämpat fem olympiska duster. Kvintetten utökas till en septett om vi inkluderar vinster på walk over
Dessa hedersmän är:
Oscar Andrén (Djurgårdens IF) som gick fem matcher, inklusive en bronskamp, 1924 i Paris (3-2).
Gunnar Berggren (Hammarby IF) utkämpade fem matcher i Amsterdam 1928 och erhöll en bronspeng för insatsen (4-1).
Erik Ågren (Narva BK) i Berlin 1936 som erhöll en bronsmedalj efter (4-1), men inklusive en w.o.
Ingemar Johansson (Redbergslids BK) kammade hem ett silver efter fem matcher i Helsingfors (4-1), men också via en w.o.
Sören Antman (BK Falken) uppnådde fem matcher via två OS, Söul och Barcelona, men ingen medalj (3-2).
George Cramne/Scott (IF Linnéa) hemförde en silvermedalj efter fem matcher i Söul (4-1).
Lars Myrberg (Djurgårdens IF) bärgade ett brons i samma turnering efter fem matcher (4-1).
//CF
Läs mer →Publicerat i:
OS
Publicerat den 15/07 -12
AIBA har kungjort sin senaste ranking. Den dateras till 1 juli 2012. Två av våra OS-deltagare klättrar uppåt, varav en tar ett rejält kliv. Den tredje lyser med sin frånvaro på den lista som publicerats.
Anna Laurell hamnar på sjunde plats. Hon tar därmed ett rejält kliv från sin föregående plats tjugutvå. Poängmässigt ligger hon dock långt från de främsta.
Anthony Yigit lägger beslag på plats tjuguett mot tidigare tjuguåtta.
Salomon N'tuve hamnar däremot utanför den Top 35-lista som AIBA sammanställt.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info,
OS,
AIBA
Publicerat den 13/07 -12
Sju boxare tillhör den lilla grupp som representerat Sverige vid mer än ett OS. Ser man till det rent resultatmässiga så blev det ingen större framgång att få delta även en andra gång. Den enda i gruppen som hemförde en medalj gjorde det vid första tillfället.
De sju är:
Sören Antman. Söul och Barcelona. Matchfacit
3-2. Den ende med plusstatistik.
Lotfi Ayed. Los Angeles och Söul. Matchfacit
1-2.
Christer Corpi. Moskva och Los Angeles. Matchfacit
2-2.
Ove Lundby. München och Montréal. Matchfacit
2-2. Bägge segrarna via w.o.
Shadrach Odhiambo. Moskva och Los Angeles. Matchfacit
1-2.
Stig Sjölin. Helsingfors och Melbourne. Matchfacit
2-2.
Brons i Helsingfors.
Leo Vainonen. Montréal och Moskva. Matchfacit
2-2.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
OS
Publicerat den 11/07 -12
De sammanlagt 144 blå-gula OS-matcherna fördelas på 69 vunna och 75 förlorade kamper. Bryter man ner dem per OS fördelar de sig enligt följande:
1924 Paris
10 matcher
4 segrar -
6 förluster.
1928 Amsterdam
15 (7-8). 1 Silver och 1 Brons.
1932 Los Angeles
8 (5-3). 1 Silver och 1 Brons.
1936 Berlin 12
(7-5). 1 Brons.
1948 London
7 (3-4). 1 Silver.
1952 Helsingfors
15 (8-7). 1 Silver och 1 Brons.
1956 Melbourne
4 (1-3).
1960 Rom
2 (0-2).
1968 Mexico City
2 (0-2).
1972 München
4 (2-2). 1 Brons.
1976 Montréal
6 (3-3).
1980 Moskva
9 (3-6).
1984 Los Angeles
12 (6-6).
1988 Söul
20 (14-6). 1 Silver och 1 Brons.
1992 Barcelona
5 (2-3).
1996 Atlanta
10 (4-6).
2004 Aten
1 (0-1).
2008 Peking
2 (0-2).
Läs mer →Publicerat i:
OS
Publicerat den 05/07 -12
När man analyserar statistiken från föregående Olympiska Spel så framgår det tydligt att svensk boxnings storhetstid ligger långt tillbaka i tiden. Sedan debuten 1924 i Paris har de svenska boxarna sammanlagt utkämpat 144 matcher, varav 69 har vunnits och 75 förlorats.
Medaljskörden uppgår till elva. Dock ingen av högsta valör.
Guld - 0
Silver - 5
Brons - 6
1928 i Amsterdam hemfördes ett
silver via Nils Ramm (Djurgårdens IF) och ett
brons genom Gunnar Berggren (Hammarby IF)
1932 i Los Angeles blev det ett
silver för Thure Ahlqvist (IK Ymer, Borås) och ett
brons till Allan Carlsson, senare Ekebäck (Örebro AK)
1936 i Berlin placerades Erik Ågren (Narva BK) på
bronspallen
1948 i London gick
silvret till Gunnar Nilsson (Redbergslids BK)
1952 i Helsingfors gav ett
silver till Ingemar Johansson (Redbergslids BK) och ett
brons till Stig Sjölin (Värnamo BK)
1972 i München hämtades ett
brons till Hans Thomsén (Hisingens BK)
1988 i Söul noterade ett
silver för George Cramne, senare Scott (IF Linnéa) och ett
brons för Lars Myrberg (Djurgårdens IF)
Däremellan och därefter har det varit tämligen svart. De flesta svenska boxare har klart underpresterat i olympiska sammanhang. Jag återkommer till detta.
För resultat hänvisas till OS-sektionen.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
OS
