Publicerat den 30/09 -12
Bettan Andersson, den f.d. ordföranden för Svenska Boxningsförbundet, har under årens lopp utvecklats till en politiskt korrekt megafon. Hennes arena är feminismen och som hårdför förkämpe för den rätta saken ser hon manliga konspirationer överallt. Ofta utmanar hennes trosvisshet och enögdhet rena löjet. Hon har varit på Bokmässan i Göteborg, roat sig, minglat och talat (givetvis) om den ojämlika idrotten. Halleluja. På Facebook skryter hon om ett av sina militanta och rättrådiga ingripanden under mässan. Hon attackerade fyra män som i en monter sålde idrottslitteratur som till nittio procent handlade om män. Ja, ni läste rätt (män och män till 90 %) och hennes upprördhet var bibliskt stor.
Man tar sig för pannan.
Får män inte sälja böcker? Är dylik hantering bara förbehållet kvinnor? Och har Bettan aldrig frågat sig varför idrottsböcker om kvinnor säljer uselt. De attraherar inte ens en kvinnlig läsekrets. Dessutom - hur många böcker om kvinnliga idrottare har Bettan själv författat. Såvitt jag vet ingen. Det är lätt att slunga stenar i glashus...
Bettan tillhör den typ av sifferfeminister som anser att allting som inte är 50-50 (minst) i könshänseendet är ojämlikt och orättvist. Det skall vara 50-50 (minst) kvinnorepresentation i styrelser och utövande. Det skall vara 50-50 (minst) i resurstilldelning. Etc. Etc.Hon har aldrig förstått och kommer aldrig att förstå att exempelvis damfotbollen och damishockeyn lever vidare därför att herrsidan är relativt framgångsrik. Det är herrarna som drar in pengarna. Det gör inte damerna. Damidrotten skulle i de flesta fall dö om den vore självfinansierande. Så man tycker väl att en viss hovsamhet skulle vara påkallad när man ventilerar idrottens könsfrågor. Den feministiskt svart-vita framställningen har ingenting med verkligheten att göra. Därmed inte sagt att allt är frid och lycka inom den hycklande idrottsrörelsen.
Under Bettans tid som ordförande kördes Svenska Boxningsförbundet i botten. Själva...
Läs mer →Publicerat i:
Info,
DDD
Publicerat den 24/09 -12
Den 22 september skulle Ingemar Johansson fyllt 80 år. Den 25 september fyller den tidigare svenske mästaren Tapio Airaksinen 70 år. Det var ljusår mellan deras karriärer, men ändå delade de något gemensamt.
Det är inte alla förunnat att bli världsstjärnor, men på ett högre plan var de var beroende av varandra. De tillhörde boxningskollektivet och upplevde samma glädje vid seger och delade samma besvikelse vid nederlag. Boxningssporten behöver såväl vardagsarbetaren, som tävlar för att ha kul, till den som siktar mot berömmelse och odödlighet. Ingemar betydde naturligtvis mer än Tapio i ett historiskt perspektiv, men båda var lika betydelsefulla för sportens utveckling.
I
Dalarnas Tidning återfinns ett hemma-hos-reportage med Tapio Airaksinen i samband med han sjuttioårsdag. Han föddes i Finland och blev finsk juniormästare. Kom till BK Köping och blev mellansvensk mästare 1965 och svensk mästare 1966. Efter boxningen blev han en välkänd och aktad radioprofil i Dalarna. Se
artikeln i tidningen.
Jag kan inte undgå att tänka på Boxningsförbundets livmedicus Sanna Neselius som i en liten studie fastslog att boxning är farligt och att i princip alla boxare är hjärnskadade. Hon har naturligtvis aldrig pratat med Tapio eller någon annan oldtimer. Hon skulle naturligtvis bli förfärad över att få sina teser raserade.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
porträtt
Publicerat den 19/09 -12
En gentleman har lämnat ringen... Svensk boxning har lidit en stor förlust. Det finns få äkta människor inom boxningen. Nu har den skaran blivit mindre. Dessvärre. Nedanstående är hämtat från Djurgårdens IF Boxnings hemsida. SÖREN BERGLUND DÖD Djurgårdsboxningen och hela Djurgårdens IF har sorg. Föreningen har drabbats av en enorm förlust. På onsdagsmorgonen, den 19 september, avled DIF-boxningens ordförande Sören Berglund i sitt hem i Bromma. Han blev 58 år gammal. Sören Berglund kom till Djurgårdens boxning i slutet av 1970-talet, och han var ordförande, eldsjäl och en stark och profilerad ledargestalt inom föreningen i mer än 25 år. Sören ledde Djurgårdens boxning till mycket stora framgångar, bland annat titeln som bästa boxningsklubb i landet under sex av de senaste sju åren. När Sören Berglund kom till föreningen var DIF:s boxningsförening en klubb bland alla andra. Idag är DIF-boxningen landets starkaste och mest framgångsrika boxningsklubb. Utan Sörens förmåga att leda och organisera arbetet i styrelsen, med tävlingar och i den dagliga verksamheten, hade DIF-boxningen inte varit så stark som den är nu. Förutom det stora engagemanget för boxning så hade Sören ett stort intresse också för andra DIF-sporter. Han var oerhört kunnig, känd som en statistikbitare och ett resultatorakel som med stort engagemang följde framförallt Djurgårdens fotboll och ishockey. Men han kunde också dyka upp på andra sporter som innebandy och handboll. Sören var en riktig Djurgårdare, i det ordets rätta och bästa bemärkelse, och som sådan också till helt nyligen ordförande i Djurgårdens IF:s Alliansförening. Även i det uppdraget visade han ett riktigt Djurgårdshjärta och ledde arbetet i styrelsen med stor skicklighet. Djurgårdens IF sörjer en stor idrottsprofil och våra tankar går till hans fru Ritva och familjen. Copyright © DIF Boxning Se även Djurgårdsalliansens hemsida. Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Dödsfall
Publicerat den 12/09 -12
Studerar man AIBA:s senaste ranking för herrar så blir resultatet förfärande, ja rent av katastrofalt, för Danmarks-Finlands-Islands-Norges-Sveriges del. Sammanlagt är 365 boxare noterade fördelade på tio viktklasser. Där återfinns en (1) säger en nordbo. Det var länge sedan omvärlden drabbades av nordmännens raseri. Nu kommer man med vit flagg, fredsduvor och böjda ryggar.
Den noterade är Anthony Yigit på plats 25 i 64 kg. Det finns ytterligare en svensk, men eftersom han valt att vandra vidare på den knaggliga proffsvägen så kan vi bortse från honom.
Är det inte hög tid för en kriskommission? Ökenvandringen kan ju inte fortsätta. Eller kan den det? Inom SBF är de kanske nöjda med sakernas tillstånd...
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Info
Publicerat den 06/09 -12
Svensk boxning har inte mycket att komma med internationellt. Det är den dystra sanningen efter det att AIBA har publicerat sin nya rankinglista. För vårt vidkommande är det en beklämmande läsning. På herrsidan har vi en (1) aktiv förtecknad på tio viktklasser. På damsidan finns det fyra noterade. Det borde vara en tung läsning för de ansvariga inom SBF. Är det inte hög tid att göra något radikalt annorlunda? Exempelvis genom att utse en ny förbundstränare från Ryssland, Kuba, England eller varifrån-som-helst. Allt torde vara gångbart förutom den inavel som funnits de senaste decennierna.
Det är naturligtvis inte lätt för AIBA att veta att Helena Falk och Anna Laurell har lagt av. Däremot borde de veta att Klara Svensson varit proffs ett par år. Sedan sätter jag ett frågetecken för om Love Holgersson och någon supertungviktare vid namn Sona Hakhverdyan fortfarande är aktiva.
Män
64 kg: nr 25 Anthony Yigit (tidigare nr 21)
Damer
51 kg: nr 16 Frida Stenholm (tidigare nr 16)
64 kg: nr 8 Patricia Berghult Svensson (tidigare nr 8)
69 kg: nr 9 Love Holgersson (tidigare nr 9)
+81 kg: Sona Hakhverdyan (tidigare nr 12)
//CF
PS Sedan detta skrevs har Love gjort come-back vilket är glädjande.
Läs mer →Publicerat i:
Info
Publicerat den 04/09 -12
När jag myntade uttrycket ”proffsboxning light” inför återkomsten 2007 möttes jag genast av mothugg från de som administrerade hanteringen. Därifrån trumpetades det att den riktiga varan nu var återinförd i Sverige. Vad fick vi? Idag, fem år senare, sitter vi med facit i hand. Svensk proffsboxning är light i ordets enkla betydelse med sitt kufiska regelverk, tjocka handskar och korta matcher/rondantal. Och, naturligtvis, som en direkt följd av lightversionen, dessa i dubbel bemärkelse billiga östimporter. Säkra förlorare för en handfull euros. Bäste besökare! Återvänd istället till en epok då proffsboxning var proffsboxning och ingenting annat och amatörboxningen var något helt annat än det överbeskyddande armfäktande som numera etiketteras olympisk boxning. Läs om Stig Waltersson. Han var aktiv som amatör då det fanns stjärnor som Stig Sjölin och Lennart Risberg. Som proffs var han samtida med Bosse Högberg och Bosse Pettersson. Stig hade 5-0 på Högberg, 4-2 på Pettersson och plusstatistik mot alla andra i den svenska eliten. Behövs det sägas mer för att ni ska lockas av boken om Stigga eller Walter som han också kallades. Beställ via förlaget.
Läs mer →Publicerat i:
Info,
Böcker,
porträtt,
Proffsboxning
Publicerat den 29/08 -12
Det går rykten att Bosse Högbergs liv skall gestaltas på film med Ola Rapace i huvudrollen. Redan här är det upplagt för ett gediget fiasko. Rapace, som inte ens kan spela snut i en banal Wallanderdeckare, hur ska han kunna leva upp till den dynamiske Högberg. Rapace är ungefär lika karismatisk som ett par långkalsonger.
Underlaget?
Har manusförfattren Peter Birro gjort egna undersökningar över Högbergs vidlyftiga leverne. Kommer vi att få veta något mer om de ljusskygga affärerna? Eller baseras manuset på Högbergs egna skrönor i boken Kontringen (1979). Journalisten som skrev boken svalde okritiskt allt vad Högberg sa, så Bosse måste ha haft en rolig stund varje gång de sågs. Bara för att ta ett exempel. Inte med ett ord nämner Högberg att han fick spö fem gånger av fem möjliga av Stig Waltersson. Det passar naturligtvis inte in i machomyten.
Hur ska boxningsscenerna exekveras? Vilken plåga det måste bli att få se Rapace stolpa omkring som Högberg i ringen. Rapace vs Mazzinghi. WOW!!! Det måste bli värre än Carl-Gustav Lindstedts
Svenske Floyd.
Förhoppningsvis är allt bara ett simpelt PR-trick för att hålla grytan kokande för de inblandade. I nöjesindustrin är det lätt att bli bortglömd, så det gäller att till varje pris bli omtalad.
Bosse Högberg, med alla sina fel och brister, förtjänar ett bättre eftermäle än att bli ihågkommen via en kalkonrulle. Det luktar Åsa-Nisse lång väg om projektet.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Info,
DDD
Publicerat den 21/08 -12
Det delades ut 150 000 kondomer till deltagarna i
London OS. Inte undra på att somliga såg tämligen okoncentrerade ut. Och hur var det nu friidrottstjejen sa i radiointervjun - hon var inte därför att tävla utan för att ha kul.
Artikeln från Daily Mail. Kul av Sverige blir omnämnt någonstans...
Här blir det ännu roligare. Notis från
Aftonbladet.
Läs mer →Publicerat i:
OS
Publicerat den 17/08 -12
79 nationer erövrade någon variant av medalj i årets OS. Sverige kom på plats 37 i medaljligan. Vi är i paritet med storheter som Colombia, Georgien, Mexiko och Irland. Framför oss återfinns länder som Litauen, Turkiet, Azerbajdzjan, Danmark, Vitryssland, Kroatien, Nord-Korea och ett trettiotal ytterligare.
Det satsas ofantliga belopp på idrott i vår samhälle, men någonstans måste de vara felallokerade eftersom utbytet blir så magert. Många av våra idrottare verkar dessutom vara oerhört bortskämda och bekväma av sig, som exempelvis damlandslaget i fotboll. En friidrottstjejs uttalande efter sin usla insats är på något sätt signifikativ för inställningen hos många aktiva. Hon var inte i London för att tävla, utan för att ha kul (sic!). Det är naturligtvis trevligt för henne att leva loppan i OS-byn, men hon har glömt vem som göder henne.
Det är hög tid för SOK och RF att tänka i nya banor.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
OS
Publicerat den 14/08 -12
OS är över för den här gången. Totalt sett underpresterade den lilla svenska truppen, men det fanns en ljusglimt i bedrövelsen. Salomo N'tuve - klart underkänd. Anna Laurell - underkänd. Anthony Yigit - klart godkänd.
Om N'tuve är inte mycket att säga. Han hör inte hemma på den här nivån. Hans motståndare försvann följaktligen redan i påföljande omgång.
Anna Laurell hade turen att inledningsvis få möta klassens sämsta deltagare. Det blev seger, men den gav ingen mersmak. Det gick tungt och trögt. Matchen mot amerikanskan Shields måste betecknas som ett taktiskt haveri av stora mått. Det borde inte varit så svårt att läsa av och hantera den synnerligen entaktade amerikanskan, men Anna saknade verktygen. Man kan också fråga sig vad ringhörnan gjorde under matchen. Hade de också problem med att analysera Shields? Vi tackar Anna för en lång och utomordentligt fin karriär, men nu är det dags för henne att skänka handskarna till Idrottsmuseet. Hoppas bara det inte blir något dumt proffsäventyr för henne. Det finns säkert sirener som lockar.
Anthony Yigit. Vilken kämpe - årets insats! Förhoppningsvis såg vi en ny stjärna födas, någon som platsar i den hårda internationella konkurrensen. Yigit torde vara en stark medaljkandidat i Rio om fyra år. Matchen mot blivande silvermedaljören Denis Berintjik var berömvärd. De är f.ö. tveksamt om han tappade den matchen, men hur som helst pekar insatsen mot framtiden. Även här får vi hoppas att han inte låter sig lockas av en proffssatsning. Med tanke på hans hemvist är väl faran dessvärre överhängande.
I övrigt en ganska trist OS-turnering. Den brittiska satsningen har gått hem. De blev bästa nation, visserligen på hemmaplan, men deras återuppbyggnadssatsning har lönat sig. Här har kanske SBF något att lära. För jänkarna var turneringen en katastrof. De blev nästintill utraderade och vart tog kubanerna vägen?
Christer...
Läs mer →Publicerat i:
OS
